La Merle är en Ale från det Kalifornien-baserade bryggeriet North Coast Brewing Companys och är deras försök att göra en öl på allra bästa belgiska sätt utom då att brygga den just i Belgien. Då North Coast tillverkar några av mina absoluta favoriter i ölväg så är min förväntan på La Merle hög.
När jag slår upp La Merle i glaset så är min första tanke hur lik en veteöl den är. Visserligen är La Merle lite mörkare orange en den färg man ofta hittar på veteöl men samma grumlighet som man ofta hittar i veteöl finns också hos La Merle. En stor skillnad finns dock jämfört med veteöl och det är att det är svårt att få till ett vettigt skum överhuvudtaget hos La Merle.
Doften innehåller massor av olika nyanser men en sak är klart mycket tydligare än allt annat, doften av jäst, man påminns av en doft som man kan känna om man åker förbi Jästbolaget i Rotebro en tillverkningsdag. Förutom den tydliga jästdoften så finns här en del ananas och andra exotiska frukter.
La Merle är förvånansvärt lättdrucken, jag hade nog väntat mig lite mera motstånd. En del bröd finns i smaken men också en angenäm beska som framför allt lurar i eftersmaken. La Merle innehåller också mängder med kolsyra, det riktigt kittlar i halsen, vilket gör mig ännu mer förvånad över att jag inte får till ett bra skum på ölen. La Merle är på något vis typiskt svenskt lagom trots att det är en öl som är belgisk i stilen bryggt av ett amerikanskt bryggeri.
Just nu finns inte La Merle att köpa på Systembolaget och det är tämligen länge sedan jag såg den på krogen sist, inte för att jag har letat alltför noga kanske. När La Merle fanns att köpa så kostade den 71.60 för en 750 ml flaska.
Hur blir då resultatet? Ja det är inte så dumt, visserligen långt ifrån de allra bästa belgiska öl jag har druckit men långt mycket bättre än vissa andra försök att göra belgisk öl från amerikanska bryggerier som jag provat. Betyget blir därför tre flaskor av fem möjliga. Den fjärde flaskan är inte jättelångt borta men jag tycker att priset är något för högt för att nå riktigt dit.
fredag 30 oktober 2009
onsdag 28 oktober 2009
Haystack Wheat
Veteöl är väl inte en typ av öl som står jättehögt i kurs hos mig, men som i verkliga livet så anser jag att man skall ge alla en chans och det gäller självklart även för Haystack Wheat ifrån det Colorado-baserade bryggeriet Left Hand Brewing.
Som man kan förvänta sig av en veteöl så börjar det hela som förväntat. Ett mycket rikligt, nästan för rikligt, benvitt skum reser sig i glaset nästan så att det är svårt att hälla upp ölen utan att den skummar över glasets kant. Färgen är vackert gyllene men ölen är också grumlig.
Det doftar fräscht och inbjudande av Haystack Wheat. Jag kan inte riktigt sätta tummen på vad doften innehåller, en del ljust bröd men också en del fruktighet. Kanske inte så mycket citrusfrukter som man normalt kan förnimma i veteöl, det är någonting annat... kan det vara banan?
Smaken på Haystack Wheat är dock den stora besvikelsen. De första klunkarna tycker jag inte smakar någonting alls. En liten bit ned i glaset så börjar en viss smak att dyka upp, här finns lite grand den brödighet som man också känner i doften, men den fräscha och friska doften är ersatt av någon bismak som definitivt inte är god. Återigen har jag svårt att sätta tummen på vad som är fel i smaken, tror att det är någon örtkrydda som jag inte tycker om som sitter i smaken.
Tittar man på priset för Haystack Wheat så upptäcker man att Systembolaget tar 19.90 för en 355 ml flaska, jag tycker inte att det är en helt prisvärd öl. Haystack Wheat innehåller 5.0% alkohol.
För att avrunda så är det dags att sätta ett betyg. Haystack Wheat har väl inte direkt gjort mig mer övertygad om veteölens förnämlighet, jag tycker det är en ganska tråkig öl som inte står särskilt mycket. Sannolikt fungerar den mycket bättre en varm julidag än en höstdag i slutet på oktober men jag är inte helt säker på det ens. Hur som helst, en viss charm finns, betyget slutar därför på två flaskor av fem möjliga.
Som man kan förvänta sig av en veteöl så börjar det hela som förväntat. Ett mycket rikligt, nästan för rikligt, benvitt skum reser sig i glaset nästan så att det är svårt att hälla upp ölen utan att den skummar över glasets kant. Färgen är vackert gyllene men ölen är också grumlig.
Det doftar fräscht och inbjudande av Haystack Wheat. Jag kan inte riktigt sätta tummen på vad doften innehåller, en del ljust bröd men också en del fruktighet. Kanske inte så mycket citrusfrukter som man normalt kan förnimma i veteöl, det är någonting annat... kan det vara banan?
Smaken på Haystack Wheat är dock den stora besvikelsen. De första klunkarna tycker jag inte smakar någonting alls. En liten bit ned i glaset så börjar en viss smak att dyka upp, här finns lite grand den brödighet som man också känner i doften, men den fräscha och friska doften är ersatt av någon bismak som definitivt inte är god. Återigen har jag svårt att sätta tummen på vad som är fel i smaken, tror att det är någon örtkrydda som jag inte tycker om som sitter i smaken.
Tittar man på priset för Haystack Wheat så upptäcker man att Systembolaget tar 19.90 för en 355 ml flaska, jag tycker inte att det är en helt prisvärd öl. Haystack Wheat innehåller 5.0% alkohol.
För att avrunda så är det dags att sätta ett betyg. Haystack Wheat har väl inte direkt gjort mig mer övertygad om veteölens förnämlighet, jag tycker det är en ganska tråkig öl som inte står särskilt mycket. Sannolikt fungerar den mycket bättre en varm julidag än en höstdag i slutet på oktober men jag är inte helt säker på det ens. Hur som helst, en viss charm finns, betyget slutar därför på två flaskor av fem möjliga.
lördag 24 oktober 2009
Brooklyn Black Chocolate Stout
Första gången jag drack Brooklyn Black Chocolate Stout från det New York-baserade bryggeriet Brooklyn Brewery så var det en ren lyckoupplevelse. Jag satt på en lokal i Stockholm där en mycket duktig bartender hade tagit reda på hur många öl jag hade tänkt dricka för kvällen så att hon visste när det var dags för crescendot.
Och vilket crescendo sedan. Black Chocolate Stout avslöjar sig naturligtvis på namnet men den lever också upp till namnet. När jag häller upp Black Chocolate Stout i glaset så är det en becksvart och ogenomskinlig öl som jag ser. Ovanpå lägger sig ett Latte-färgat tätt skum, ett skum som finns kvar så länge det finns öl kvar i glaset. Doften består som flaskan antyder en hel del choklad men minst lika mycket kaffe och minsann anar man inte lite lakrits också.
Smaken består på samma sätt som doften till stora delar av mörk choklad och riktigt starkt kaffe. Smaken är dock inte riktigt lika trevlig som doften för här kommer också en hel del bitterhet och bränd smak in som gör att smaken blir lite vrång och ölen blir svårdrucken. Kanske är det den höga alkoholhalten som spelar viss roll här med då Black Chocolate Stout har en alkoholhalt på hela 10%.
Black Chocolate Stout har dykt upp som en tillfällig nyhet på Systembolaget de senaste åren. För tillfället går den inte att köpa dock men chansen är väl stor att den dyker upp igen. Sist Black Chocolate Stout fanns på Systembolaget kostade en 355 ml flaska 19.90, ovanligt prisvärt för att vara en Russian Imperial Stout som vanligtvis brukar lika mycket högre i pris på Systembolaget.
Så var det igen dags för att sätta ett betyg. Med tiden har min uppfattning om Black Chocolate Stout mattats av. Det är fortfarande en öl jag tycker om men det tillhör inte skiktet av öl som jag tycker håller allra högsta klass, den är lite för tråkig och svårdrucken för det i det långa loppet. Betyget blir därför fyra flaskor av fem möjliga.
Och vilket crescendo sedan. Black Chocolate Stout avslöjar sig naturligtvis på namnet men den lever också upp till namnet. När jag häller upp Black Chocolate Stout i glaset så är det en becksvart och ogenomskinlig öl som jag ser. Ovanpå lägger sig ett Latte-färgat tätt skum, ett skum som finns kvar så länge det finns öl kvar i glaset. Doften består som flaskan antyder en hel del choklad men minst lika mycket kaffe och minsann anar man inte lite lakrits också.
Smaken består på samma sätt som doften till stora delar av mörk choklad och riktigt starkt kaffe. Smaken är dock inte riktigt lika trevlig som doften för här kommer också en hel del bitterhet och bränd smak in som gör att smaken blir lite vrång och ölen blir svårdrucken. Kanske är det den höga alkoholhalten som spelar viss roll här med då Black Chocolate Stout har en alkoholhalt på hela 10%.
Black Chocolate Stout har dykt upp som en tillfällig nyhet på Systembolaget de senaste åren. För tillfället går den inte att köpa dock men chansen är väl stor att den dyker upp igen. Sist Black Chocolate Stout fanns på Systembolaget kostade en 355 ml flaska 19.90, ovanligt prisvärt för att vara en Russian Imperial Stout som vanligtvis brukar lika mycket högre i pris på Systembolaget.
Så var det igen dags för att sätta ett betyg. Med tiden har min uppfattning om Black Chocolate Stout mattats av. Det är fortfarande en öl jag tycker om men det tillhör inte skiktet av öl som jag tycker håller allra högsta klass, den är lite för tråkig och svårdrucken för det i det långa loppet. Betyget blir därför fyra flaskor av fem möjliga.
onsdag 21 oktober 2009
Sierra Nevada Celebration Ale
Inventerade förrådet av öl i hemmet häromdagen och hittade till min stora glädje två flaskor av Celebration Ale från det Kalifornien-baserade bryggeriet Sierra Nevada. Vad passar då bättre än att jag gör "två flugor på smällen", jag skriver några rader om denna öl och passar samtidigt på att dricka upp den då bäst före datumet var nära.
Jag har varit inne på det tidigare men det tål att sägas igen, Sierra Nevada är ett bryggeri som jag hyser dubbla känslor till. 2007 kom det två öl ifrån Sierra Nevada i trakterna kring jul, Anniversary Ale som Sierra Nevada brygger varje år för att hedra sin egen födelsedag och då Celebration. Då 2007 var Anniversary en fantastisk öl medan Celebration var ok men inte så mycket mer. 2008 var det precis tvärtom, Anniversary var fullt drickbar men inget som jag var superförtjust i, annat var det då med Celebration...
Det är lika bra att säga det på en gång, 2008 års upplaga av Celebration är bland det bättre jag har druckit i ölväg. Redan när jag slår upp Celebration i ett glas så inser jag att det här är på väg åt rätt håll. En vacker matt kopparfärgad öl fyller glaset och ovanpå lägger sig ett tungt skum med en blek gul ton i sig. Kolsyran i ölen ser nästan ut att ha någon form av inbördeskrig i sig, massor av bubblor strävar från botten till toppen av glaset.
Doften är inte så tydlig men här finns i alla fall nybakat matbröd och en hel del frukt, apelsin och nog är det lite äpple i ölens doft också. Smaken är en harmoni av allt det jag gillar hos öl. Beskan är tveklöst där men den blandas på ett mycket fint sätt med en lika närvarande sötma som påminner om knäck och smörkola. Tillsammans lyfter de Celebration till en mycket hög nivå. Eftersmaken är lika harmonisk den av samma smaker som ligger kvar länge i munnen.
Just nu finns inte Sierra Nevada Celebration Ale på Systembolaget, de den senast fanns så kostade en 355 ml flaska 27.50 alkoholhalten är 6.8%.
Avslutningsvis är det dags för ett betyg och ibland är det enkelt. Det finns ingen möjlighet i världen att jag kan ge Celebration Ale något annat betyg än fem flaskor av fem möjliga. Snälla tomten kom med ett gäng flaskor Celebration Ale till Systembolaget även detta år, i synnerhet om den är lika god som förra året.
Jag har varit inne på det tidigare men det tål att sägas igen, Sierra Nevada är ett bryggeri som jag hyser dubbla känslor till. 2007 kom det två öl ifrån Sierra Nevada i trakterna kring jul, Anniversary Ale som Sierra Nevada brygger varje år för att hedra sin egen födelsedag och då Celebration. Då 2007 var Anniversary en fantastisk öl medan Celebration var ok men inte så mycket mer. 2008 var det precis tvärtom, Anniversary var fullt drickbar men inget som jag var superförtjust i, annat var det då med Celebration...
Det är lika bra att säga det på en gång, 2008 års upplaga av Celebration är bland det bättre jag har druckit i ölväg. Redan när jag slår upp Celebration i ett glas så inser jag att det här är på väg åt rätt håll. En vacker matt kopparfärgad öl fyller glaset och ovanpå lägger sig ett tungt skum med en blek gul ton i sig. Kolsyran i ölen ser nästan ut att ha någon form av inbördeskrig i sig, massor av bubblor strävar från botten till toppen av glaset.
Doften är inte så tydlig men här finns i alla fall nybakat matbröd och en hel del frukt, apelsin och nog är det lite äpple i ölens doft också. Smaken är en harmoni av allt det jag gillar hos öl. Beskan är tveklöst där men den blandas på ett mycket fint sätt med en lika närvarande sötma som påminner om knäck och smörkola. Tillsammans lyfter de Celebration till en mycket hög nivå. Eftersmaken är lika harmonisk den av samma smaker som ligger kvar länge i munnen.
Just nu finns inte Sierra Nevada Celebration Ale på Systembolaget, de den senast fanns så kostade en 355 ml flaska 27.50 alkoholhalten är 6.8%.
Avslutningsvis är det dags för ett betyg och ibland är det enkelt. Det finns ingen möjlighet i världen att jag kan ge Celebration Ale något annat betyg än fem flaskor av fem möjliga. Snälla tomten kom med ett gäng flaskor Celebration Ale till Systembolaget även detta år, i synnerhet om den är lika god som förra året.
måndag 19 oktober 2009
Julöl
Samuel Adams Winter Lager, en mörk lager som har funnits med som julöl på Systembolaget i rätt många år nu. Priset är 16.90 för en 355 ml flaska. Winter Lager har tidigare år varit en helt okej öl men jag kan aldrig påminna mig om att det har varit men favorit bland de amerikanska julöl som har funnits att köpa de senaste åren.
Anchor Christmas Ale, en ale som också har funnits bland de julöl som Systembolaget köper in från USA de senaste åren. Förra året var Anchor Christmas Ale helt fantastisk, det bästa jag någonsin har druckit från Anchor, något som gällde både den traditionella lilla flaskan och den större specialjulölen vars flaskstorlek var 1500 ml. Som det ser ut hittills så kommer bara den mindre flaskan att finnas på Systembolaget i år, kan bara hoppas att den är lika fin som förra året. Priset är 24.90 för en 355 ml flaska.
Hibernation Ale, en ale från Great Divide som precis som de andra två amerikanska ölen har funnits att köpa till jul de senaste åren. Förra året var Hibernation Ale en ganska trist historia där alkoholhalten på över åtta procent märktes lite för tydligt. Jag vet att jag har tyckt om den tidigare år och "Hibernation" måste vara det bästa namnet på en julöl någonsin. Priset i år är 29.90 för en 355 ml flaska.
Tyvärr verkar det som om en annan stor favorit bland julölen de senaste åren, Shipyard Longfellow, inte dyker upp i år. Jag kan bara hoppas att den på något vis letar sig fram till Systembolagets hyllor ändå.
Årets julöl kommer att släppas på Systembolaget 16/11. Är du däremot sugen på glögg så behöver du bara vänta till 2/11.
söndag 18 oktober 2009
Twin Sisters Double IPA
Egentligen borde det här vara enkelt. Det står inte bara IPA på etiketten, det står till och med Double IPA och då borde det vara någonting jag gillar skarpt. Idag har turen kommit till Twin Sisters Double IPA ifrån det Colorado-baserade bryggeriet Left Hand Brewing.
När jag häller upp en Twin Sisters i glaset så är det första jag ser en mörkt orange färg, dessutom en synnerligen grumlig sådan färg. Något som verkligen förvånar mig är att skummet är näst intill obefintligt, för ett ögonblick är jag övertygad om att jag har slagit upp en flaska vars bäst före datum är passerat för länge sedan men så är inte fallet. Jag kan helt enkelt inte få till ett bra skum, eller ett skum överhuvudtaget av Twin Sisters Double IPA.
Doften är för det första vad man kan förvänta sig av en "Double IPA", en tydligt markerad humle och brödighet. Vad som är lika tydligt är en klar och ren doft av ananas. Tyvärr så finns också en tydlig doft till i Twin Sisters Double IPA och det är doften av sprit. Den höga alkoholhalten på 9.7% märks väl i de dofter som sprids från glaset.
Smaken då? Ja det första jag tänker är att detta är en riktig magvändare. Det tar emot att svälja, det gör nästan ont i strupen utan att jag riktigt kan förklara varför. Men skam den som ger sig, efter ett par smakprov till så tar sig Twin Sisters Double IPA och blandningen mellan beskan från den klart närvarande humlan blandas med en fin sötma, även i smaken känner jag ananas. Tyvärr så gör sig den höga alkoholhalten återigen påmind, eftersmaken är ganska spritig.
För tillfället finns inte Twin Sisters Double IPA på Systembolaget, då den fanns så kostade den 79.70 för en 650 ml flaska.
Avslutningsvis är det dags att sätta ett betyg. Min mamma sammanfattande det hela ganska bra då jag delade en flaska Twin Sisters Double IPA. Vid en första provsmakning så sade hon "vad är det här?". Men vartefter hon kom drack ölen så ändrade uppfattning till att bli försiktigt positiv. Jag är också försiktigt positiv, betyget landar därmed nätt och jämnt på tre flaskor av fem möjliga. Twin Sisters IPA är långt ifrån den bästa öl jag har druckit men om man klarar av de första intrycken så växer den och blir ganska trevlig.
När jag häller upp en Twin Sisters i glaset så är det första jag ser en mörkt orange färg, dessutom en synnerligen grumlig sådan färg. Något som verkligen förvånar mig är att skummet är näst intill obefintligt, för ett ögonblick är jag övertygad om att jag har slagit upp en flaska vars bäst före datum är passerat för länge sedan men så är inte fallet. Jag kan helt enkelt inte få till ett bra skum, eller ett skum överhuvudtaget av Twin Sisters Double IPA.
Doften är för det första vad man kan förvänta sig av en "Double IPA", en tydligt markerad humle och brödighet. Vad som är lika tydligt är en klar och ren doft av ananas. Tyvärr så finns också en tydlig doft till i Twin Sisters Double IPA och det är doften av sprit. Den höga alkoholhalten på 9.7% märks väl i de dofter som sprids från glaset.
Smaken då? Ja det första jag tänker är att detta är en riktig magvändare. Det tar emot att svälja, det gör nästan ont i strupen utan att jag riktigt kan förklara varför. Men skam den som ger sig, efter ett par smakprov till så tar sig Twin Sisters Double IPA och blandningen mellan beskan från den klart närvarande humlan blandas med en fin sötma, även i smaken känner jag ananas. Tyvärr så gör sig den höga alkoholhalten återigen påmind, eftersmaken är ganska spritig.
För tillfället finns inte Twin Sisters Double IPA på Systembolaget, då den fanns så kostade den 79.70 för en 650 ml flaska.
Avslutningsvis är det dags att sätta ett betyg. Min mamma sammanfattande det hela ganska bra då jag delade en flaska Twin Sisters Double IPA. Vid en första provsmakning så sade hon "vad är det här?". Men vartefter hon kom drack ölen så ändrade uppfattning till att bli försiktigt positiv. Jag är också försiktigt positiv, betyget landar därmed nätt och jämnt på tre flaskor av fem möjliga. Twin Sisters IPA är långt ifrån den bästa öl jag har druckit men om man klarar av de första intrycken så växer den och blir ganska trevlig.
fredag 16 oktober 2009
Chocolate Stout
Nu när vintern börjar nalkas med stormsteg så passar jag på att slå upp en kraftig öl i glaset som en balans till det griniga vädret ute. Turen har kommit till Chocolate Stout från det Oregon-baserade bryggeriet Rogue.
Namnet Chocolate Stout innebär självklart att man inser åt vilket håll detta kommer att barka och till viss del så uppfylls min profetia när jag slår upp ölen i glaset. Färgen på ölen är naturligtvis svart såsom man kan förvänta sig av en stout men här finns också en brun ton som också färgar ölen. Skummet är väldigt högt och tätt, klart färgat av den mörka ölen, utan att vara så massivt som man kan se hos en del andra stout. Skummet ligger ändå centimeterhögt kvar i glaset väldigt länge.
Så långt är väl det mesta som förväntat, det som då istället förvånar är doften. Mina förväntningar på mörk choklad och kaffe är inte alls så tydlig som doften av relativt ljus och söt choklad. Om du har ätit glassen Magnum Java förstår precis vad jag menar.
Smaken då, ja det första man känner är en klart markerad och väldigt tydlig ren beska och rentav bitterhet, till och med så att det snuddar på gränsen till att det skall vara gott. Bitterheten klingar dock av snabb och istället så tar smaken av mer traditionellt mörk choklad över. Eftersmaken är fint balanserad mellan choklad och bitterhet, en smak som ligger kvar i munnen länge. Att Chocolate Stout har en alkoholhalt på 6.0% döljs effektivt av alla smaker.
För tillfället går det inte att köpa Chocolate Stout på Systembolaget, då den fanns kostade den 69.90 för en 650 ml flaska.
Som vanligt så sätter jag ett betyg också. Detta är en fin öl som definitivt sticker ut i mängden, det är dock ingen Svensson-öl utan något som kräver en hel del av den som dricker Chocolate Stout. Med viss tvekan bestämmer jag mig till sist för att ge Chocolate Stout fyra flaskor av fem möjliga. Det är en mycket god öl men jag tycker också att den blir lite långtråkig, det är nästan svårt att avslutat en flaska, inte bara på grund av att den innehåller 650 ml, själv.
Namnet Chocolate Stout innebär självklart att man inser åt vilket håll detta kommer att barka och till viss del så uppfylls min profetia när jag slår upp ölen i glaset. Färgen på ölen är naturligtvis svart såsom man kan förvänta sig av en stout men här finns också en brun ton som också färgar ölen. Skummet är väldigt högt och tätt, klart färgat av den mörka ölen, utan att vara så massivt som man kan se hos en del andra stout. Skummet ligger ändå centimeterhögt kvar i glaset väldigt länge.
Så långt är väl det mesta som förväntat, det som då istället förvånar är doften. Mina förväntningar på mörk choklad och kaffe är inte alls så tydlig som doften av relativt ljus och söt choklad. Om du har ätit glassen Magnum Java förstår precis vad jag menar.
Smaken då, ja det första man känner är en klart markerad och väldigt tydlig ren beska och rentav bitterhet, till och med så att det snuddar på gränsen till att det skall vara gott. Bitterheten klingar dock av snabb och istället så tar smaken av mer traditionellt mörk choklad över. Eftersmaken är fint balanserad mellan choklad och bitterhet, en smak som ligger kvar i munnen länge. Att Chocolate Stout har en alkoholhalt på 6.0% döljs effektivt av alla smaker.
För tillfället går det inte att köpa Chocolate Stout på Systembolaget, då den fanns kostade den 69.90 för en 650 ml flaska.
Som vanligt så sätter jag ett betyg också. Detta är en fin öl som definitivt sticker ut i mängden, det är dock ingen Svensson-öl utan något som kräver en hel del av den som dricker Chocolate Stout. Med viss tvekan bestämmer jag mig till sist för att ge Chocolate Stout fyra flaskor av fem möjliga. Det är en mycket god öl men jag tycker också att den blir lite långtråkig, det är nästan svårt att avslutat en flaska, inte bara på grund av att den innehåller 650 ml, själv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)