Under våren tog Systembolaget in tre stycken öl från det Maine-baserade bryggeriet Shipyard tillhörande bryggmästaren Alan Pugsley's Signature Series. De andra två XXXX IPA och Imperial Porter har jag redan smakat av, idag är turen kommen till den tredje ölen Barley Wine Style Ale.
Färgen på Barley Wine Style Ale är mörkt brun i stil med mahogny. Men här finns även en röd ton som gör att ölen skimrar till och blir nästan tegelfärgad när man håller upp glaset mot ljuset. Skummet växer till sig ett par centimeter av en mycket livlig kolsyra som finns där de första sekunderna efter det att jag slår upp Barley Wine Style Ale i glaset. Skummet är tätt, beige i färgen och fyllt med små bubblor. Den större delen av skummet försvinner ganska så snabbt men det ligger kvar en tunn hinna genom hela provsmakningen.
Doften på Barley Wine Style Ale är ganska diskret. En del sötma finns där, jag kommer att tänka på det bruna råsocker som man kan köpa i affärerna. I övrigt har jag svårt att känna någon doft som tydligt står ut.
Hur är det då med smaken? När jag dricker Barley Wine så är jag ofta beredd på något kantigt och väldigt utmanande. Så är väl fallet till viss del med Barley Wine Style Ale också, de första sekunderna är den en utmaning för smaklökarna, här finns lite frukter, vanilj och kaffe i en märkvärdig blandning. Men jag tänker också tillbaka på de få gånger i mitt liv som jag har druckit portvin.
Denna komplexhet i smaken försvinner relativt snabbt och ersätts av en rejäl beska som ligger kvar väldigt länge skönt värmande i munnen. Jag måste också berömma Alan Pugsley för att han har gjort en bra sak med alla sina öl i Signature Series som jag provat, effektivt döljer han den höga alkoholhalten. Barley Wine Style Ale innehåller 8.5% alkohol, men precis som hos "systrarna" i serien så märks inte denna alkoholhalt av när jag smakar ölen.
För tillfället är Barley Wine Style Ale slutsåld på Systembolaget, då den fanns så kostade den 61.20 för en 650 ml flaska. Vill du prova denna öl så är chansen relativt stor att du hittar på en välsorterad pub, jag har i alla fall sett den ett par gånger på de ställen som jag normalt hänger på.
Som vanligt så avslutar jag med ett betyg. Under hela tiden jag dricker Barley Wine Style Ale från doft och färg via skum till smak tänker jag "helt ok". Så naturligtvis så får då betyget för Barley Wine Style Ale bli tre flaskor av fem möjliga. Barley Wine Style Ale är nog den öl i Signature Series som jag har gillat minst men det är fortfarande en öl som jag rekommenderar att prova åtminstone en gång.
söndag 29 november 2009
onsdag 25 november 2009
Samuel Adams Winter Lager
Det är inte så många saker här i världen som gör mig förbannad, men de finns saker som å andra sidan retar mig enormt fast det är rena petitesser egentligen. En av de sakerna är när IKEA plockar fram sina julsaker till försäljning redan i slutet på september. För i helvete, ni ser ju för sjutton till att man hinner tröttna på julen långt innan den infaller. För mig börjar julen egentligen "skyltsöndagen", det vill säga den söndag första advent.
Men vem är jag att döma andra, ett par dagar i förtid är det dags att prova årets första amerikanska julöl och mitt val faller på Winter Lager från det Massachusetts-baserade bryggeriet Samuel Adams.
För det första, färgen hos Winter Lager är riktigt vacker. En mörkt gyllenbrun ton någonstans i gränslandet mellan brons och koppar. I just den flaska jag provar har jag dock svårt att få till ett skum överhuvudtaget, möjligtvis är min flaska lite för kall men jag har svårt att tänka mig att det är hela förklaringen.
Doften är då desto roligare, här finns maltdoften finns där tveklöst men för första gången vad jag kan påminna mig om då känner jag en tydlig ton av kanel i en öl.
En god vän till mig som redan har hunnit med att prova Winter Lager var förvånad över hur lik den var den "ordinarie" Samuel Adams Boston Lager. Vi brukar vara ganska överens när det gäller öl men denna gång måste jag säga emot. Då Boston Lager är en av mina stora favoriter på Systembolaget, åtminstone bland utbudet av lager, så tycker jag att Winter Lager i jämförelse är feg. Winter Lager trevar lite grand men det blir inte så mycket mer än så, en öl som kanske är så fint balanserade mellan beska och sötma att den blir... just feg.
Winter Lager är (föga överraskande kanske) en tillfällig nyhet hos Systembolaget, en öl som ingår i årets sortiment av julöl som Systembolaget erbjuder. I år kostar Winter Lager 16.90 för en 355 ml flaska. Alkoholhalten på 5.6% är relativt blygsam i sammanhanget då julöl ofta innehåller en betydligt större mängd alkohol än så.
När det gäller Samuel Adams så är jag i regel positiv till den öl de brygger året om. När det gäller deras säsongsöl så känns det trist att säga det men jag tycker att den blir allt mer ointressant. Winter Ale är en öl som mest bekräftar detta, helt ok men också slätstruken och tillrättalagd. Ingenting som utmanar, ingenting som verkligen fångar mitt intresse. Betyget slutar därför på två flaskor av fem möjliga.
Fotnot: På tal om kanel... även om våffeldagen ligger långt borta så vill jag ge ett tips om hur man piffar till våfflor. Grädda din våffla, lägg sedan på ett generöst lager av socker och kanel. Förtär detta tillsammans med knaperstekt bacon, då har du nått en våfflas fulländning.
Men vem är jag att döma andra, ett par dagar i förtid är det dags att prova årets första amerikanska julöl och mitt val faller på Winter Lager från det Massachusetts-baserade bryggeriet Samuel Adams.
För det första, färgen hos Winter Lager är riktigt vacker. En mörkt gyllenbrun ton någonstans i gränslandet mellan brons och koppar. I just den flaska jag provar har jag dock svårt att få till ett skum överhuvudtaget, möjligtvis är min flaska lite för kall men jag har svårt att tänka mig att det är hela förklaringen.
Doften är då desto roligare, här finns maltdoften finns där tveklöst men för första gången vad jag kan påminna mig om då känner jag en tydlig ton av kanel i en öl.
En god vän till mig som redan har hunnit med att prova Winter Lager var förvånad över hur lik den var den "ordinarie" Samuel Adams Boston Lager. Vi brukar vara ganska överens när det gäller öl men denna gång måste jag säga emot. Då Boston Lager är en av mina stora favoriter på Systembolaget, åtminstone bland utbudet av lager, så tycker jag att Winter Lager i jämförelse är feg. Winter Lager trevar lite grand men det blir inte så mycket mer än så, en öl som kanske är så fint balanserade mellan beska och sötma att den blir... just feg.
Winter Lager är (föga överraskande kanske) en tillfällig nyhet hos Systembolaget, en öl som ingår i årets sortiment av julöl som Systembolaget erbjuder. I år kostar Winter Lager 16.90 för en 355 ml flaska. Alkoholhalten på 5.6% är relativt blygsam i sammanhanget då julöl ofta innehåller en betydligt större mängd alkohol än så.
När det gäller Samuel Adams så är jag i regel positiv till den öl de brygger året om. När det gäller deras säsongsöl så känns det trist att säga det men jag tycker att den blir allt mer ointressant. Winter Ale är en öl som mest bekräftar detta, helt ok men också slätstruken och tillrättalagd. Ingenting som utmanar, ingenting som verkligen fångar mitt intresse. Betyget slutar därför på två flaskor av fem möjliga.
Fotnot: På tal om kanel... även om våffeldagen ligger långt borta så vill jag ge ett tips om hur man piffar till våfflor. Grädda din våffla, lägg sedan på ett generöst lager av socker och kanel. Förtär detta tillsammans med knaperstekt bacon, då har du nått en våfflas fulländning.
söndag 22 november 2009
Liberty Ale
När jag tidigare i veckan gick på Systembolaget för att köpa de nyheter som kom mitt i månaden i november samt lite amerikansk julöl så fastnade mina ögon plötsligt på en hylla. Flaskan var lätt att känna igen, en knubbig mörkbrun sak som tveklöst måste komma från det Kalifornien-baserade bryggeriet Anchor Brewing Company. Men ölen... jag måste skrapa med foten och ställa mig fem minuter i hörnet för jag hade totalt glömt bort att deras Liberty Ale är en öl som går att köpa på Systembolaget.
Det enda sättet att gottgöra detta var naturligtvis att köpa ett par flaskor till hemmet och sedan kyla dem till lämplig temperatur. Väl där så är det naturliga steget självklart att ta en provsmakning och skriva ett par rader om denna öl också.
Att slå upp en Liberty Ale i ett glas är en trevlig händelse. Ett tätt och fint skum bygger fint upp sig ett par centimeter i glaset. Och det är inte direkt så att skummet har några tankar på att ge sig av någon annanstans, även en bra bit in i provsmakningen så ligger en fin mängd kvar.
Doften är väldigt fräsch, rentav uppiggande. En fin balans råder mellan citrusfrukter och bröd. Mellan örter och sötma. Färgen är vackert gyllene men en liten brun ton i sig.
Uppiggande är ordet för smaken också, Liberty Ale väcker liv i en kropp som är sliten efter en hård arbetsvecka. Det spritter till i kroppen och plötsligt så är det lite fart i kropp och själ igen. Kanske är det den något höga alkoholhalten på 5.9% som hjälper till men egentligen tror jag inte det, Liberty Ale klarar sig så bra ändå med sin angenäma smak.
Öl som jag gillar mycket innehåller nästan alltid en perfekt balans av beska, fruktighet och sötma, Liberty Ale når kanske inte riktigt till perfekt balans men nog gör de ett riktigt bra försök i alla fall.
Liberty Ale är en öl som finns i Systembolagets ordinarie sortiment med andra ord bör du kunna hitta den på flertalet Systembolag i Sverige om du inte som jag förtränger ölen existens. Priset är 19.50 för en 355 ml flaska.
Att dricka Liberty Ale är lite grand som att träffa på en gammal vän man inte har sett på länge. Efter en något trevande start är det väldigt roligt att åter stifta bekantskap igen och plötsligt är allt som förr. Det spelar ingen roll att det har gått en lång tid sedan sist man möttes, man har så mycket gemensamt ändå. Liberty Ale är precis så, efter en trevande inledning hittar vi tillbaka till varandra igen. Jag är så förutsägbar men när jag dricker en amerikansk (India) Pale Ale så är det höga betyget där nästan per automatik, jag tycker om det så mycket. Liberty Ale är inget undantag, betyget slutar därför på fyra flaskor av fem möjliga.
Det enda sättet att gottgöra detta var naturligtvis att köpa ett par flaskor till hemmet och sedan kyla dem till lämplig temperatur. Väl där så är det naturliga steget självklart att ta en provsmakning och skriva ett par rader om denna öl också.
Att slå upp en Liberty Ale i ett glas är en trevlig händelse. Ett tätt och fint skum bygger fint upp sig ett par centimeter i glaset. Och det är inte direkt så att skummet har några tankar på att ge sig av någon annanstans, även en bra bit in i provsmakningen så ligger en fin mängd kvar.
Doften är väldigt fräsch, rentav uppiggande. En fin balans råder mellan citrusfrukter och bröd. Mellan örter och sötma. Färgen är vackert gyllene men en liten brun ton i sig.
Uppiggande är ordet för smaken också, Liberty Ale väcker liv i en kropp som är sliten efter en hård arbetsvecka. Det spritter till i kroppen och plötsligt så är det lite fart i kropp och själ igen. Kanske är det den något höga alkoholhalten på 5.9% som hjälper till men egentligen tror jag inte det, Liberty Ale klarar sig så bra ändå med sin angenäma smak.
Öl som jag gillar mycket innehåller nästan alltid en perfekt balans av beska, fruktighet och sötma, Liberty Ale når kanske inte riktigt till perfekt balans men nog gör de ett riktigt bra försök i alla fall.
Liberty Ale är en öl som finns i Systembolagets ordinarie sortiment med andra ord bör du kunna hitta den på flertalet Systembolag i Sverige om du inte som jag förtränger ölen existens. Priset är 19.50 för en 355 ml flaska.
Att dricka Liberty Ale är lite grand som att träffa på en gammal vän man inte har sett på länge. Efter en något trevande start är det väldigt roligt att åter stifta bekantskap igen och plötsligt är allt som förr. Det spelar ingen roll att det har gått en lång tid sedan sist man möttes, man har så mycket gemensamt ändå. Liberty Ale är precis så, efter en trevande inledning hittar vi tillbaka till varandra igen. Jag är så förutsägbar men när jag dricker en amerikansk (India) Pale Ale så är det höga betyget där nästan per automatik, jag tycker om det så mycket. Liberty Ale är inget undantag, betyget slutar därför på fyra flaskor av fem möjliga.
lördag 21 november 2009
Calabaza Blanca
Man kan väl lugnt påstå att min första kontakt med det Michigan-baserade bryggeriet Jolly Pumpkin Artisan Ales slutade sådär då inte var allt för förtjust i deras Bam Biere. Nåväl skam den som ger sig, alla förtjänar väl en ny chans så jag ger mig i kast med en helt annan typ av öl från Jolly Pumpkin nämligen deras "white ale" Calabaza Blanca.
Precis som med mitt förra försök med öl från Jolly Pumpkin så börjar det bra. Ett mycket fint skum bygger upp sig i glaset, vitt som toppen på fjället. En livlig kolsyra håller sedan kvar skummet i glaset länge.
Färgen på Calablaza Blanca är blekt gul åt det genomskinliga hållet till, samtidigt kommer jag att tänka på nyligen mognade bananer. Doften känner jag inte mycket av, en aningens citrus kanske men inte så mycket mer. Och det tror jag inte har att göra med att en förkylning härjar i min kropp just nu.
Smaken då? Ja... vad skall jag säga. Mitt första intryck är att det smakar... konstgjort. Det är märkvärdigt men jag kan inte beskriva det på annat sätt. Kolsyran kittlar fint i mun och gom, men smaken... det närmaste jag kommer är den mindre roliga smak man kan känna när man köper en flaska för billig mousserande vin. Det som förvånar mig lite grand ändå är att eftersmaken innehåller en hyfsad beska, det var ingenting som jag såg komma.
Calabaza Blanca finns fortfarande att köpa på Systembolaget men antalet flaskor som är kvar är begränsat. Priset är 120.10 för en 750 ml flaska, Calabaza Blanca innehåller en alkoholhalt på 4.8%.
Tyvärr måste jag säga att jag återigen blir väldigt besviken. På etiketten står det "ale brewed with spices", tillåt mig att starkt ifrågasätta denna slogan. Den smak jag känner är inte så trevlig tyvärr. Det är möjligt att jag dricker denna öl helt fel tid på året som plockar fram den en ruggig kväll i november istället för en sensommarkväll i augusti när allting är uppvärmt så att man får en av de få riktigt ljumma kvällarna i Sverige. Trots det så kommer jag tillbaka till att jag känner mig besviken, inte heller Calabaza Blanca är en öl som lever upp till mina förväntningar. Den lever heller inte upp till sitt höga pris, en öl som kostar så pass mycket pengar måste utmana mer, även denna gång måste jag sätta betyget en flaska av fem möjliga för en öl från Jolly Pumpkin.
Precis som med mitt förra försök med öl från Jolly Pumpkin så börjar det bra. Ett mycket fint skum bygger upp sig i glaset, vitt som toppen på fjället. En livlig kolsyra håller sedan kvar skummet i glaset länge.
Färgen på Calablaza Blanca är blekt gul åt det genomskinliga hållet till, samtidigt kommer jag att tänka på nyligen mognade bananer. Doften känner jag inte mycket av, en aningens citrus kanske men inte så mycket mer. Och det tror jag inte har att göra med att en förkylning härjar i min kropp just nu.
Smaken då? Ja... vad skall jag säga. Mitt första intryck är att det smakar... konstgjort. Det är märkvärdigt men jag kan inte beskriva det på annat sätt. Kolsyran kittlar fint i mun och gom, men smaken... det närmaste jag kommer är den mindre roliga smak man kan känna när man köper en flaska för billig mousserande vin. Det som förvånar mig lite grand ändå är att eftersmaken innehåller en hyfsad beska, det var ingenting som jag såg komma.
Calabaza Blanca finns fortfarande att köpa på Systembolaget men antalet flaskor som är kvar är begränsat. Priset är 120.10 för en 750 ml flaska, Calabaza Blanca innehåller en alkoholhalt på 4.8%.
Tyvärr måste jag säga att jag återigen blir väldigt besviken. På etiketten står det "ale brewed with spices", tillåt mig att starkt ifrågasätta denna slogan. Den smak jag känner är inte så trevlig tyvärr. Det är möjligt att jag dricker denna öl helt fel tid på året som plockar fram den en ruggig kväll i november istället för en sensommarkväll i augusti när allting är uppvärmt så att man får en av de få riktigt ljumma kvällarna i Sverige. Trots det så kommer jag tillbaka till att jag känner mig besviken, inte heller Calabaza Blanca är en öl som lever upp till mina förväntningar. Den lever heller inte upp till sitt höga pris, en öl som kostar så pass mycket pengar måste utmana mer, även denna gång måste jag sätta betyget en flaska av fem möjliga för en öl från Jolly Pumpkin.
fredag 20 november 2009
Rea på Systembolaget
Det är minsann inte ofta som man kan säga att man har fyndat på rea på Systembolaget. Men om du gillar Samuel Adams Octoberfest så har du chansen nu.
De flaskor som finns kvar av Samuel Adams Octoberfest är nu prissänkta från ordinarie 17.50 för en 355 ml flaska till 14.00.
Om det är ett fynd är väl å andra sidan tveksamt, jag var inte alldeles förtjust i årets version av Samuel Adams Octoberfest. Men det är klart har du inte provat den ännu så sök upp den och testa den till ett lite förmånligare pris.
De flaskor som finns kvar av Samuel Adams Octoberfest är nu prissänkta från ordinarie 17.50 för en 355 ml flaska till 14.00.
Om det är ett fynd är väl å andra sidan tveksamt, jag var inte alldeles förtjust i årets version av Samuel Adams Octoberfest. Men det är klart har du inte provat den ännu så sök upp den och testa den till ett lite förmånligare pris.
torsdag 19 november 2009
Decembernyheter på Systembolaget
Så är årets sista (större) nyhetssläpp publicerat i pdf-format på Systembolagets hemsida och för en person som undertecknad som gillar amerikansk öl så kommer känns det som om julafton inträffar när tre veckor för tidigt så december månads nyheter bland öl inkluderar fyra stycken amerikaner.
Fresh Hop:
Fresh Hop är en ale från det Colorado-baserade bryggeriet Great Divide. Ett antal öl från Great Divide har genom åren sålts på Systembolaget och jag har väl varit positiv till de flesta av dem. Jag kan inte påminna mig om att Fresh Hop har funnits tidigare så det blir en ny upplevelse för mig. Priset för en Fresh Hop är 79.80 för en 650 ml flaska.
Stone 13th Anniversary Ale:
Det Kalifornien-baserade bryggeriet Stone Brewing Company har liksom öl från Great Divide varit representerad på Systembolaget vid några tillfällen om än inte lika frekvent. Jag är inte helt övertygad om Stone Brewing Companys förträfflighet då jag tycker att några av deras öl har varit riktigt svåra. Denna "american strong ale" verkar dock vara något av det bästa Stone Brewing Company har bryggt så jag ser fram mot att få prova den. Priset för 13th Anniversary Ale är 99 kronor för en 650 ml flaska.
Stone Vertical Epic 090909:
Förra årets version av Vertical Epic från det Kalifornien-baserade bryggeriet Stone Brewing Company var en stor besvikelse, jag hoppas att Stone har gjort en bättre version detta år. Årets version beskrivs som en "dark strong ale" vilket i alla fall på papperet väcker mitt intresse. Priset stannar vid 94:70 för en 650 ml flaska.
Czar Imperial Stout:
Hur skall nyhetsfloran på Systembolaget 2009 sluta om inte med en något riktigt rejält, man har valt en alkoholstark (11%) Imperial Stout från det Colorado-baserade bryggeriet Avery Brewing Company. Czar är vad jag vet den andra ölen som kommer från Avery som säljs på Systembolaget. Den första, Hog Heaven, var en mycket trevlig öl så jag hyser visst hopp även om Czar. Priset för Czar är 94:90 för en 650 ml flaska.
Även om nyheterna i december är kostsamma, speciellt som december är en månad då man har en tendens att ha massor av andra utgifter så tror jag att det är en bra idé att köpa och prova åtminstone en flaska vardera av varje amerikansk nyhet i december. Jag är i alla fall för nyfiken för att inte köpa och prova dessa.
Fresh Hop:
Fresh Hop är en ale från det Colorado-baserade bryggeriet Great Divide. Ett antal öl från Great Divide har genom åren sålts på Systembolaget och jag har väl varit positiv till de flesta av dem. Jag kan inte påminna mig om att Fresh Hop har funnits tidigare så det blir en ny upplevelse för mig. Priset för en Fresh Hop är 79.80 för en 650 ml flaska.
Stone 13th Anniversary Ale:
Det Kalifornien-baserade bryggeriet Stone Brewing Company har liksom öl från Great Divide varit representerad på Systembolaget vid några tillfällen om än inte lika frekvent. Jag är inte helt övertygad om Stone Brewing Companys förträfflighet då jag tycker att några av deras öl har varit riktigt svåra. Denna "american strong ale" verkar dock vara något av det bästa Stone Brewing Company har bryggt så jag ser fram mot att få prova den. Priset för 13th Anniversary Ale är 99 kronor för en 650 ml flaska.
Stone Vertical Epic 090909:
Förra årets version av Vertical Epic från det Kalifornien-baserade bryggeriet Stone Brewing Company var en stor besvikelse, jag hoppas att Stone har gjort en bättre version detta år. Årets version beskrivs som en "dark strong ale" vilket i alla fall på papperet väcker mitt intresse. Priset stannar vid 94:70 för en 650 ml flaska.
Czar Imperial Stout:
Hur skall nyhetsfloran på Systembolaget 2009 sluta om inte med en något riktigt rejält, man har valt en alkoholstark (11%) Imperial Stout från det Colorado-baserade bryggeriet Avery Brewing Company. Czar är vad jag vet den andra ölen som kommer från Avery som säljs på Systembolaget. Den första, Hog Heaven, var en mycket trevlig öl så jag hyser visst hopp även om Czar. Priset för Czar är 94:90 för en 650 ml flaska.
Även om nyheterna i december är kostsamma, speciellt som december är en månad då man har en tendens att ha massor av andra utgifter så tror jag att det är en bra idé att köpa och prova åtminstone en flaska vardera av varje amerikansk nyhet i december. Jag är i alla fall för nyfiken för att inte köpa och prova dessa.
måndag 16 november 2009
Hog Heaven
Idag är det dags för en tur till det Colorado-baserade bryggeriet Avery Brewing Company för en provsmakning av deras Hog Heaven. Vad jag vet har inte öl från Avery Brewing sålts förr på Systembolaget men jag hade förmånen att prova några av deras öl när jag var på en tjänsteresa till Denver för några år sedan, de öl jag provade då inkluderade dock inte Hog Heaven.
Avery Brewing Company kallar Hog Heaven för en "barleywine-style ale" så jag förbereder mig på att det kommer att blir en ganska kantig öl som jag provar, lite rädd är jag också att alkoholhalten på 9.2% skall märkas. Men ack så överraskad jag blev...
I med Hog Heaven i glaset då. Skummet är vitt och tätt med en aningens brun ton i och växer högt i glaset byggt av små, små bubblor. Skummet ligger även kvar en bra stund i glaset. Doften är förvånandsvärt neutral, en liten citruston finns väl där liksom en krydda eller ört som jag inte riktigt kan sätta fingret på.
Smaken då? För det första så har jag nog aldrig druckit en Barleywine med så markerad humleton i och därmed en angenäm beska. Det är överraskand men också positivt, Avery Brewing Company gör något annorlunda med sin Barleywine. Smaken påminner snarare om en amerikansk IPA snarare än den traditionella smaken som man kan förvänta sig hos en Barleywine. Även i smaken finns toner av örter och minsann om det inte finns lite ton av bourbon i där också.
Trots att jag tycker mycket om Hog Heaven så känner jag mig ändå en aningens besviken. Barleywine "skall" på något vis vara mera svår än så här. Hog Heaven utsätter mig inte för något mostånd alls. En gång i tiden var jag mycket arg på min bank och ringde upp dem laddad till tusen bara för att mötas av en exemplarisk service. Efter samtalet kände jag mig nästan lurad över att inte få utlopp för min ilska, lite grand samma känsla har jag när jag dricker Hog Heaven. "Gör någonting" som matadoren i julaftonsfilmen med Ferdinand skulle ha sagt. Vilken motsägelse jag gör mot mig själv just nu eller hur.
I skrivande stund finns Hog Heaven fortfarande kvar i en rätt stor mängd på Systembolaget om du vill prova, priset är 79.90 för en 650 ml flaska.
Så var det då dags för summeringen. Om jag för en tid sedan blev förvånad när jag provade Widdershins Barleywine så är jag möjligt ännu mer förvånad nu. Precis som jag när jag är ytterst nära om att ge upp hoppet över Barleywine så kommer här ännu en överraskning. Det är inte yttesta toppklass på Hog Heaven, men det är ändå nog så bra om än aningens tamt. Betyget idag stannar därför på fyra flaskor av fem möjliga. Kanske är det Hog Heavens närhet till smaken av en amerikansk IPA som gör att jag gillar den så mycket.
Avery Brewing Company kallar Hog Heaven för en "barleywine-style ale" så jag förbereder mig på att det kommer att blir en ganska kantig öl som jag provar, lite rädd är jag också att alkoholhalten på 9.2% skall märkas. Men ack så överraskad jag blev...
I med Hog Heaven i glaset då. Skummet är vitt och tätt med en aningens brun ton i och växer högt i glaset byggt av små, små bubblor. Skummet ligger även kvar en bra stund i glaset. Doften är förvånandsvärt neutral, en liten citruston finns väl där liksom en krydda eller ört som jag inte riktigt kan sätta fingret på.
Smaken då? För det första så har jag nog aldrig druckit en Barleywine med så markerad humleton i och därmed en angenäm beska. Det är överraskand men också positivt, Avery Brewing Company gör något annorlunda med sin Barleywine. Smaken påminner snarare om en amerikansk IPA snarare än den traditionella smaken som man kan förvänta sig hos en Barleywine. Även i smaken finns toner av örter och minsann om det inte finns lite ton av bourbon i där också.
Trots att jag tycker mycket om Hog Heaven så känner jag mig ändå en aningens besviken. Barleywine "skall" på något vis vara mera svår än så här. Hog Heaven utsätter mig inte för något mostånd alls. En gång i tiden var jag mycket arg på min bank och ringde upp dem laddad till tusen bara för att mötas av en exemplarisk service. Efter samtalet kände jag mig nästan lurad över att inte få utlopp för min ilska, lite grand samma känsla har jag när jag dricker Hog Heaven. "Gör någonting" som matadoren i julaftonsfilmen med Ferdinand skulle ha sagt. Vilken motsägelse jag gör mot mig själv just nu eller hur.
I skrivande stund finns Hog Heaven fortfarande kvar i en rätt stor mängd på Systembolaget om du vill prova, priset är 79.90 för en 650 ml flaska.
Så var det då dags för summeringen. Om jag för en tid sedan blev förvånad när jag provade Widdershins Barleywine så är jag möjligt ännu mer förvånad nu. Precis som jag när jag är ytterst nära om att ge upp hoppet över Barleywine så kommer här ännu en överraskning. Det är inte yttesta toppklass på Hog Heaven, men det är ändå nog så bra om än aningens tamt. Betyget idag stannar därför på fyra flaskor av fem möjliga. Kanske är det Hog Heavens närhet till smaken av en amerikansk IPA som gör att jag gillar den så mycket.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)