Jag kan inte riktigt förstå vad tiden har tagit vägen denna vår, jag har förvisso varit på resande fot stora delar av maj men nu är våren redan slut och sommaren står för dörren. Nåväl det är väl bara att acceptera detta faktum och sedan får man hoppas på att sommaren går lite långsammare.
För att fira sommarens ankomst så tar Beer Department fram det stora artilleriet och korkar upp en flaska Dugan A från det Colorado-baserade bryggeriet Avery Brewing Company. Den första öl jag provade från Avery, Hog Heaven, var en klart positiv överraskning så ribban ligger högt nu när det är dags att prova deras India Pale Ale.
Dags att slå upp ölen i glaset och den här gången är jag beredd... Och visst är det ett mycket kraftigt skum som snabbt tornar upp sig i glaset. Färgen på skummet är beige, skummet har konsistensen av vispad grädde. Stora mängder livlig kolsyra hjälper sedan till att behålla skummet på fin nivå genom hela provsmakningen.
Då detta är en amerikansk IPA så är mina förväntningar frukt, blommor och bröd i doften men Dugan A överraskar på det viset att det är ännu mera doft i ölen än vad jag någonsin hade trott, en riktig doftbomb, en härlig sådan.
På samma sätt så överraskar smaken. Massor av frukt, massor av blommor, massor av bröd och massor av fin beska. Allt i en mycket fin och balanserad blandning, ingen av smakerna tillåts att dominera över de andra. Det är extra allt av allting men Dugan A kommer undan med det.
Det känns nästan inte nödvändigt att eftersmaken på Dugan A är lika fin den med, men hur skulle det kunna vara på något annat sätt med alla dessa smaker i ölen. Det här är så bra.
Precis som AleSmith IPA som avsmakades häromdagen av Beer Department så är Dugan A en öl som ingick i det begränsade nyhetssläppet för maj månad. Även Dugan A finns fortfarande att köpa på Systembolaget, åtminstone hos de mer välsorterade Systembolagen. Är du sugen att prova (och det är du, tro mig) så får du betala 79.40 för 650 ml flaska. Alkoholhalten ligger på 8.5%.
Som avslutning blir det som vanligt en sammanfattning. Ja men det här var väl ett alldeles förträffligt sätt att fira sommarens ankomst på, Avery Brewing Company har gjort det igen. Denna gång är jag kanske inte lika överraskad då det handlar om en amerikansk IPA som jag nästan per automatik gillar. Men faktum kvarstår, det här är öl som är väldigt bra. Jag kan bara lyfta på hatten, salutera sommarens ankomst, och sedan ge Dugan A ett tveklöst överbetyg fem flaskor av fem möjliga. Även om Dugan A är en dyr öl så rekommenderas den varmt.
fredag 4 juni 2010
onsdag 2 juni 2010
Foton
Nu har en del foton från Beer Departments äventyr i USA nyligen kommit på plats. Tyvärr så vart det alldeles för dålig kvalité på korten från Denver så det är enbart New York som finns förevigat.
Scrolla till tidigare inlägg nedan i bloggen eller välj snabbvalet New York här bredvid för att titta på fotona.
Scrolla till tidigare inlägg nedan i bloggen eller välj snabbvalet New York här bredvid för att titta på fotona.
AleSmith IPA
Så är Beer Department tillbaka på svensk mark igen efter två väldigt fina veckor i USA. Efter ett par dagars kamp mot jetlag så är det återigen dags att korka upp och varför då inte ta sig an en öl från ett bryggeri som jag inte har druckit öl ifrån förut, nämligen AleSmith IPA från det Kalifornien-baserade bryggeriet AleSmith Brewing Company.
Fram med flasköppnaren, kapsylen åker av och jag börjar hälla upp AleSmith i mitt glas. Och här går det undan, ett mycket kraftigt, lätt brunfärgat skum stiger så pass högt i glaset att delar av ölen hamnar utanför detsamma. Detta var någonting jag inte var beredd på men å andra sidan så var det kanske någon mening med det också efter att i stort sett har serverats öl nästan helt utan skum under mina två veckor i USA.
Nåväl efter denna lilla malör så tar jag det lugnare och så småningom så finns ölen på plats i glaset, fortfarande med en imponerade mängd skum. Färgen på AleSmith är gyllene gul, om än med en grumlig, oklar ton i sig. Doften är också en trevlig sak, här finns massor av citrus och lika stora mängder mörkt bröd.
Detta är en India Pale Ale och den innehåller därför många smaker som jag har skrivit om förr. Här finns bröd, här finns fin humlebeska och här finns en fruktighet i form av jag tror det är persika eller nektarin. En viss honungssötma döljer sig också i smaken, men varken sötman eller fruktigheten är så tydlig som jag hade trott. Smakerna blandar sig fint i munnen tillsammans med någonting mer…
Och som ni kanske märker så bygger det upp sig ett litet ”men” här och detta beror på att den relativt höga alkoholhalten på 7.3% märks lite för väl i smaken. Den här gången är det inte på värsta viset, tonen av alkohol värmer kinderna snarare än är störande spritig men trots allt så märks alkoholen för mycket för att jag skall vara helt nöjd och för att jag skall tycka att det är riktigt gott.
AleSmith IPA är en av de amerikanska ölnyheter som Systembolaget lanserade i början på maj. AleSmith IPA finns fortfarande att köpa hos de mer välsorterade Systembolagen i Sverige, priset är 99 kronor för en 650 ml flaska.
Vad handlar då de slutliga raderna rörande AleSmith IPA om. Ja i stort sett är jag väldigt nöjd, AleSmith överraskar förvisso inte men å andra sidan så innehåller den det mesta som jag gillar hos en riktigt bra öl. Betyget för AleSmith IPA slutar på fyra flaskor av fem möjliga, det som hindrar högsta betyg är framför allt tonen av alkohol som tveklöst finns där plus att jag tycker att det är en aningens för dyr öl i förhållande till den kvalitet som jag får.
Fram med flasköppnaren, kapsylen åker av och jag börjar hälla upp AleSmith i mitt glas. Och här går det undan, ett mycket kraftigt, lätt brunfärgat skum stiger så pass högt i glaset att delar av ölen hamnar utanför detsamma. Detta var någonting jag inte var beredd på men å andra sidan så var det kanske någon mening med det också efter att i stort sett har serverats öl nästan helt utan skum under mina två veckor i USA.
Nåväl efter denna lilla malör så tar jag det lugnare och så småningom så finns ölen på plats i glaset, fortfarande med en imponerade mängd skum. Färgen på AleSmith är gyllene gul, om än med en grumlig, oklar ton i sig. Doften är också en trevlig sak, här finns massor av citrus och lika stora mängder mörkt bröd.
Detta är en India Pale Ale och den innehåller därför många smaker som jag har skrivit om förr. Här finns bröd, här finns fin humlebeska och här finns en fruktighet i form av jag tror det är persika eller nektarin. En viss honungssötma döljer sig också i smaken, men varken sötman eller fruktigheten är så tydlig som jag hade trott. Smakerna blandar sig fint i munnen tillsammans med någonting mer…
Och som ni kanske märker så bygger det upp sig ett litet ”men” här och detta beror på att den relativt höga alkoholhalten på 7.3% märks lite för väl i smaken. Den här gången är det inte på värsta viset, tonen av alkohol värmer kinderna snarare än är störande spritig men trots allt så märks alkoholen för mycket för att jag skall vara helt nöjd och för att jag skall tycka att det är riktigt gott.
AleSmith IPA är en av de amerikanska ölnyheter som Systembolaget lanserade i början på maj. AleSmith IPA finns fortfarande att köpa hos de mer välsorterade Systembolagen i Sverige, priset är 99 kronor för en 650 ml flaska.
Vad handlar då de slutliga raderna rörande AleSmith IPA om. Ja i stort sett är jag väldigt nöjd, AleSmith överraskar förvisso inte men å andra sidan så innehåller den det mesta som jag gillar hos en riktigt bra öl. Betyget för AleSmith IPA slutar på fyra flaskor av fem möjliga, det som hindrar högsta betyg är framför allt tonen av alkohol som tveklöst finns där plus att jag tycker att det är en aningens för dyr öl i förhållande till den kvalitet som jag får.
lördag 29 maj 2010
Kommentarer
Från och med nu så fungerar fältet för kommentarer tillhörande de inlägg som publiceras på Beer Department fullt ut. En miss i inställningarna har gjort att du tidigare var tvungen att vara inloggad med ett google-konto för att kunna lägga kommentarer, detta är nu åtgärdat.
Frihet under ansvar ok!
Frihet under ansvar ok!
fredag 28 maj 2010
Juninyheter på Systembolaget
Så har större delen av maj redan gått, var tar tiden vägen just nu? Okej att jag har varit på resande fot stora delar av maj men det är ändå svårt att tro att våren redan är slut och att sommaren finns där runt hörnet. Systembolaget väljer att fira sommarens ankomst med en ny amerikansk öl som kommer att finnas tillgänglig för inköp tisdag 1/6.
Sierra Nevada Glissade Golden Bock 2010:
Så är det dags att ta in ytterligare en öl från det Kalifornien-baserade bryggeriet Sierra Nevada. Jag har väl ingenting emot det egentligen samtidigt som jag kan känna att just Sierra Nevada får väldigt mycket utrymme bland nyheterna som lanseras på Systembolaget. Hur som helst kommer jag garanterat lägga beslag på ett antal flaskor Sierra Nevada Glissade Golden Bock 2010. Denna öl kommer att finnas tillgänglig på de mer välsorterade Systembolagen i Sverige, priset för en 350 ml flaska är satt till 27.90.
Sierra Nevada Glissade Golden Bock 2010:
Så är det dags att ta in ytterligare en öl från det Kalifornien-baserade bryggeriet Sierra Nevada. Jag har väl ingenting emot det egentligen samtidigt som jag kan känna att just Sierra Nevada får väldigt mycket utrymme bland nyheterna som lanseras på Systembolaget. Hur som helst kommer jag garanterat lägga beslag på ett antal flaskor Sierra Nevada Glissade Golden Bock 2010. Denna öl kommer att finnas tillgänglig på de mer välsorterade Systembolagen i Sverige, priset för en 350 ml flaska är satt till 27.90.
torsdag 27 maj 2010
Tisdag i New York
Det första ljud jag hör när jag vaknar på hotellrummet är ljudet av regn. Massor av regn. Suck. Jag hoppas på det bästa, drar på mig täcket igen och sover några timmar till i hopp om bättre väder. Tyvärr hjälper inte sömnen ett dugg mot vädret i alla fall, regnet fortsätter att ösa ned så jag inser snart att jag får ändra de planer jag hade för dagen. En del utomhusaktiviteter får bytas mot inomhusaktiviteter istället, dagen får till stora delar handla om att gå runt i mer eller mindre galna affärer efter Broadway och i Chinatown och att springa så fort jag bara kan mellan dessa för att undvika att bli alltför blöt. När det regnar i New York så regnar det rejält. Till sist så är jag trött på affärerna men samtidigt är jag inte så sugen på att dricka öl heller i ösregnet. Men det är bara att bita ihop och bege sig mot ett av målen på denna resa, Chelsea Brewing Company, en restaurang och mikrobryggeri beläget vid Hudson River på Chelsea Piers vid 12th Avenue och 22 Street.
En första anblick på Chelsea Brewing Company imponerar inte, en ganska tråkig lokal med faktiskt ful inredning (ha som om jag är någon expert på inredning). Men å andra sidan skulle med största sannolikhet mitt första intryck här nere vid vattnet vara helt annorlunda om det fina vädret från i söndags rådde även idag.
Nåväl jag är inte här för inredning och väder, jag är här för att prova deras öl och ta mig en bit mat. Hamburgare får bli mitt (självklara) val, till det så passar jag på att beställa in Chelsea Brewing Companys sampler plate, sex öl i som serveras i glas om 4 fluid oz (en dryg deciliter) styck.
Den första ölen som jag provar är en av bryggeriets flaggskepp, Checker Cab Blonde Ale. En mycket ljus öl som får mig att befara att detta är likt Millers eller Coors men till min glädje har jag fel. Detta är en öl som snarare påminner väldigt mycket om den tyska Kölschen, till exempel den utmärkta DOM så fanns på Systembolaget tills för något år sedan. Inte så mycket doft, en anings bröd bara, men desto mera fräsch krispig smak likt en kall vintermorgon i februari. Lite citrus, lite honung ryms här också. "It's time to grab a cab" säger Chelsea Brewing Company själva och varför inte en helt duglig öl det får bli tre flaskor av fem möjliga.
Dagens andra öl blir Sunset Red Ale. Som namnet antyder är detta en kopparfärgad Ale som ser vackert inbjudande ut i glaset men tyvärr slutar det roliga där. Jag har svårt att känna någon doft från ölen och smaken innehåller frukt i ungefär en sekund innan en liten beska tar över. Med minsta möjliga marginal når Sunset Red Ale upp till två flaskor av fem möjliga, det här var mest en bagatell som passerade.
Efter denna besvikelse så ser jag fram mot att prova den tredje ölen med det lovande namnet Hop Angel IPA. En grumlig mörkgul öl har slagits upp i mitt lilla glas. Det doftar bröd och det doftar citrusfrukter. Smaken blandar fint diverse frukter och humle men smaken försvinner också ganska så fort ur munnen. Det skulle vara intressant att dricka denna öl i ett större glas och något lite varmare, jag tror att den skulle vinna på det, nu får det bli ett betyg på tre flaskor av fem möjliga.
Ett av Chelsea Brewing Companys stoltheter, en öl som har vunnit ett flertal priser är den fjärde ölen jag provar, Black Hole XXX Stout. Drycken är svart som en stjärnlös natt i november. Det doftar starkt kaffe och kakao och det är också vad mycket av smaken innehåller. En mycket fin och lång eftersmak gör att detta är en öl som stannar kvar länge i gommen. Utan någon som helst tvekan förstår jag var denna öl har fått priser, jag stämmer in i hyllningskören och ger den fem flaskor av fem möjliga.
Det är väl egentligen inte så snällt att prova fler öl efter den jättefina stout som jag nyss har provat men jag dricker ett glas vatten för att neutralisera smakerna innan jag ger mig på den femte ölen, Summer Solstice Wheat. Namnet ljuger något då denna öl enbart till 50% procent består av vete, de andra 50% är istället korn. Och jag undrar om detta inte är att föredra framför en ren veteöl som jag har betydligt svårare för. Visst finns det tydliga tecken på vetet, ölen är grumligt gul, det doftar jäst och smakar lite "stickigt" i munnen. Men på detta så ligger också smaker som man normalt inte hittar i veteölen, denna öl blir lite rejälare på något vis. En annan glädjande smak är att detta är ännu en sommaröl som inte smakar så förtvivlat mycket citron, de amerikanska bryggmästarna måste läsa min blogg eftersom de tycks ha hörsammat min önskan om bättring... Även detta är en öl från Chelsea Brewing Company som är bra men det räcker inte till överbetyg, därför tre flaskor av fem möjliga.
En annan inte helt vanlig bas i öl är råg, därför är det spännande att få ta itu med den sjätte och sista ölen, Rye Knot. Denna bärnstensfärgade öl är nog den öl som doftar mest av de som jag har provat idag. Säd, frukter och mörkt bröd känns i doften samt en del kryddor och visst finns det lite kardemumma i doften också (om jag inte förväxlar det med någon annan brödkrydda). Smaken är komplex med en blandning av det som finns i doften. Så småningom tonar detta bort och ersätts av en fin beska som värmer i ösregnet denna tisdag i New York. Rye Knot får bli en fin avslutning på en fin resa, fyra flaskor av fem möjliga.
Det sammanlagda intrycket av Chelsea Brewing Company är att det är värt ett besök, kan tänka mig att det är ett fantastiskt ställe när regnet inte faller i mängder från himlen. Deras stout är alldeles underbar och värt ett besök bara den, rye imponerar och överraskar också men i övrigt så är det tämligen slätstruket och ingenting som riktigt står ut. Men som sagt stället bör besökas i synnerhet om du som undertecknad är intresserad av amerikansk öl.
Därmed är det dags att gå tillbaka till hotellet och packa väskorna. Heartland Brewery hanns inte med denna gång, jag har dock varit där förr, men i gengäld så fann jag en del andra så pärlor och också en del gamla bekanta som fortfarande är väl värt ett besök. Skall försöka ta mig tillbaka till New York i september då det arrangeras ett helt gäng konserter som jag vill se inom några dagar. Men även då skall det nog hinnas med en öl eller två.
En första anblick på Chelsea Brewing Company imponerar inte, en ganska tråkig lokal med faktiskt ful inredning (ha som om jag är någon expert på inredning). Men å andra sidan skulle med största sannolikhet mitt första intryck här nere vid vattnet vara helt annorlunda om det fina vädret från i söndags rådde även idag.
Nåväl jag är inte här för inredning och väder, jag är här för att prova deras öl och ta mig en bit mat. Hamburgare får bli mitt (självklara) val, till det så passar jag på att beställa in Chelsea Brewing Companys sampler plate, sex öl i som serveras i glas om 4 fluid oz (en dryg deciliter) styck.
Den första ölen som jag provar är en av bryggeriets flaggskepp, Checker Cab Blonde Ale. En mycket ljus öl som får mig att befara att detta är likt Millers eller Coors men till min glädje har jag fel. Detta är en öl som snarare påminner väldigt mycket om den tyska Kölschen, till exempel den utmärkta DOM så fanns på Systembolaget tills för något år sedan. Inte så mycket doft, en anings bröd bara, men desto mera fräsch krispig smak likt en kall vintermorgon i februari. Lite citrus, lite honung ryms här också. "It's time to grab a cab" säger Chelsea Brewing Company själva och varför inte en helt duglig öl det får bli tre flaskor av fem möjliga.
Dagens andra öl blir Sunset Red Ale. Som namnet antyder är detta en kopparfärgad Ale som ser vackert inbjudande ut i glaset men tyvärr slutar det roliga där. Jag har svårt att känna någon doft från ölen och smaken innehåller frukt i ungefär en sekund innan en liten beska tar över. Med minsta möjliga marginal når Sunset Red Ale upp till två flaskor av fem möjliga, det här var mest en bagatell som passerade.
Efter denna besvikelse så ser jag fram mot att prova den tredje ölen med det lovande namnet Hop Angel IPA. En grumlig mörkgul öl har slagits upp i mitt lilla glas. Det doftar bröd och det doftar citrusfrukter. Smaken blandar fint diverse frukter och humle men smaken försvinner också ganska så fort ur munnen. Det skulle vara intressant att dricka denna öl i ett större glas och något lite varmare, jag tror att den skulle vinna på det, nu får det bli ett betyg på tre flaskor av fem möjliga.
Ett av Chelsea Brewing Companys stoltheter, en öl som har vunnit ett flertal priser är den fjärde ölen jag provar, Black Hole XXX Stout. Drycken är svart som en stjärnlös natt i november. Det doftar starkt kaffe och kakao och det är också vad mycket av smaken innehåller. En mycket fin och lång eftersmak gör att detta är en öl som stannar kvar länge i gommen. Utan någon som helst tvekan förstår jag var denna öl har fått priser, jag stämmer in i hyllningskören och ger den fem flaskor av fem möjliga.
Det är väl egentligen inte så snällt att prova fler öl efter den jättefina stout som jag nyss har provat men jag dricker ett glas vatten för att neutralisera smakerna innan jag ger mig på den femte ölen, Summer Solstice Wheat. Namnet ljuger något då denna öl enbart till 50% procent består av vete, de andra 50% är istället korn. Och jag undrar om detta inte är att föredra framför en ren veteöl som jag har betydligt svårare för. Visst finns det tydliga tecken på vetet, ölen är grumligt gul, det doftar jäst och smakar lite "stickigt" i munnen. Men på detta så ligger också smaker som man normalt inte hittar i veteölen, denna öl blir lite rejälare på något vis. En annan glädjande smak är att detta är ännu en sommaröl som inte smakar så förtvivlat mycket citron, de amerikanska bryggmästarna måste läsa min blogg eftersom de tycks ha hörsammat min önskan om bättring... Även detta är en öl från Chelsea Brewing Company som är bra men det räcker inte till överbetyg, därför tre flaskor av fem möjliga.
En annan inte helt vanlig bas i öl är råg, därför är det spännande att få ta itu med den sjätte och sista ölen, Rye Knot. Denna bärnstensfärgade öl är nog den öl som doftar mest av de som jag har provat idag. Säd, frukter och mörkt bröd känns i doften samt en del kryddor och visst finns det lite kardemumma i doften också (om jag inte förväxlar det med någon annan brödkrydda). Smaken är komplex med en blandning av det som finns i doften. Så småningom tonar detta bort och ersätts av en fin beska som värmer i ösregnet denna tisdag i New York. Rye Knot får bli en fin avslutning på en fin resa, fyra flaskor av fem möjliga.
Det sammanlagda intrycket av Chelsea Brewing Company är att det är värt ett besök, kan tänka mig att det är ett fantastiskt ställe när regnet inte faller i mängder från himlen. Deras stout är alldeles underbar och värt ett besök bara den, rye imponerar och överraskar också men i övrigt så är det tämligen slätstruket och ingenting som riktigt står ut. Men som sagt stället bör besökas i synnerhet om du som undertecknad är intresserad av amerikansk öl.
Därmed är det dags att gå tillbaka till hotellet och packa väskorna. Heartland Brewery hanns inte med denna gång, jag har dock varit där förr, men i gengäld så fann jag en del andra så pärlor och också en del gamla bekanta som fortfarande är väl värt ett besök. Skall försöka ta mig tillbaka till New York i september då det arrangeras ett helt gäng konserter som jag vill se inom några dagar. Men även då skall det nog hinnas med en öl eller två.
onsdag 26 maj 2010
Måndag i New York
Det vackra vädret fortsätter i New York så efter en fin frukost med omelett och färska frukter så beger sig jag och mitt resesällskap oss till Central Park ett par timmar. Central Park är en verklig oas där man med lätthet kan sitta i timmar och bara titta på skolklasser som spelar baseball, hundägare som spökar ut sina stackars hundar till prydnadsföremål samt mammor/barnflickor som utför barnvagnsgymnastik på gångvägarna i parken. En av de mer märkvärdiga syner jag har sett.
Efter att ha vinkat adjö till mitt resesällskap så är jag plötsligt själv i storstaden men här finns ju en och annan sak att göra även på egen hand så med raska steg sticker jag iväg till ”the weird and wonderful world of MoMa”, Museum of Modern Art. Efter ett par timmar på museet så blir i alla fall jag törstig, måste vara den torra luften.
Första stopp för dagen blir The Blarney Stone, 3rd Avenue mellan 44 och 45 Street. Jag skulle kunna berätta så mycket om Blarney Stone (och jag kommer att göra det som en del av månadens pub någon gång i framtiden), denna gång nöjer jag mig med att citera en nätrecension av Blarney Stone ”Beer is surprisingly cheap, lighting is awful, weird little old men try to sell you belts, Yankee hats, or Viagra...it's extremely entertaining and all around awesome.”.
Ölen är verkligen billig på Blarney Stone, utbudet är dessutom riktigt hyfsat. Jag väljer en Goose Island IPA från det Illinois-baserade bryggeriet Goose Island som jag får betala hela $4 för. Men då får jag och andra sidan en ”big boy”, tror att det är ett mått som motsvarar 24 fluid oz, det vill säga två normala flaskor (710 ml) amerikansk öl. Det är många som menar att Goose Island är en av världens bästa bryggerier, personligen är jag inte övertygad ännu och jag blir det inte heller av deras IPA.
Färgen är lik honung, blekt guldfärgad med andra ord. Doften innehåller lite humle men det är svårt att urskilja någon egentlig doft (eller döljs den av andra dofter som finns på The Blarney Stone...). Smaken innehåller också lite humle och lite sötma såsom utav honung. En aningens ton av citrusfrukter tycker jag också finns där. Återigen handlar det inte om någon dålig öl från Goose Island, men det är inte heller något av yttersta klass därför får betyget bli tre flaskor av fem möjliga.
Som vanligt omtumlad, av upplevelsen snarare än ölen, på Blarney Stone beger jag mig söderut på Manhattan för den ”obligatoriska” rundan bland alla second hand skivbutiker på Bleecker Street. Både ett och annat fynd får följa med till Sverige. På 281 Bleecker Street finns även en av mina absoluta favoritställen i New York, Blind Tiger Ale House. Hos Blind Tiger Ale House så hittar man ett tjugotal olika öl på tapp och mängder av olika amerikanska öl på flaska. Här pratar vi heller inte om Coors och Millers utan det är genomgående mindre bryggerier med stor fyndvarning på ölen. Blir du osäker? Inga problem, den kunniga personalen hjälper dig gärna att hitta rätt bland annat genom att servera smakprov.
Till min stora glädje så har Blind Tiger dagen till ära en öl på fat från ett av världens bästa bryggerier i mina ögon, det Kalifornien-baserade Firestone Walker Brewing Company. Ett glas Union Jack India Pale Ale (som jag inte har druckit förr) slåss upp i mitt glas och ännu än gång har jag den stora glädjen att konstatera Firestone Walker Brewing Company levererar öl av yppersta klass. Denna India Pale har precis det där jag letar efter när jag är på jakt efter en riktigt bra öl. Doften från Union Jack är en explosion av sötma och humle, men det finns också en ton av träd i doften tycker jag, tall/fura kanske. Det låter konstigt men är tilltalande. Färgen är vackert rödbrun, med ett fint lager vitt skum på toppen. Smaken är... ja alldeles fantastisk, som Blast! på Brooklyn Brewery igår så är också detta en öl som balanserar sötma, frukt, humle och beska näst intill perfekt. Det är nästan så att en tår av lycka rullar utför kinden när jag konstaterar att betyget enbart kan bli fem flaskor av fem möjliga.
Från Bleecker Street är det inte långt till en annan av mina favoritgator i New York, Astor Place/St. Marks Place. Även efter denna gata så finns mängder av butiker med skivor, t-shirtar, serietidningar och annat roligt men några av dessa roliga butiker har också försvunnit sedan jag var i New York sist. Den ekonomiska krisen har spelat roll kanske.
Nåväl ett och annat fynd görs här innan jag vandrar vidare söderut på Manhattan i sökandet efter en annan pub som jag har fått tips om vi min vän bakom bloggen Cyklar i skogen. Tredje ölen och sista ölen för dagen intas på Spring Lounge som ligger i hörnet mellan Spring Street och Mulberry Street.
Spring Lounge är ganska likt Blind Tiger Ale House när det gäller ölutbud. Även här erbjuds cirka 20 amerikanska öl på fat medan flaskutbudet är lite mindre i jämförelse. Mitt val faller på en pint Fresh Chester Pale Ale från det New York-baserade bryggeriet Captain Lawrence Brewing Company. Enligt utsago är detta en Pale Ale även om det första jag själv kommer att tänka på är en gammal hederlig Brown Ale a la Newcastle, inte minst då färgen på ölen är tydligt brun. Det som skiljer från Newcastle är den mycket livliga kolsyran i Fresh Chester Pale Ale. Detta genererar dock inte så mycket skum, skummet finns där en kort stund men försvinner snabbt. Doften innehåller små bitar av jäst, sötma, humle och vitt vin, tro det eller ej. Smaken är diffus, bröd och lite humle i bakgrunden kan jag identifiera men mest smakar det... någonting som jag inte kommer på vad det är. Kanske börjar mina sinnen bli avtrubbade men jag kan verkligen inte komma på vad det smakar av Fresh Chester Pale Ale, inte mer än att det finns smak där. Som dagens första öl Goose Island IPA är även Fresh Chester Pale Ale en helt ok som kanske otacksamt testas efter den magnifika Union Jack. Betyget stannar på tre flaskor av fem möjliga.
Därmed börjar måndagen i New York gå mot sitt slut, jag tar mig tillbaka till hotellrummet, tittar lite på den underbara ”sporten” wrestling innan jag släcker lampan och somnar sött. Imorgon är tanken att en helt ny upplevelse skall klaras av men mer om det senare.
Efter att ha vinkat adjö till mitt resesällskap så är jag plötsligt själv i storstaden men här finns ju en och annan sak att göra även på egen hand så med raska steg sticker jag iväg till ”the weird and wonderful world of MoMa”, Museum of Modern Art. Efter ett par timmar på museet så blir i alla fall jag törstig, måste vara den torra luften.
Första stopp för dagen blir The Blarney Stone, 3rd Avenue mellan 44 och 45 Street. Jag skulle kunna berätta så mycket om Blarney Stone (och jag kommer att göra det som en del av månadens pub någon gång i framtiden), denna gång nöjer jag mig med att citera en nätrecension av Blarney Stone ”Beer is surprisingly cheap, lighting is awful, weird little old men try to sell you belts, Yankee hats, or Viagra...it's extremely entertaining and all around awesome.”.
Ölen är verkligen billig på Blarney Stone, utbudet är dessutom riktigt hyfsat. Jag väljer en Goose Island IPA från det Illinois-baserade bryggeriet Goose Island som jag får betala hela $4 för. Men då får jag och andra sidan en ”big boy”, tror att det är ett mått som motsvarar 24 fluid oz, det vill säga två normala flaskor (710 ml) amerikansk öl. Det är många som menar att Goose Island är en av världens bästa bryggerier, personligen är jag inte övertygad ännu och jag blir det inte heller av deras IPA.
Färgen är lik honung, blekt guldfärgad med andra ord. Doften innehåller lite humle men det är svårt att urskilja någon egentlig doft (eller döljs den av andra dofter som finns på The Blarney Stone...). Smaken innehåller också lite humle och lite sötma såsom utav honung. En aningens ton av citrusfrukter tycker jag också finns där. Återigen handlar det inte om någon dålig öl från Goose Island, men det är inte heller något av yttersta klass därför får betyget bli tre flaskor av fem möjliga.
Som vanligt omtumlad, av upplevelsen snarare än ölen, på Blarney Stone beger jag mig söderut på Manhattan för den ”obligatoriska” rundan bland alla second hand skivbutiker på Bleecker Street. Både ett och annat fynd får följa med till Sverige. På 281 Bleecker Street finns även en av mina absoluta favoritställen i New York, Blind Tiger Ale House. Hos Blind Tiger Ale House så hittar man ett tjugotal olika öl på tapp och mängder av olika amerikanska öl på flaska. Här pratar vi heller inte om Coors och Millers utan det är genomgående mindre bryggerier med stor fyndvarning på ölen. Blir du osäker? Inga problem, den kunniga personalen hjälper dig gärna att hitta rätt bland annat genom att servera smakprov.
Till min stora glädje så har Blind Tiger dagen till ära en öl på fat från ett av världens bästa bryggerier i mina ögon, det Kalifornien-baserade Firestone Walker Brewing Company. Ett glas Union Jack India Pale Ale (som jag inte har druckit förr) slåss upp i mitt glas och ännu än gång har jag den stora glädjen att konstatera Firestone Walker Brewing Company levererar öl av yppersta klass. Denna India Pale har precis det där jag letar efter när jag är på jakt efter en riktigt bra öl. Doften från Union Jack är en explosion av sötma och humle, men det finns också en ton av träd i doften tycker jag, tall/fura kanske. Det låter konstigt men är tilltalande. Färgen är vackert rödbrun, med ett fint lager vitt skum på toppen. Smaken är... ja alldeles fantastisk, som Blast! på Brooklyn Brewery igår så är också detta en öl som balanserar sötma, frukt, humle och beska näst intill perfekt. Det är nästan så att en tår av lycka rullar utför kinden när jag konstaterar att betyget enbart kan bli fem flaskor av fem möjliga.
Från Bleecker Street är det inte långt till en annan av mina favoritgator i New York, Astor Place/St. Marks Place. Även efter denna gata så finns mängder av butiker med skivor, t-shirtar, serietidningar och annat roligt men några av dessa roliga butiker har också försvunnit sedan jag var i New York sist. Den ekonomiska krisen har spelat roll kanske.
Nåväl ett och annat fynd görs här innan jag vandrar vidare söderut på Manhattan i sökandet efter en annan pub som jag har fått tips om vi min vän bakom bloggen Cyklar i skogen. Tredje ölen och sista ölen för dagen intas på Spring Lounge som ligger i hörnet mellan Spring Street och Mulberry Street.
Spring Lounge är ganska likt Blind Tiger Ale House när det gäller ölutbud. Även här erbjuds cirka 20 amerikanska öl på fat medan flaskutbudet är lite mindre i jämförelse. Mitt val faller på en pint Fresh Chester Pale Ale från det New York-baserade bryggeriet Captain Lawrence Brewing Company. Enligt utsago är detta en Pale Ale även om det första jag själv kommer att tänka på är en gammal hederlig Brown Ale a la Newcastle, inte minst då färgen på ölen är tydligt brun. Det som skiljer från Newcastle är den mycket livliga kolsyran i Fresh Chester Pale Ale. Detta genererar dock inte så mycket skum, skummet finns där en kort stund men försvinner snabbt. Doften innehåller små bitar av jäst, sötma, humle och vitt vin, tro det eller ej. Smaken är diffus, bröd och lite humle i bakgrunden kan jag identifiera men mest smakar det... någonting som jag inte kommer på vad det är. Kanske börjar mina sinnen bli avtrubbade men jag kan verkligen inte komma på vad det smakar av Fresh Chester Pale Ale, inte mer än att det finns smak där. Som dagens första öl Goose Island IPA är även Fresh Chester Pale Ale en helt ok som kanske otacksamt testas efter den magnifika Union Jack. Betyget stannar på tre flaskor av fem möjliga.
Därmed börjar måndagen i New York gå mot sitt slut, jag tar mig tillbaka till hotellrummet, tittar lite på den underbara ”sporten” wrestling innan jag släcker lampan och somnar sött. Imorgon är tanken att en helt ny upplevelse skall klaras av men mer om det senare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)