Sawtooth Ale

Det Colorado-baserade bryggeriet Left Hand Brewing är ett bryggeri som har lyckats väl med sina försök att få in öl på Systembolaget de senaste åren. En av de öl som har dykt är det bryggeriet själva kallar sitt flaggskepp nämligen Sawtooth Ale, frågan är då om det är en öl som lever upp till att kallas just "flaggskepp".

Så fort jag häller upp Sawtooth Ale i mitt glas så tänds ett litet hopp då färgen skvallrar om att det här är någonting jag kan gilla. Vackert kopparfärgad (och kopparfärgat är bra i mitt tycke) öl fyller glaset, på detta öl lägger sig en fin krona av vitt skum med aningens brun ton i.

Doften är en smula diffus, jag har svårt att urskilja något riktigt distinkt i den. Det är lite blomsteräng i doften, det är lite småkakor och det finns lite aningar till humle. Men ingenting står ut så det särskilt mycket.

Smaken då? Ja det är bara lyfta på hatten och säga att Sawtooth Ale är synnerligen välbalanserad mellan sötma och beska. Jag blir lycklig när jag dricker Sawtooth Ale för jag tycker det är så gott. Smaken innehåller så mycket, lite syrlighet som kittlar på tungan, det blommiga och fruktiga från doften finns klart markerat i smaken också. Sötman är redan nämnd. Och allting balanseras av en perfekt mängd humle och beska.

Alla dessa smaker ligger kvar en bra stund i munnen innan det till sist är beskan och humlen som vinner innan ölen klingar av och det är dags att ta nästa klunk.

Tyvärr finns inte Sawtooth Ale att köpa på Systembolaget just nu och det är nog dessutom som så att det krävs en hel del tur för att ens hitta den hos de mest välsorterade pubar. Man får nog helt enkelt hoppas på att ölen någon gång dyker upp i Sverige igen. Då Sawtooth Ale sist fanns på Systembolaget så kostade den 22.80 för en 355 ml flaska. Sawtooth Ale innehåller 4.8% alkohol.

Är det då en öl som lever upp till att kallas "flaggskepp"? Utan tveka en sekund så är mitt svar "ja". Det har kommit många fina öl från Left Hand, precis som det har kommit några lite mer tveksamma, de senaste åren. Sawtooth Ale är i mitt tycke mästerverket från Left Hand, det är en öl som jag verkligen skulle vilja kunna köpa i Sverige. Idag, imorgon och för en lång tid framöver. Betyget blir naturligtvis satt därefter, Sawtooth Ale inkasserar mycket välförtjänt fem flaskor av fem möjliga.

Shipyard Barley Wine Style Ale

Under våren tog Systembolaget in tre stycken öl från det Maine-baserade bryggeriet Shipyard tillhörande bryggmästaren Alan Pugsley's Signature Series. De andra två XXXX IPA och Imperial Porter har jag redan smakat av, idag är turen kommen till den tredje ölen Barley Wine Style Ale.

Färgen på Barley Wine Style Ale är mörkt brun i stil med mahogny. Men här finns även en röd ton som gör att ölen skimrar till och blir nästan tegelfärgad när man håller upp glaset mot ljuset. Skummet växer till sig ett par centimeter av en mycket livlig kolsyra som finns där de första sekunderna efter det att jag slår upp Barley Wine Style Ale i glaset. Skummet är tätt, beige i färgen och fyllt med små bubblor. Den större delen av skummet försvinner ganska så snabbt men det ligger kvar en tunn hinna genom hela provsmakningen.

Doften på Barley Wine Style Ale är ganska diskret. En del sötma finns där, jag kommer att tänka på det bruna råsocker som man kan köpa i affärerna. I övrigt har jag svårt att känna någon doft som tydligt står ut.

Hur är det då med smaken? När jag dricker Barley Wine så är jag ofta beredd på något kantigt och väldigt utmanande. Så är väl fallet till viss del med Barley Wine Style Ale också, de första sekunderna är den en utmaning för smaklökarna, här finns lite frukter, vanilj och kaffe i en märkvärdig blandning. Men jag tänker också tillbaka på de få gånger i mitt liv som jag har druckit portvin.

Denna komplexhet i smaken försvinner relativt snabbt och ersätts av en rejäl beska som ligger kvar väldigt länge skönt värmande i munnen. Jag måste också berömma Alan Pugsley för att han har gjort en bra sak med alla sina öl i Signature Series som jag provat, effektivt döljer han den höga alkoholhalten. Barley Wine Style Ale innehåller 8.5% alkohol, men precis som hos "systrarna" i serien så märks inte denna alkoholhalt av när jag smakar ölen.

För tillfället är Barley Wine Style Ale slutsåld på Systembolaget, då den fanns så kostade den 61.20 för en 650 ml flaska. Vill du prova denna öl så är chansen relativt stor att du hittar på en välsorterad pub, jag har i alla fall sett den ett par gånger på de ställen som jag normalt hänger på.

Som vanligt så avslutar jag med ett betyg. Under hela tiden jag dricker Barley Wine Style Ale från doft och färg via skum till smak tänker jag "helt ok". Så naturligtvis så får då betyget för Barley Wine Style Ale bli tre flaskor av fem möjliga. Barley Wine Style Ale är nog den öl i Signature Series som jag har gillat minst men det är fortfarande en öl som jag rekommenderar att prova åtminstone en gång.

Samuel Adams Winter Lager

Det är inte så många saker här i världen som gör mig förbannad, men de finns saker som å andra sidan retar mig enormt fast det är rena petitesser egentligen. En av de sakerna är när IKEA plockar fram sina julsaker till försäljning redan i slutet på september. För i helvete, ni ser ju för sjutton till att man hinner tröttna på julen långt innan den infaller. För mig börjar julen egentligen "skyltsöndagen", det vill säga den söndag första advent.

Men vem är jag att döma andra, ett par dagar i förtid är det dags att prova årets första amerikanska julöl och mitt val faller på Winter Lager från det Massachusetts-baserade bryggeriet Samuel Adams.

För det första, färgen hos Winter Lager är riktigt vacker. En mörkt gyllenbrun ton någonstans i gränslandet mellan brons och koppar. I just den flaska jag provar har jag dock svårt att få till ett skum överhuvudtaget, möjligtvis är min flaska lite för kall men jag har svårt att tänka mig att det är hela förklaringen.

Doften är då desto roligare, här finns maltdoften finns där tveklöst men för första gången vad jag kan påminna mig om då känner jag en tydlig ton av kanel i en öl.

En god vän till mig som redan har hunnit med att prova Winter Lager var förvånad över hur lik den var den "ordinarie" Samuel Adams Boston Lager. Vi brukar vara ganska överens när det gäller öl men denna gång måste jag säga emot. Då Boston Lager är en av mina stora favoriter på Systembolaget, åtminstone bland utbudet av lager, så tycker jag att Winter Lager i jämförelse är feg. Winter Lager trevar lite grand men det blir inte så mycket mer än så, en öl som kanske är så fint balanserade mellan beska och sötma att den blir... just feg.

Winter Lager är (föga överraskande kanske) en tillfällig nyhet hos Systembolaget, en öl som ingår i årets sortiment av julöl som Systembolaget erbjuder. I år kostar Winter Lager 16.90 för en 355 ml flaska. Alkoholhalten på 5.6% är relativt blygsam i sammanhanget då julöl ofta innehåller en betydligt större mängd alkohol än så.

När det gäller Samuel Adams så är jag i regel positiv till den öl de brygger året om. När det gäller deras säsongsöl så känns det trist att säga det men jag tycker att den blir allt mer ointressant. Winter Ale är en öl som mest bekräftar detta, helt ok men också slätstruken och tillrättalagd. Ingenting som utmanar, ingenting som verkligen fångar mitt intresse. Betyget slutar därför på två flaskor av fem möjliga.

Fotnot: På tal om kanel... även om våffeldagen ligger långt borta så vill jag ge ett tips om hur man piffar till våfflor. Grädda din våffla, lägg sedan på ett generöst lager av socker och kanel. Förtär detta tillsammans med knaperstekt bacon, då har du nått en våfflas fulländning.

Liberty Ale

När jag tidigare i veckan gick på Systembolaget för att köpa de nyheter som kom mitt i månaden i november samt lite amerikansk julöl så fastnade mina ögon plötsligt på en hylla. Flaskan var lätt att känna igen, en knubbig mörkbrun sak som tveklöst måste komma från det Kalifornien-baserade bryggeriet Anchor Brewing Company. Men ölen... jag måste skrapa med foten och ställa mig fem minuter i hörnet för jag hade totalt glömt bort att deras Liberty Ale är en öl som går att köpa på Systembolaget.

Det enda sättet att gottgöra detta var naturligtvis att köpa ett par flaskor till hemmet och sedan kyla dem till lämplig temperatur. Väl där så är det naturliga steget självklart att ta en provsmakning och skriva ett par rader om denna öl också.

Att slå upp en Liberty Ale i ett glas är en trevlig händelse. Ett tätt och fint skum bygger fint upp sig ett par centimeter i glaset. Och det är inte direkt så att skummet har några tankar på att ge sig av någon annanstans, även en bra bit in i provsmakningen så ligger en fin mängd kvar.

Doften är väldigt fräsch, rentav uppiggande. En fin balans råder mellan citrusfrukter och bröd. Mellan örter och sötma. Färgen är vackert gyllene men en liten brun ton i sig.

Uppiggande är ordet för smaken också, Liberty Ale väcker liv i en kropp som är sliten efter en hård arbetsvecka. Det spritter till i kroppen och plötsligt så är det lite fart i kropp och själ igen. Kanske är det den något höga alkoholhalten på 5.9% som hjälper till men egentligen tror jag inte det, Liberty Ale klarar sig så bra ändå med sin angenäma smak.

Öl som jag gillar mycket innehåller nästan alltid en perfekt balans av beska, fruktighet och sötma, Liberty Ale når kanske inte riktigt till perfekt balans men nog gör de ett riktigt bra försök i alla fall.

Liberty Ale är en öl som finns i Systembolagets ordinarie sortiment med andra ord bör du kunna hitta den på flertalet Systembolag i Sverige om du inte som jag förtränger ölen existens. Priset är 19.50 för en 355 ml flaska.

Att dricka Liberty Ale är lite grand som att träffa på en gammal vän man inte har sett på länge. Efter en något trevande start är det väldigt roligt att åter stifta bekantskap igen och plötsligt är allt som förr. Det spelar ingen roll att det har gått en lång tid sedan sist man möttes, man har så mycket gemensamt ändå. Liberty Ale är precis så, efter en trevande inledning hittar vi tillbaka till varandra igen. Jag är så förutsägbar men när jag dricker en amerikansk (India) Pale Ale så är det höga betyget där nästan per automatik, jag tycker om det så mycket. Liberty Ale är inget undantag, betyget slutar därför på fyra flaskor av fem möjliga.

Calabaza Blanca

Man kan väl lugnt påstå att min första kontakt med det Michigan-baserade bryggeriet Jolly Pumpkin Artisan Ales slutade sådär då inte var allt för förtjust i deras Bam Biere. Nåväl skam den som ger sig, alla förtjänar väl en ny chans så jag ger mig i kast med en helt annan typ av öl från Jolly Pumpkin nämligen deras "white ale" Calabaza Blanca.

Precis som med mitt förra försök med öl från Jolly Pumpkin så börjar det bra. Ett mycket fint skum bygger upp sig i glaset, vitt som toppen på fjället. En livlig kolsyra håller sedan kvar skummet i glaset länge.

Färgen på Calablaza Blanca är blekt gul åt det genomskinliga hållet till, samtidigt kommer jag att tänka på nyligen mognade bananer. Doften känner jag inte mycket av, en aningens citrus kanske men inte så mycket mer. Och det tror jag inte har att göra med att en förkylning härjar i min kropp just nu.

Smaken då? Ja... vad skall jag säga. Mitt första intryck är att det smakar... konstgjort. Det är märkvärdigt men jag kan inte beskriva det på annat sätt. Kolsyran kittlar fint i mun och gom, men smaken... det närmaste jag kommer är den mindre roliga smak man kan känna när man köper en flaska för billig mousserande vin. Det som förvånar mig lite grand ändå är att eftersmaken innehåller en hyfsad beska, det var ingenting som jag såg komma.

Calabaza Blanca finns fortfarande att köpa på Systembolaget men antalet flaskor som är kvar är begränsat. Priset är 120.10 för en 750 ml flaska, Calabaza Blanca innehåller en alkoholhalt på 4.8%.

Tyvärr måste jag säga att jag återigen blir väldigt besviken. På etiketten står det "ale brewed with spices", tillåt mig att starkt ifrågasätta denna slogan. Den smak jag känner är inte så trevlig tyvärr. Det är möjligt att jag dricker denna öl helt fel tid på året som plockar fram den en ruggig kväll i november istället för en sensommarkväll i augusti när allting är uppvärmt så att man får en av de få riktigt ljumma kvällarna i Sverige. Trots det så kommer jag tillbaka till att jag känner mig besviken, inte heller Calabaza Blanca är en öl som lever upp till mina förväntningar. Den lever heller inte upp till sitt höga pris, en öl som kostar så pass mycket pengar måste utmana mer, även denna gång måste jag sätta betyget en flaska av fem möjliga för en öl från Jolly Pumpkin.

Rea på Systembolaget

Det är minsann inte ofta som man kan säga att man har fyndat på rea på Systembolaget. Men om du gillar Samuel Adams Octoberfest så har du chansen nu.

De flaskor som finns kvar av Samuel Adams Octoberfest är nu prissänkta från ordinarie 17.50 för en 355 ml flaska till 14.00.

Om det är ett fynd är väl å andra sidan tveksamt, jag var inte alldeles förtjust i årets version av Samuel Adams Octoberfest. Men det är klart har du inte provat den ännu så sök upp den och testa den till ett lite förmånligare pris.

Decembernyheter på Systembolaget

Så är årets sista (större) nyhetssläpp publicerat i pdf-format på Systembolagets hemsida och för en person som undertecknad som gillar amerikansk öl så kommer känns det som om julafton inträffar när tre veckor för tidigt så december månads nyheter bland öl inkluderar fyra stycken amerikaner.

Fresh Hop:

Fresh Hop är en ale från det Colorado-baserade bryggeriet Great Divide. Ett antal öl från Great Divide har genom åren sålts på Systembolaget och jag har väl varit positiv till de flesta av dem. Jag kan inte påminna mig om att Fresh Hop har funnits tidigare så det blir en ny upplevelse för mig. Priset för en Fresh Hop är 79.80 för en 650 ml flaska.

Stone 13th Anniversary Ale:

Det Kalifornien-baserade bryggeriet Stone Brewing Company har liksom öl från Great Divide varit representerad på Systembolaget vid några tillfällen om än inte lika frekvent. Jag är inte helt övertygad om Stone Brewing Companys förträfflighet då jag tycker att några av deras öl har varit riktigt svåra. Denna "american strong ale" verkar dock vara något av det bästa Stone Brewing Company har bryggt så jag ser fram mot att få prova den. Priset för 13th Anniversary Ale är 99 kronor för en 650 ml flaska.

Stone Vertical Epic 090909:

Förra årets version av Vertical Epic från det Kalifornien-baserade bryggeriet Stone Brewing Company var en stor besvikelse, jag hoppas att Stone har gjort en bättre version detta år. Årets version beskrivs som en "dark strong ale" vilket i alla fall på papperet väcker mitt intresse. Priset stannar vid 94:70 för en 650 ml flaska.

Czar Imperial Stout:

Hur skall nyhetsfloran på Systembolaget 2009 sluta om inte med en något riktigt rejält, man har valt en alkoholstark (11%) Imperial Stout från det Colorado-baserade bryggeriet Avery Brewing Company. Czar är vad jag vet den andra ölen som kommer från Avery som säljs på Systembolaget. Den första, Hog Heaven, var en mycket trevlig öl så jag hyser visst hopp även om Czar. Priset för Czar är 94:90 för en 650 ml flaska.

Även om nyheterna i december är kostsamma, speciellt som december är en månad då man har en tendens att ha massor av andra utgifter så tror jag att det är en bra idé att köpa och prova åtminstone en flaska vardera av varje amerikansk nyhet i december. Jag är i alla fall för nyfiken för att inte köpa och prova dessa.

Hog Heaven

Idag är det dags för en tur till det Colorado-baserade bryggeriet Avery Brewing Company för en provsmakning av deras Hog Heaven. Vad jag vet har inte öl från Avery Brewing sålts förr på Systembolaget men jag hade förmånen att prova några av deras öl när jag var på en tjänsteresa till Denver för några år sedan, de öl jag provade då inkluderade dock inte Hog Heaven.

Avery Brewing Company kallar Hog Heaven för en "barleywine-style ale" så jag förbereder mig på att det kommer att blir en ganska kantig öl som jag provar, lite rädd är jag också att alkoholhalten på 9.2% skall märkas. Men ack så överraskad jag blev...

I med Hog Heaven i glaset då. Skummet är vitt och tätt med en aningens brun ton i och växer högt i glaset byggt av små, små bubblor. Skummet ligger även kvar en bra stund i glaset. Doften är förvånandsvärt neutral, en liten citruston finns väl där liksom en krydda eller ört som jag inte riktigt kan sätta fingret på.

Smaken då? För det första så har jag nog aldrig druckit en Barleywine med så markerad humleton i och därmed en angenäm beska. Det är överraskand men också positivt, Avery Brewing Company gör något annorlunda med sin Barleywine. Smaken påminner snarare om en amerikansk IPA snarare än den traditionella smaken som man kan förvänta sig hos en Barleywine. Även i smaken finns toner av örter och minsann om det inte finns lite ton av bourbon i där också.

Trots att jag tycker mycket om Hog Heaven så känner jag mig ändå en aningens besviken. Barleywine "skall" på något vis vara mera svår än så här. Hog Heaven utsätter mig inte för något mostånd alls. En gång i tiden var jag mycket arg på min bank och ringde upp dem laddad till tusen bara för att mötas av en exemplarisk service. Efter samtalet kände jag mig nästan lurad över att inte få utlopp för min ilska, lite grand samma känsla har jag när jag dricker Hog Heaven. "Gör någonting" som matadoren i julaftonsfilmen med Ferdinand skulle ha sagt. Vilken motsägelse jag gör mot mig själv just nu eller hur.

I skrivande stund finns Hog Heaven fortfarande kvar i en rätt stor mängd på Systembolaget om du vill prova, priset är 79.90 för en 650 ml flaska.

Så var det då dags för summeringen. Om jag för en tid sedan blev förvånad när jag provade Widdershins Barleywine så är jag möjligt ännu mer förvånad nu. Precis som jag när jag är ytterst nära om att ge upp hoppet över Barleywine så kommer här ännu en överraskning. Det är inte yttesta toppklass på Hog Heaven, men det är ändå nog så bra om än aningens tamt. Betyget idag stannar därför på fyra flaskor av fem möjliga. Kanske är det Hog Heavens närhet till smaken av en amerikansk IPA som gör att jag gillar den så mycket.

Mitt i månaden nyheter november

November är troligtvis den månad på året som jag gillar minst. Det är mörkt när man vaknar och åker till jobbet. Det är mörkt när man är på väg hem från jobbet och däremellan regnar det allt som oftast. Vilken tur då att Systembolaget gör sitt bästa för att glädja en människa med svaghet för amerikansk öl, för nyheterna mitt i månaden i november lovar gott. Ölen är:

Old Viscosity, Old Viscosity är en strong ale från det Kalifornien-baserade bryggeriet Port Brewing Company. Priset är 119 kronor för en 650 ml flaska. Jag har aldrig hört talas om att Systembolaget har sålt öl från Port Brewing Company förut.

Oatgoop, Oatgoop är en typ av öl jag inte har provat förut då den beskrivs som en "Oat Wine". Priset landar på 179 kronor för en 650 ml flaska. Denna öl är ett sammarbete mellan det Indiana-baserade bryggeriet Three Floyds och det danska bryggeriet Mikkeller. Mig veterligen så har inte öl från Three Floyds funnits på Systembolaget tidigare medan öl från Mikkeller har representerats då och då.

Judgment Day, Judgment Day är en öl som skall påminna om den belgiska Quadrupeln. Priset för Judgement Day är 134 kronor för en 750 ml flaska. Judgment Day kommer från det Kalifornien-baserade bryggeriet Lost Abbey. Såvitt jag vet så har Systembolaget inte sålt öl från Lost Abbey tidigare.

Inferno, Inferno kommer även den ifrån bryggeriet Lost Abbey. Ölen beskrivs som en Strong Pale Ale och skall även den vara ganska "belgisk" i stilen. Priset är 129 kronor för en 750 ml flaska.

Spännande men ack så dyra nyheter alltås. Alla dess nyheter kommer att släppas i en högst begränsad upplaga på Systembolaget 16/11.

Old Stock Ale

Jag vet inte om det är hösten som gör det eller om det är någonting annat men just nu har jag en tendens till att plocka fram tung och komplex öl ur det lilla förråd av öl som jag har hemma. Dagens öl faller väl in i den kategorin nämligen Old Stock Ale från det Kalifornien-baserade bryggeriet North Coast Brewing Company.

Jag har varit inne på det förr men det tål att sägas igen. Jag är övertygad om att all öl har sina tillfällen även om jag starkt hyser tvivel till exempelvis Coors Light. Jag har inte hittat ett tillfället för den ännu. På samma sätt finns det tillfällen man definitivt inte skall testa en öl också, det gäller mitt första försök med Old Stock Ale. Visserligen hade jag tempererat den till lagom temperatur, men att dricka den en fredagkväll i badkaret var naturligtvis helt fel.

Även om jag får skylla mig själv att det första intrycket av Old Stock Ale blev sådär så har jag aldrig tyckt att de olika årgångar av Old Stock Ale som sålts på Systembolaget har varit så bra, snarare rentav dåliga. Men nu gör jag ett nytt försök med 2009 års upplaga.

Om en öl kan vara vacker så är Old Stock Ale det. Färgen är rödbrun med en starkare dragning åt det röda snarare än det röda. En stund tänker jag hasselnötter men det stämmer inte riktigt, färgen är rödare än så. Skummet lägger sig till en början kraftigt över ölens yta men den försvinner snart till en halvcentimeter stor vit krona.

Doften är dock inte lika vacker, en klar ton av sprit finns i doften och återigen så väcks mina misstankar om att jag kommer att få prova en öl som mest har en smak av alkohol. Förutom den relativt starka doften av alkohol så finns här också en ton av det brunt råsocker.

Till min stora glädje är dock den höga alkoholhalten på 11.5% bättre dold i årets upplaga av Old Stock Ale än vad tidigare års upplagor har lyckats med. Visserligen kittlar alkoholen lite grand i halsen men det finns så mycket mer än så i årets upplaga av Old Stock Ale. Här finns lite körsbär. Här finns lite anis. Här finns en skaplig humleton. Här finns också en ton av choklad med mycket hög kakaohalt. Allt i en salig röra. Komplext var bara förnamnet.

Old Stock Ale finns fortfarande att köpa på Systembolaget men antalet flaskor som är kvar är ganska begränsat. Priset för 2009 års version av Old Stock Ale är 43.90 för en 355 ml flaska.

Vad blir det då för betyg på Old Stock Ale. North Coast Brewing Company är en av mina favoritbryggerier. Tveklöst. Undantaget är väl just Old Stock Ale som jag tycker har varit en stundtals förskräcklig ölupplevelse. Årets version är väsentligt mycket bättre än alla andra versioner som jag har druckit tillsammans. Ändå är det inte en öl som jag blir överdrivet förtjust i, betyget slutar därför på tre flaskor av fem möjliga.

Sierra Nevada Torpedo

En öl som jag har hört mycket gott om men inte tidigare provat är Torpedo Extra IPA från det Kalifornien-baserade bryggeriet Sierra Nevada. Både "extra" och "IPA (India Pale Ale)" är saker som låter trevligt i mina öron så förväntingarna är rätt höga när jag äntligen får tag på Torpedo.

När jag häller upp Torpedo i ett glas så överraskar den mig med ett mycket kraftigt skum med stora bubblor som nästan rinner över glasets kant, det var jag verkligen inte beredd på. Skummet ligger kvar länge glaset, vitt med en blek gul ton i sig.

Jag blir väl inte direkt överraskad när det enda jag kan identifiera i doften på Torpedo är humle. Men å andra sidan, vad kan man förvänta sig av en "Extra IPA", här finns givetvis mängder med humle.

De första sekunderna när jag smakar Torpedo är en stor upplevelse. Det innehåller det mesta som jag bara älskar hos öl, dit Sierra Nevada når då och då. Massor av citrusfrukter och ananas. Sötman finns där på mycket fint sätt som balanserar beskheten i ölen. Men sedan händer något, beskheten tar över mer och mer och mer och till sist är det så att tungan håller på att rulla ihop sig. Graden av beska är så hög att till sist känns det som om jag har tuggat på metall, eller för den delen tagit en rejäl sup Beska Droppar.

Torpedo skall sedan början av oktober finnas i Systembolagets sortiment som en "permanent" nyhet, tanken är därmed att den skall finnas att köpa det närmaste året. Dock har det varit svårt att hitta Torpedo på Systembolaget så här långt, antingen är det väldigt populär eller så har Sierra Nevada svårt att leverera. Priset är 24.90 för en 350 ml flaska, alkoholhalten är 7.2%.

Vad hamnar då betyget på för siffra? Torpedo är ingen dum öl alls men jag tycker nog att Sierra Nevada har överarbetat saker och ting denna gång, det är till sist så beskt att ölen blir svår att dricka, det ta emot att svälja. Jag gillar beska i öl men den här gången har det blivit lite för mycket. Trots det så är jag förtjust i Torpedo så betyget blir tre flaskor av fem möjliga.

Widdershins

Efter att senast ha provat en flaska Coors Light så tar jag till ett säkert kort denna gång eftersom jag vill ha en garanterad smak på ölen jag dricker denna gång. Ur förrådet hämtas en flaska Widdershins från det Colorado-baserade bryggeriet Left Hand Brewing.

Det första som slår mig när jag försiktigt häller upp Widdeshins i ett glas är att jag tycker att den är ovanligt ljus för att vara en Barleywine öl. Färgen påminner mig om när jag var på Dominikanska Republiken för massor av år sedan och för första gången lärde mig uppskatta mörk rom. En mellanbrun öl med en guldton i sig. Skummet lägger sig högt och fint i glaset, ett skum som har en ljusbrun ton.

Dofterna som jag känner i Widdershins är till en början lite svår att komma underfund med vad de är. Efter tag så tror jag mig det är russin som finns där, men det finns så mycket mer, citrusfrukter, bröd, smörkola och till och med läder i en salig blandning.

Alla komplexa och svårbestämda dofter i Widdershins återspeglar sig även i smaken. I sann Barleywine anda så innehåller Widdershins 9.1% alkohol men det märks inte alls i smaken, istället så finns smak av frukt, en fin söt smak, väl balanserad beska och en del vanilj som troligtvis kommer från eklagringen av Widdershins. Och precis när man tror att allting har lugnat ned sig så växer det fram fin rökig smak för att göra smaken än mer komplex. Trots alla smaker är Widdershins väldigt len och rund i smaken, inte alls så "kantig" som Barleywine ofta kan vara.

För tillfället finns inte Widdershins att köpa på Systembolaget men då den fanns vill jag minnas att den kostade runt 90 kr för en 750 ml flaska.

För att summera det hela så måste jag säga att Widdershins är en positiv överraskning. Det är nog den mest lättdruckna Barleywine som jag har provat. Trots det är det en öl som är fylld till bredden med smaker. Betyget blir fyra flaskor av fem möjliga, Widdershins är en komplex öl som trots alla smaker är lättdrucken.

Fotnot: Widdershins ingår i Left Hands "Big Mo" serie där också öl som Goosinator, Rye Bock och Chainsaw är representerade. Big Mo-serien tappades upp på 750 ml flaskor och försågs med en riktig kork och bygel, likt en flaska champagne. Många av ölen i Big Mo-serien togs in på Systembolaget för ungefär under 2008 men sedan dess har dem inte setts till. Allt var inte bra i Big Mo-serien men det var i regel intressant öl att prova. Om du ser flaskor i Big Mo-serien är mitt generella råd att prova den ölen.

Coors Light

Jag försöker. Jag försöker verkligen att inte vara en snobb som säger det här skall du dricka och det här skall du inte dricka. Visst händer det att jag blir lite för entusiastisk och berättar en viss öls förträfflighet, men jag försöker ändå att aldrig säga "jag har rätt, du har fel". Men ibland är det svårt, väldigt svårt att inte ge vika för sina förutfattade meningar. När jag provar en öl som heter Coors Light från det Colorado-baserade bryggeriet Coors Brewing Company så är det så väldigt svårt att inte tänka bort order "Light".

Nåväl det är bara att ge sig in i matchen. Jag slår upp en flaska Coors Light och kan snabbt konstatera att den håller en acceptabel nivå av snövitt skum. I doften anar jag för någon sekund en smula citron men den doften hade bråttom iväg till annat håll. Färgen är svagt gul, tämligen nära genomskinlig.

När jag smakar Coors Light så blir jag förbluffad. Förbluffad över att en öl kan smaka så lite överhuvudtaget. Här finns faktiskt ingenting i smakväg förutom en aningens elak ton av aspartam, det vill säga det sockerersättningsmedel som man normalt hittar i Light-läsk.

Coors Light är en öl som av någon outgrundlig anledning är representerad av alla något så när välsorterade Systembolag. Priset är 13.90 för en 350 ml flaska, i min mening bortkastade pengar. Alkoholhalten ligger på 4.5% och skall man säga någonting positivt om Coors Light så är det att smaken av alkohol på något vis ändå döljs av en öl som i övrigt inte smakar någonting.

Vad blir det då för betyg? Ja om du är ute efter en variant av Loka Naturell som innehåller alkohol så har du hittat din drömöl. För alla andra så är det bara att lämna kvar Coors Light på Systembolagets hylla, du missar ingenting alls. Betyget blir därför en krossad flaska av fem möjliga.

Oak Aged Yeti Imperial Stout

Dags att gå på det tunga artelleriet igen, idag så är dags att prova en flaska Oak Aged Yeti Imperial Stout från det Colorado-baserade bryggeriet Great Divide.

Oak Aged Yeti är avknoppning eller vidareutveckling av Yeti Imperial Stout skillnaden är naturligtvis att Oak Aged Yeti har lagrats på ekfat och därmed fått en liten rundare smak, också något mer lättdrucken skulle nog jag vilja påstå.

Att slå upp en Oak Aged Yeti är som att fylla på motorolja i min gamla Volvo 240. Färgen är i det närmaste svart men det finns också en vacker brun ton i allt det svarta hos ölen. Skummet lägger sig hyfsat högt i glaset, tätt och mockafärgat. En sak som slår mig är att Oak Aged Yeti är tämligen rik på kolsyra, i synnerhet för att vara en (Imperial) Stout.

Doften överraskar inte till en början, här finns toner av choklad och kaffe. Men till min glädje så slutar det inte där, Oak Age Yeti doftar också härligt av vanilj och nötter.

Smaken på Oak Aged Yeti innehåller precis samma smaker som doften, massor av kaffe och choklad blandat med en mycket fin ton av vanilj. De första sekunderna när jag smakar Oak Aged Yeti är riktigt trevlig men sedan händer något. Eftersmaken är tyvärr inte riktigt lika angenäm då den tenderar att dra lite för mycket åt det bittra hållet. Alla dessa smaker döljer dock väl alkoholhalten på 9.5%.

Just nu går det inte att köpa Oak Aged Yeti på Systembolaget då den sist fanns så var prislappen 84.90 för en 650 ml flaska. Både Oak Age Yeti och släktingen Yeti Imperial Stout har dock funnits då och då på Systembolaget, förhoppningsvis dyker dessa upp igen eller varför inte de övriga släktingarna i Yeti-familjen som är smaksatta av choklad eller espresso.

Avslutningsvis är det dags för en bedömning av Oak Aged Yeti. Jag tycker betydligt bättre om denna Oak Aged variant av Yeti Imperial Stout, en öl som jag tyckte var rentav svårdrucken. Lagringen på ekfat har rundat av smaken och gett ölen en fin ton av vanilj. Eklagringen gör dock samtidigt att Oak Aged Yeti känns lite feg, aningens för snäll. Betyget slutar därför på tre flaskor av fem möjliga.

Fotnot: Man kan ju alltid spekulera i varför Great Divide-bryggeriet med sin närhet till Klippiga Bergen väljer att döpa en öl till "Yeti" en varelse som man normalt förknippar Himalaya. Min gissning är att det är så enkelt som att bryggeriet Sierra Nevada var snabbare än Great Divide att registrera namnet på den varelse som i regel förknippar med Nordamerika då de döpte sin Barley Wine till "Bigfoot".

Månadens Pub

Efter besöket på Pelikan förra månaden så fortsätter vi idag sydväst utanför tullarna till Midsommarkransen för ett besök på Tre Vänner som du hittar på Midsommarparken 2.

Den första gång jag gick in på Tre Vänner så ryggade jag tillbaka och tänkte "å nej inte ett ställe till som är en parodi på en engelsk pub". Allt finns där, soffor i grönt skinn, massor av underfundiga skyltar på väggarna och en inredning i rejält och mörkt trä. Allt som svenska pubar som vill leka engelska i regel klämmer in för en "genuin" känsla.

Men skenet bedrar, bakom den något tveksamma fasaden döljer sig en riktig pärla. Utbudet på öl på Tre Vänner är varierat och relativt stort både vad det gäller fatöl och flasköl. På fat finns ett tiotal olika sorter, allt från vanlig "stor stark" till mer avancerad öl från till exempel Tjeckien (Staropramen och Pilsener Urquell) och Irland (Caffrey's). Priset för en pint öl ligger på 40-50 kronor beroende på vilken öl man väljer, det känns klart prisvärt.

Flaskölen är än mer varierad i antalet representerade länder, priserna ligger på ungefär samma nivå. I stort sett kan man få den typ av öl man vill ha för kvällen både på fat och på flaska även om mer avancerade saker som öl från svenska mikrobryggerier lyser med sin frånvaro.

Personalen på Tre Vänner är väl inte den allra mest kunniga vad det gäller öl men de kompenserar sin bristande kunskap med att vara sådär löjligt trevliga. Jag har alltid haft känslan av att vara väldigt välkommen de gånger jag har besökt Tre Vänner.

Ölutbudet och personalen i all ära, bäst på Tre Vänner är ändå maten. Allt jag har provat från Tre Vänners meny har varit väldigt gott. Den lite billigare (drygt 100 kronor för en rätt) bistromenyn innehåller bland annat en magnifik cheddarburgare och saftiga revbensspjäll. Lägger du på cirka femtio kronor så klarar du av att köpa det mesta som finns att erbjuda på a la carte-menyn. Samma sak här, maten är väldigt god och ytterst prisvärd. Jag har haft några väldigt stora matupplevelser på Tre Vänner till ett pris som plånboken är väldigt förtjust i.

Slutligen är det dags för ett betyg som blir lika självklart som trevligheten hos de som jobbar på Tre Vänner, nämligen fem barspeglar av fem möjliga. Tre Vänner har ett tillräckligt stort ölutbud för att de flesta skall vara rätt nöjda och en kvalité på maten som är i yppersta klass i synnerhet i förhållandet till priset.