La Merle

La Merle är en Ale från det Kalifornien-baserade bryggeriet North Coast Brewing Companys och är deras försök att göra en öl på allra bästa belgiska sätt utom då att brygga den just i Belgien. Då North Coast tillverkar några av mina absoluta favoriter i ölväg så är min förväntan på La Merle hög.

När jag slår upp La Merle i glaset så är min första tanke hur lik en veteöl den är. Visserligen är La Merle lite mörkare orange en den färg man ofta hittar på veteöl men samma grumlighet som man ofta hittar i veteöl finns också hos La Merle. En stor skillnad finns dock jämfört med veteöl och det är att det är svårt att få till ett vettigt skum överhuvudtaget hos La Merle.

Doften innehåller massor av olika nyanser men en sak är klart mycket tydligare än allt annat, doften av jäst, man påminns av en doft som man kan känna om man åker förbi Jästbolaget i Rotebro en tillverkningsdag. Förutom den tydliga jästdoften så finns här en del ananas och andra exotiska frukter.

La Merle är förvånansvärt lättdrucken, jag hade nog väntat mig lite mera motstånd. En del bröd finns i smaken men också en angenäm beska som framför allt lurar i eftersmaken. La Merle innehåller också mängder med kolsyra, det riktigt kittlar i halsen, vilket gör mig ännu mer förvånad över att jag inte får till ett bra skum på ölen. La Merle är på något vis typiskt svenskt lagom trots att det är en öl som är belgisk i stilen bryggt av ett amerikanskt bryggeri.

Just nu finns inte La Merle att köpa på Systembolaget och det är tämligen länge sedan jag såg den på krogen sist, inte för att jag har letat alltför noga kanske. När La Merle fanns att köpa så kostade den 71.60 för en 750 ml flaska.

Hur blir då resultatet? Ja det är inte så dumt, visserligen långt ifrån de allra bästa belgiska öl jag har druckit men långt mycket bättre än vissa andra försök att göra belgisk öl från amerikanska bryggerier som jag provat. Betyget blir därför tre flaskor av fem möjliga. Den fjärde flaskan är inte jättelångt borta men jag tycker att priset är något för högt för att nå riktigt dit.

Haystack Wheat

Veteöl är väl inte en typ av öl som står jättehögt i kurs hos mig, men som i verkliga livet så anser jag att man skall ge alla en chans och det gäller självklart även för Haystack Wheat ifrån det Colorado-baserade bryggeriet Left Hand Brewing.

Som man kan förvänta sig av en veteöl så börjar det hela som förväntat. Ett mycket rikligt, nästan för rikligt, benvitt skum reser sig i glaset nästan så att det är svårt att hälla upp ölen utan att den skummar över glasets kant. Färgen är vackert gyllene men ölen är också grumlig.

Det doftar fräscht och inbjudande av Haystack Wheat. Jag kan inte riktigt sätta tummen på vad doften innehåller, en del ljust bröd men också en del fruktighet. Kanske inte så mycket citrusfrukter som man normalt kan förnimma i veteöl, det är någonting annat... kan det vara banan?

Smaken på Haystack Wheat är dock den stora besvikelsen. De första klunkarna tycker jag inte smakar någonting alls. En liten bit ned i glaset så börjar en viss smak att dyka upp, här finns lite grand den brödighet som man också känner i doften, men den fräscha och friska doften är ersatt av någon bismak som definitivt inte är god. Återigen har jag svårt att sätta tummen på vad som är fel i smaken, tror att det är någon örtkrydda som jag inte tycker om som sitter i smaken.

Tittar man på priset för Haystack Wheat så upptäcker man att Systembolaget tar 19.90 för en 355 ml flaska, jag tycker inte att det är en helt prisvärd öl. Haystack Wheat innehåller 5.0% alkohol.

För att avrunda så är det dags att sätta ett betyg. Haystack Wheat har väl inte direkt gjort mig mer övertygad om veteölens förnämlighet, jag tycker det är en ganska tråkig öl som inte står särskilt mycket. Sannolikt fungerar den mycket bättre en varm julidag än en höstdag i slutet på oktober men jag är inte helt säker på det ens. Hur som helst, en viss charm finns, betyget slutar därför på två flaskor av fem möjliga.

Brooklyn Black Chocolate Stout

Första gången jag drack Brooklyn Black Chocolate Stout från det New York-baserade bryggeriet Brooklyn Brewery så var det en ren lyckoupplevelse. Jag satt på en lokal i Stockholm där en mycket duktig bartender hade tagit reda på hur många öl jag hade tänkt dricka för kvällen så att hon visste när det var dags för crescendot.

Och vilket crescendo sedan. Black Chocolate Stout avslöjar sig naturligtvis på namnet men den lever också upp till namnet. När jag häller upp Black Chocolate Stout i glaset så är det en becksvart och ogenomskinlig öl som jag ser. Ovanpå lägger sig ett Latte-färgat tätt skum, ett skum som finns kvar så länge det finns öl kvar i glaset. Doften består som flaskan antyder en hel del choklad men minst lika mycket kaffe och minsann anar man inte lite lakrits också.

Smaken består på samma sätt som doften till stora delar av mörk choklad och riktigt starkt kaffe. Smaken är dock inte riktigt lika trevlig som doften för här kommer också en hel del bitterhet och bränd smak in som gör att smaken blir lite vrång och ölen blir svårdrucken. Kanske är det den höga alkoholhalten som spelar viss roll här med då Black Chocolate Stout har en alkoholhalt på hela 10%.

Black Chocolate Stout har dykt upp som en tillfällig nyhet på Systembolaget de senaste åren. För tillfället går den inte att köpa dock men chansen är väl stor att den dyker upp igen. Sist Black Chocolate Stout fanns på Systembolaget kostade en 355 ml flaska 19.90, ovanligt prisvärt för att vara en Russian Imperial Stout som vanligtvis brukar lika mycket högre i pris på Systembolaget.

Så var det igen dags för att sätta ett betyg. Med tiden har min uppfattning om Black Chocolate Stout mattats av. Det är fortfarande en öl jag tycker om men det tillhör inte skiktet av öl som jag tycker håller allra högsta klass, den är lite för tråkig och svårdrucken för det i det långa loppet. Betyget blir därför fyra flaskor av fem möjliga.

Sierra Nevada Celebration Ale

Inventerade förrådet av öl i hemmet häromdagen och hittade till min stora glädje två flaskor av Celebration Ale från det Kalifornien-baserade bryggeriet Sierra Nevada. Vad passar då bättre än att jag gör "två flugor på smällen", jag skriver några rader om denna öl och passar samtidigt på att dricka upp den då bäst före datumet var nära.

Jag har varit inne på det tidigare men det tål att sägas igen, Sierra Nevada är ett bryggeri som jag hyser dubbla känslor till. 2007 kom det två öl ifrån Sierra Nevada i trakterna kring jul, Anniversary Ale som Sierra Nevada brygger varje år för att hedra sin egen födelsedag och då Celebration. Då 2007 var Anniversary en fantastisk öl medan Celebration var ok men inte så mycket mer. 2008 var det precis tvärtom, Anniversary var fullt drickbar men inget som jag var superförtjust i, annat var det då med Celebration...

Det är lika bra att säga det på en gång, 2008 års upplaga av Celebration är bland det bättre jag har druckit i ölväg. Redan när jag slår upp Celebration i ett glas så inser jag att det här är på väg åt rätt håll. En vacker matt kopparfärgad öl fyller glaset och ovanpå lägger sig ett tungt skum med en blek gul ton i sig. Kolsyran i ölen ser nästan ut att ha någon form av inbördeskrig i sig, massor av bubblor strävar från botten till toppen av glaset.

Doften är inte så tydlig men här finns i alla fall nybakat matbröd och en hel del frukt, apelsin och nog är det lite äpple i ölens doft också. Smaken är en harmoni av allt det jag gillar hos öl. Beskan är tveklöst där men den blandas på ett mycket fint sätt med en lika närvarande sötma som påminner om knäck och smörkola. Tillsammans lyfter de Celebration till en mycket hög nivå. Eftersmaken är lika harmonisk den av samma smaker som ligger kvar länge i munnen.

Just nu finns inte Sierra Nevada Celebration Ale på Systembolaget, de den senast fanns så kostade en 355 ml flaska 27.50 alkoholhalten är 6.8%.

Avslutningsvis är det dags för ett betyg och ibland är det enkelt. Det finns ingen möjlighet i världen att jag kan ge Celebration Ale något annat betyg än fem flaskor av fem möjliga. Snälla tomten kom med ett gäng flaskor Celebration Ale till Systembolaget även detta år, i synnerhet om den är lika god som förra året.

Julöl

Vid en närmare anblick i Systembolagets katalog för nyheter i november så inser jag att även årets julöl är inkluderad. Vad det gäller årets amerikanska julöl så är det gamla bekanta som dyker upp.

Samuel Adams Winter Lager, en mörk lager som har funnits med som julöl på Systembolaget i rätt många år nu. Priset är 16.90 för en 355 ml flaska. Winter Lager har tidigare år varit en helt okej öl men jag kan aldrig påminna mig om att det har varit men favorit bland de amerikanska julöl som har funnits att köpa de senaste åren.

Anchor Christmas Ale, en ale som också har funnits bland de julöl som Systembolaget köper in från USA de senaste åren. Förra året var Anchor Christmas Ale helt fantastisk, det bästa jag någonsin har druckit från Anchor, något som gällde både den traditionella lilla flaskan och den större specialjulölen vars flaskstorlek var 1500 ml. Som det ser ut hittills så kommer bara den mindre flaskan att finnas på Systembolaget i år, kan bara hoppas att den är lika fin som förra året. Priset är 24.90 för en 355 ml flaska.

Hibernation Ale, en ale från Great Divide som precis som de andra två amerikanska ölen har funnits att köpa till jul de senaste åren. Förra året var Hibernation Ale en ganska trist historia där alkoholhalten på över åtta procent märktes lite för tydligt. Jag vet att jag har tyckt om den tidigare år och "Hibernation" måste vara det bästa namnet på en julöl någonsin. Priset i år är 29.90 för en 355 ml flaska.

Tyvärr verkar det som om en annan stor favorit bland julölen de senaste åren, Shipyard Longfellow, inte dyker upp i år. Jag kan bara hoppas att den på något vis letar sig fram till Systembolagets hyllor ändå.

Årets julöl kommer att släppas på Systembolaget 16/11. Är du däremot sugen på glögg så behöver du bara vänta till 2/11.

Twin Sisters Double IPA

Egentligen borde det här vara enkelt. Det står inte bara IPA på etiketten, det står till och med Double IPA och då borde det vara någonting jag gillar skarpt. Idag har turen kommit till Twin Sisters Double IPA ifrån det Colorado-baserade bryggeriet Left Hand Brewing.

När jag häller upp en Twin Sisters i glaset så är det första jag ser en mörkt orange färg, dessutom en synnerligen grumlig sådan färg. Något som verkligen förvånar mig är att skummet är näst intill obefintligt, för ett ögonblick är jag övertygad om att jag har slagit upp en flaska vars bäst före datum är passerat för länge sedan men så är inte fallet. Jag kan helt enkelt inte få till ett bra skum, eller ett skum överhuvudtaget av Twin Sisters Double IPA.

Doften är för det första vad man kan förvänta sig av en "Double IPA", en tydligt markerad humle och brödighet. Vad som är lika tydligt är en klar och ren doft av ananas. Tyvärr så finns också en tydlig doft till i Twin Sisters Double IPA och det är doften av sprit. Den höga alkoholhalten på 9.7% märks väl i de dofter som sprids från glaset.

Smaken då? Ja det första jag tänker är att detta är en riktig magvändare. Det tar emot att svälja, det gör nästan ont i strupen utan att jag riktigt kan förklara varför. Men skam den som ger sig, efter ett par smakprov till så tar sig Twin Sisters Double IPA och blandningen mellan beskan från den klart närvarande humlan blandas med en fin sötma, även i smaken känner jag ananas. Tyvärr så gör sig den höga alkoholhalten återigen påmind, eftersmaken är ganska spritig.

För tillfället finns inte Twin Sisters Double IPA på Systembolaget, då den fanns så kostade den 79.70 för en 650 ml flaska.

Avslutningsvis är det dags att sätta ett betyg. Min mamma sammanfattande det hela ganska bra då jag delade en flaska Twin Sisters Double IPA. Vid en första provsmakning så sade hon "vad är det här?". Men vartefter hon kom drack ölen så ändrade uppfattning till att bli försiktigt positiv. Jag är också försiktigt positiv, betyget landar därmed nätt och jämnt på tre flaskor av fem möjliga. Twin Sisters IPA är långt ifrån den bästa öl jag har druckit men om man klarar av de första intrycken så växer den och blir ganska trevlig.

Chocolate Stout

Nu när vintern börjar nalkas med stormsteg så passar jag på att slå upp en kraftig öl i glaset som en balans till det griniga vädret ute. Turen har kommit till Chocolate Stout från det Oregon-baserade bryggeriet Rogue.

Namnet Chocolate Stout innebär självklart att man inser åt vilket håll detta kommer att barka och till viss del så uppfylls min profetia när jag slår upp ölen i glaset. Färgen på ölen är naturligtvis svart såsom man kan förvänta sig av en stout men här finns också en brun ton som också färgar ölen. Skummet är väldigt högt och tätt, klart färgat av den mörka ölen, utan att vara så massivt som man kan se hos en del andra stout. Skummet ligger ändå centimeterhögt kvar i glaset väldigt länge.

Så långt är väl det mesta som förväntat, det som då istället förvånar är doften. Mina förväntningar på mörk choklad och kaffe är inte alls så tydlig som doften av relativt ljus och söt choklad. Om du har ätit glassen Magnum Java förstår precis vad jag menar.

Smaken då, ja det första man känner är en klart markerad och väldigt tydlig ren beska och rentav bitterhet, till och med så att det snuddar på gränsen till att det skall vara gott. Bitterheten klingar dock av snabb och istället så tar smaken av mer traditionellt mörk choklad över. Eftersmaken är fint balanserad mellan choklad och bitterhet, en smak som ligger kvar i munnen länge. Att Chocolate Stout har en alkoholhalt på 6.0% döljs effektivt av alla smaker.

För tillfället går det inte att köpa Chocolate Stout på Systembolaget, då den fanns kostade den 69.90 för en 650 ml flaska.

Som vanligt så sätter jag ett betyg också. Detta är en fin öl som definitivt sticker ut i mängden, det är dock ingen Svensson-öl utan något som kräver en hel del av den som dricker Chocolate Stout. Med viss tvekan bestämmer jag mig till sist för att ge Chocolate Stout fyra flaskor av fem möjliga. Det är en mycket god öl men jag tycker också att den blir lite långtråkig, det är nästan svårt att avslutat en flaska, inte bara på grund av att den innehåller 650 ml, själv.

Novembernyheter på Systembolaget

Så här nära mitten av oktober månad så publicerar Systembolaget de nyheter som vi kan se fram mot i November.

Vad det gäller amerikansk öl så är utbudet denna gång begränsat till en enda öl men den verkar å andra sidan desto intressantare.

Hog Heaven:
Hog Heaven är en Ale från det Colorado-baserade bryggeriet Avery Brewing Company. Som många av de senaste månadernas nyheter handlar det om en öl och ett bryggeri som såvitt jag känner till inte har funnits på Systembolaget tidigare.

Jag vill dock minnas att jag har druckit öl från Avery Brewing Company när jag var i Denver för några år sedan. Hur som helst ser jag fram mot att prova denna öl med andra ord. Priset är satt till 79.90 för en 650 ml flaska.

Sierra Nevada Harvest Southern Hemisphere 2009

En av de öl som fanns med i september mitt i månaden släpp var en nyhet från det Kalifornien-baserade bryggeriet Sierra Nevada, nämligen Sierra Nevada Harvest Southern Hemisphere 2009. Det unika med denna öl är att det är första gången, åtminstone enligt Sierra Nevada själva som ett amerikansk öl använder sig av färsk humle från den södra delen av jordklotet när en öl framställs.

Huruvida det är sant eller inte törs jag inte svara på men man får väl anta att Sierra Nevada inte är långt ifrån sanningen i alla fall. Huruvida det är någonting att skryta om vill jag raskt ta reda på.

När jag slår upp Harvest Southern Hemisphere i glaset är det första som slår mig att färgen står ut, en klar orange ton som påminner mig om de apelsiner som man kan köpa lagom till jul. Kanhända är det ljuset i lokalen jag befinner mig i som spelar mig ett spratt men det är en udda färg på ölen, därmed inte oinbjudande. Skummet är vitt, vitt, vitt och växer upp rätt bra i glaset men det försvinner också fort förutom så öar som ligger kvar på ytan.

Doften är av den typ av parfym som gamla damer brukar använda, blommig och kanske lite för intensiv. Självklart innehåller doften även spår av humlen, knappast något som överraskar.

Smaken är även den fruktig med en rejäl dos sötma. Färsk humle till trots, eller tack vare den kanske, så är inte beskan och bitterheten så tydlig som jag trodde den skulle vara. Nä här dominerar fruktigheten och sötman klart över det humlen bidrar med. Av alkoholhalten på 6.7% märks ingenting alls.

Priset för Harvest Southern Hemisphere 2009 är 69 kronor för en 710 ml flaska. De flaskor som fanns på Systembolaget försvann dock på några timmar så just nu är det inte möjligt att köpa ölen där längre. Dock finns den att få tag på hos välsorterade pubar vilket jag vet av egen erfarenhet.

Avslutningsvis en summering och ett betyg. Harvest Southern Hemisphere känns väl kul att ha provat en gång men det är inte en öl som jag kommer att längta efter igen. Det finns ingenting unikt med denna öl, ingenting som jag inte har smakat förr. Samtidigt är det ingen dålig öl, tvärtom det är heller inget fel på den. Betyget får därför bli det medelmåttiga med godkända tre flaskor av fem möjliga.

Fotnot: Den något udda flaskstorleken 710 ml har en tämligen enkel förklaring. En normal flaska amerikansk öl innehåller 12 fluid oz vilket motsvarar 355 ml, som med lite god vilja motsvarar vår vanliga 330 ml flaska. Denna flaska innehåller helt enkelt dubbelt så mycket, 24 fluid oz eller 710 ml.

Miller Genuine Draft

När till och med bryggeriet skyltar med en slogan "As light as it gets" så är det inte undra på att jag blir tveksam så fort jag tänker på Miller Genuine Draft från det Wisconsin-baserade bryggeriet Miller Brewing Company.

Nåväl jag tänker ändå ge Miller Genuin Draft en ordentlig chans, men så fort jag slår upp en flaska så är det svårt att inte tänka dåliga fördomsfulla tankar om amerikansk öl. Färgen på Miller Genuin Draft är mycket ljust gul, jag kan faktiskt inte låta bli att tänka urin. Det vita skummet reser sig högt i glaset och till Miller Genuin Drafts försvar måste jag säga skummet stannar kvar en bra stund.

Doften är snudd på obefintlig men det finns en aningens citron i luften. Smaken är inte heller mycket att hänga i julgranen, precis som doften är det en öl som nästan inte smakar någonting alls. Jag blir påmind om när jag i min ungdom försökte brygga öl med hjälp av en ölsats från något tveksamt postorderföretag. Det som jag åstadkom då var inte så väldigt långt ifrån det jag upplever med Miller Genuine Draft, det vill säga en enda stor besvikelse över att någonting kan vara så enormt neutralt och ointressant. Här finns faktiskt ingenting som står ut överhuvudtaget.

Miller Genuine Draft är en öl som normalt sett skall finnas på alla Systembolag runtom i landet. Priset är 14,90 för en 330 ml flaska. Alkoholhalten är 4.7%.

Om du är fördomsfull och vill förstärka din bild av att amerikansk öl saknar smak och mest liknar vatten så är Miller Genuine Draft ditt val. Om detta inte är ditt mål så kan du lämna Miller Genuine Draft på Systembolagets hylla och istället välja någon annan öl. Betyget blir en flaska av fem möjliga. Miller Genuine Draft fungerar möjligtvis en mycket varm sommardag, annars så är det en öl som lämnar mycket att önska.

Milk Stout

Har tillbringat kvällen med en gammal och god vän som upplyste mig att ytterligare en amerikansk öl är på väg ut från Systembolagets sortiment, denna gång handlar det om Milk Stout från det Colorado-baserade bryggeriet Left Hand Brewing.

Precis som i fallet med Miller Lite kan jag inte säga att jag väl inte säga att jag sörjer detta så mycket då jag tycker att Milk Stout är en ganska läskig öl som inte har fallit mig det minsta i smaken. Men också som i fallet med Miller Lite så tycker jag att det är synd att en amerikansk öl till försvinner ur Systembolagets ordinarie sortiment.

Milk Stout finns fortfarande kvar i några få exemplar hos Systembolaget, vill du dricka den så får du vara snabb för att få tag på några av de återstående flaskorna som finns tillgängliga.

Samuel Adams Boston Ale

Tveklöst har Boston Ale från det Massachusetts-baserade bryggeriet Samuel Adams varit en stor anledning till att jag är så förtjust i amerikansk öl. Boston Ale är en av de första amerikaner som jag verkligen upptäckte, det vill säga upptäckte att amerikanerna verkligen kan brygga god öl. Under en ganska lång tid så var det ett sexpack Samuel Adams Boston Ale som jag kom hem med efter ett besök hos Systembolaget.

Nåväl så här flera år efter upptäckten av Samuel Adams Boston Ale så har jag väl kommit på att det finns ännu bättre amerikansk öl men det är fortfarande som så att detta är en öl som jag köper regelbundet och som jag fortfarande uppskattar väldigt mycket.

När man häller upp en flaska Boston Ale så sprider sig en frisk och brödig ton runt glaset. I doften finns också en tydlig ton av citrusfrukter. Skummet reser sig till rätt höga höjder men har en tendens att försvinna snabbt. Eller egentligen försvinner det aldrig helt, en hinna av skummet ligger kvar till dess att man når botten av glaset. Ölen är vackert men något matt kopparfärgad.

Under ett par sekunder oroar doften av citrusfrukter mig men den finns tack och lov inte i smaken av ölen. Det är allt för många, framför allt "Summer Lager/Ale" som har gjort mig besviken på grund av en allt för skarp smak av citrus. Detta gäller inte Boston Ale. Smaken är istället en harmoni mellan humle, beska och brödighet men också en tydligt närvarande sötma. Eftersmaken är lång och riklig, Samuel Adams Boston Ale ligger kvar länge i munnen på ett trevligt sätt.

Samuel Adams Boston Ale finns på de Systembolag som är något så när välsorterade. Alkoholhalten är 4.8%, priset ligger på 16.90 för en 355 ml flaska.

Avslutningsvis är det dags att sätta ett betyg. Som det redan har antytts så är Samuel Adams Boston Ale en öl som under en lång tid varit något som jag har gillat skarpt, betyget slutar därför på fyra flaskor av fem möjliga. Samuel Adams Boston Ale är en av Systembolagets mer prisvärda öl.

Miller Lite

Om oktober innebär att Systembolaget tar in Sierra Nevada Torpedo Extra IPA så visar sig att en amerikansk öl också har försvunnit ut ur det ordinarie sortimentet, nämligen Miller Lite.

Om jag måste välja mellan de två så är valet mycket enkelt, där vinner alltid Sierra Nevada Torpedo Extra IPA, vilket jag tvärsäkert säger utan att ens ha smakat den, då Miller Lite är en av de sämsta öl jag har druckit.

Trots detta så kan jag inte låta bli och tycka att det är lite synd att det blir en amerikansk öl mindre i sortimentet. Saknaden denna gång är dock betydligt mindre än när Saranac Black Forest försvann under våren.

Mitt i månaden nyheter oktober

Att redovisa oktober månads mindre nyhetssläpp på Systembolaget är lätt, det finns helt enkelt inget som rör amerikansk öl eller för den delen öl överhuvudtaget.

Anledningarna är såvitt jag förstår att nyhetssläppet koncentreras till viner från Bordeaux, då finns ingen plats för öl och sprit.

Tidningsartikel om amerikansk öl

Även denna månad så skriver Dagens Nyheters ölkännare Ulrika Nyström Ljung ganska utförligt om oktober månads amerikanska ölnyhet Sierra Nevada Torpedo Extra IPA. Läs artikeln och denna öl om om de andra nyheterna för oktober här.

Old Rasputin

Några dagar in i oktober får man väl officiellt säga att hösten är här och vad passar då bättre än en kraftigt stout i glaset, eller rent av an Russian Imperial Stout. Idag har jag valt att hälla upp en flaska Old Rasputin från det Kalifornien-baserade bryggeriet North Coast Brewing Company.

När jag slår upp Old Rasputin så är det en öl som är svart som en stjärnlös natt i november. Skummet är också det klart färgat av ölens färg, mockafärgat likt färgen i en välgjord latte, och lägger sig skummet högt och fint i glaset. Skummet stannar också kvar en bra stund efter att jag har hällt upp ölen vilket är glädjande.

Doften är inte så tydlig tycker jag men självklart när det gäller en kraftig stout så finns det mörk choklad och kaffe.

Smaken är på samma sätt präglad av mörk choklad och kaffe i en näst intill perfekt harmoni. I smaken finns också en rökighet som jag inte riktigt har märkt i andra Russian Imperial Stout som jag har druckit. Alla dessa smaker döljer tillsammans mycket effektivt alkoholhalten på 8.9%, den märks överhuvudtaget inte. Eftersmaken är lika riklig och intensiv den, en behaglig värme sprider sig i kroppen. Efter ett par klunkar av Old Rasputin så bränner kinderna som när man rodnar över något i ens vardag, samtidigt som jag får en känsla av lycka i kroppen. Det här är väldigt bra.

För tillfället finns inte Old Rasputin på Systembolaget. Men det är en öl som jag ser relativt ofta på välsorterade pubar så den bör gå att få tag på. Då Old Rasputin fanns på Systembolaget så kostade den 27.30 för en 355 ml flaska. Tveklöst ett fynd med tanke på vad man får när man köper den.

Så var det dags för det obligatoriska betyget. Jag kan inte hjälpa det, jag är mycket förtjust i allt som kommer från North Coast Brewing Company möjligtvis med undantag av deras Old Stock Ale. Old Rasputin är inget undantag så betyget landar på full pott fem flaskor av fem möjliga.

Månadens pub

Efter september månads utflykt till Östermalm styr vi idag skutan en smula söderut för ett besök på Pelikan på Blekingegatan 40.

Pelikan är en tvådelad restaurang och pub vars ena del består av en lite mörkare och intimare bar, en lokal perfekt för att ta en drink och lyssna på skön musik i. Den andra delen, som detta inlägg främst behandlar har stilen av en klassisk ölhall där takhöjden är lika hög som stämningen i lokalen.

Ölutbudet på Pelikan är tämligen begränsat vad det gäller fatöl men kompletteras av ett relativt stort utbud på flaska. Man måste dock komma ihåg att Pelikan inte utgör sig för att vara ett ställe som har ett stort utbud av öl.

På Pelikan finns i regel ett stort utbud av vad Nils Oscar har att erbjuda men här hittar jag också allt som oftast öl från Brooklyn Brewery. Här finns också en del tjeckisk öl, liksom en del engelsk öl. Priserna ligger nära sextio kronor för såväl ganska ordinär fatöl som den lite mer utmanande flaskölen.

Maten då? På Pelikan erbjuds framför allt klassisk svensk husmanskost. Givetvis finns köttbullar med kokt potatis och lingonsylt. Lika säkert finns fläsklägg med rotmos och tre sorters senap. Allra bäst är dock stekt fläsk med löksås, en alldeles fantastisk maträtt. Även för vegetarianen finns fina alternativ, något som inte är helt vanligt på de pubar jag brukar gå på. Ett varningens ord för pytt i pannan som i de flesta fall känns trött, uppvärmd alldeles för länge och på tok för dyr (140 kronor).

Ett plus också för de engelska menyerna, Pelikan är att varmt rekommendera om du vill ta ut utländska gäster på lokal i Stockholm. Ett stort plus går också till den mycket trevliga personalen som ser till att allting fungerar i ölhallen.

Vad hamnar då betyget på Pelikan? Tveklöst är Pelikan en mycket trevlig ölhall som i regel serverar minst lika god svensk husmanskost därför vill jag ge Pelikan fyra barspeglar av fem möjliga. Priserna, framför allt på "vanlig stor stark fatöl", är dock lite väl högt. Lite väl högt eller rent av bullrig blir också ljudnivån i lokalen stundtals, det kan ibland vara svårt att höra vad bordsgrannen säger. Detta beror sannolikt på den höga takhöjden, snarare än stojiga gäster.