Beer Department önskar alla som läser detta en riktigt Glad Påsk.
Hoppas att det hinns med en och annan smarrig öl bland all mat och godis.
lördag 3 april 2010
fredag 2 april 2010
Founders Breakfast Stout
Långfredag 2010. Kanske inte en dag då man skall dricka öl och kanske inte en dag som man skall slå på datorn överhuvudtaget av respekt till religionshistorien. Men Beer Department får göra det bästa av situationen och välja en öl som är lika kolsvart som denna dag är för de mest troende. Idag tittar Beer Department närmare på Breakfast Stout från det Michigan-baserade bryggeriet Founders Brewing Company.
Kaffe. Mängder med kaffe. Det är min första tanke när jag öppnar min flaska Breakfast Stout. Doften sprider sig fint i rummet och det doftar precis så gott som kaffe gör på de morgnar då man är sådär extra mycket sugen på kaffe. Någonting retar också min näsa lite grand så där som det känns innan man nyser. Genast blir jag lite rädd för att det är doften av alkohol och därför så väntar jag några sekunder extra innan jag smakar Breakfast Stout.
Dessa sekunder ger mig dock tid till att ta en ordentlig titt på ölen. Föga överraskande är det verkligen en kolsvart öl. Inte ens när jag håller glaset med Breakfast Stout mot ljuset så tränger det genom denna mörka vägg av öl. Skummet lägger sig högt och bubbligt i glaset men skummet försvinner också väldigt snabbt till att bara bli en yta på ölen.
Smaken är helt klart fylld av starkt kaffe den med, en mustig smak som fyller alla delar av munnen. Trots att Breakfast Stout har sin dos av bitterhet så är det ändå en öl som inte blir svårdrucken, Breakfast Stout är samtidigt len och gräddig. Balansen mellan smakerna är väl anpassad. För en gångs skull störs jag inte heller nämnvärt av att det finns lite alkohol i smaken, denna gång så bidrar det istället till helhetsupplevelsen, kinderna hettar behagligt av alkoholhalten på 8.3%.
För att vara en stout så noterar jag också att Breakfast Stout innehåller ovanligt mycket kolsyra, inte alls så mycket som jag normalt brukar finna i en rejäl stout. Nu är det ingen nackdel alls, tvärtom piggar det upp och jag tror att det hjälper till när det kommer till drickbarheten. En person som normalt inte gillar den lite "avslagna" stilen på stout skulle nog uppskatta Breakfast Stout mer. Måste också bara ge ett extra plus till den hysteriskt snygga etiketten som finns att skåda på Breakfast Stout. Den kan inte beskrivas, den måste ses.
Breakfast Stout tillhörde de öl som lanserades som mitt i månaden nyheter för mars. Ölen finns fortfarande tillgänglig på Systembolaget men likt de flesta smålanseringar enbart på de tre Systembolag som säljer samtliga nyheter, Regeringsgatan i Stockholm, Nordstan i Göteborg samt Hansacompagniet i Malmö. Breakfast Stout kostar 54.90 för en 355 ml flaska.
Avslutningsvis en summering av det hela. Breakfast Stout är en riktigt trevlig öl. Nä det är faktiskt bortom det, Breakfast Stout är en väldigt bra öl. Det spelar ingen roll att priset är relativt högt. Det spelar ingen roll att man bland alla andra smaker också hittar lite alkohol. Faktum kvarstår, Breakfast Stout inkasserar det allra högsta betyget, fem flaskor av fem möjliga, till denna perfekt balanserade öl.
Fotnot: Man skall kanske inte försöka vara rolig en dag som denna men se detta som en kort anekdot. I den lilla by som jag är uppväxt i levde en gång en man som byhumorn döpte om till "Långfredan". Anledningen... denna stackars man var lång och tråkig precis som denna dag var på den tiden i Sverige då religion och kyrka hade en mer framträdande roll.
Kaffe. Mängder med kaffe. Det är min första tanke när jag öppnar min flaska Breakfast Stout. Doften sprider sig fint i rummet och det doftar precis så gott som kaffe gör på de morgnar då man är sådär extra mycket sugen på kaffe. Någonting retar också min näsa lite grand så där som det känns innan man nyser. Genast blir jag lite rädd för att det är doften av alkohol och därför så väntar jag några sekunder extra innan jag smakar Breakfast Stout.
Dessa sekunder ger mig dock tid till att ta en ordentlig titt på ölen. Föga överraskande är det verkligen en kolsvart öl. Inte ens när jag håller glaset med Breakfast Stout mot ljuset så tränger det genom denna mörka vägg av öl. Skummet lägger sig högt och bubbligt i glaset men skummet försvinner också väldigt snabbt till att bara bli en yta på ölen.
Smaken är helt klart fylld av starkt kaffe den med, en mustig smak som fyller alla delar av munnen. Trots att Breakfast Stout har sin dos av bitterhet så är det ändå en öl som inte blir svårdrucken, Breakfast Stout är samtidigt len och gräddig. Balansen mellan smakerna är väl anpassad. För en gångs skull störs jag inte heller nämnvärt av att det finns lite alkohol i smaken, denna gång så bidrar det istället till helhetsupplevelsen, kinderna hettar behagligt av alkoholhalten på 8.3%.
För att vara en stout så noterar jag också att Breakfast Stout innehåller ovanligt mycket kolsyra, inte alls så mycket som jag normalt brukar finna i en rejäl stout. Nu är det ingen nackdel alls, tvärtom piggar det upp och jag tror att det hjälper till när det kommer till drickbarheten. En person som normalt inte gillar den lite "avslagna" stilen på stout skulle nog uppskatta Breakfast Stout mer. Måste också bara ge ett extra plus till den hysteriskt snygga etiketten som finns att skåda på Breakfast Stout. Den kan inte beskrivas, den måste ses.
Breakfast Stout tillhörde de öl som lanserades som mitt i månaden nyheter för mars. Ölen finns fortfarande tillgänglig på Systembolaget men likt de flesta smålanseringar enbart på de tre Systembolag som säljer samtliga nyheter, Regeringsgatan i Stockholm, Nordstan i Göteborg samt Hansacompagniet i Malmö. Breakfast Stout kostar 54.90 för en 355 ml flaska.
Avslutningsvis en summering av det hela. Breakfast Stout är en riktigt trevlig öl. Nä det är faktiskt bortom det, Breakfast Stout är en väldigt bra öl. Det spelar ingen roll att priset är relativt högt. Det spelar ingen roll att man bland alla andra smaker också hittar lite alkohol. Faktum kvarstår, Breakfast Stout inkasserar det allra högsta betyget, fem flaskor av fem möjliga, till denna perfekt balanserade öl.
Fotnot: Man skall kanske inte försöka vara rolig en dag som denna men se detta som en kort anekdot. I den lilla by som jag är uppväxt i levde en gång en man som byhumorn döpte om till "Långfredan". Anledningen... denna stackars man var lång och tråkig precis som denna dag var på den tiden i Sverige då religion och kyrka hade en mer framträdande roll.
onsdag 31 mars 2010
Hop Ottin' IPA
Beer Department blev inspirerad, även om betyget inte blev det allra högsta, av den förra ölen som provades och beslutar sig därför raskt att hoppa på en till debutant för denna blogg. Även denna gång så tar Beer Department och slår upp en IPA, turen har kommit till Hop Ottin' IPA från det Kalifornien-baserade bryggeriet Anderson Valley Brewing Company.
Det är väl kanske att missbruka ordet vacker men precis som Centennial IPA som jag smakade och skrev sist på Beer Department så är Hop Ottin' en vacker öl. Jag kan inte låta bli att tycka det. Färgen är mörk bärnsten, också med en klar ton av brunt i sig. Kolsyran spritter i glaset på ett glatt sätt och överst på denna öl lägger sig ett aningens brunfärgat, mycket kraftigt och bastant skum, ett skum som sedan finns kvar länge i glaset.
Doften är någonting som likt kolsyran spritter till i näsan. Vi pratar IPA här så då finns det bröd och citrus i doften. Men jag anar också en del sötma och en del kryddor men jag kan inte sätta fingret på vilken krydda. Men så det där som kittlar så fint i näsan, visst doftar det ovanligt nog hö!
Smaken är även den mer åt det traditionella, vad jag förväntar mig av en amerikansk IPA. Frukter och blommor i smaken som fungerar som en fin balans till den humle och beska som ligger i botten på ölen. Även i smaken så finns en del kryddighet likt den jag känner i doften hos Hop Ottin' IPA. Det som drar ned smakintrycket lite, lite grand är att jag tycker mig ana alkoholhalten på 7.0% i ölen, det finns en liten tendens till spritsmak framför allt när Hop Ottin' blir lite varmare ett tag efter serveringen.
Hop Ottin' tillhörde de nyheter som Systembolaget lanserade i början av februari ("vårsläppet") och tanken är att denna öl skall finnas tillgänglig i tre till fyra månader. Med andra ord är det relativt enkelt att hitta Hop Ottin' bland Systembolagets hyllor ännu så länge. Priset för Hop Ottin' uppgår till 24.30 för en 355 flaska.
Hur står sig då Hop Ottin' i konkurrensen? Jo tack bara bra skulle jag enkelt kunna sammanfatta det hela. Hop Ottin' är i mitt tycke en bättre öl än exempelvis Centennial IPA (som dessutom är nästan dubbelt så dyr) som avsmakades häromdagen. Lite grand saknas dock för att jag skall slå klackarna i taket men nog är det mycket välförtjänt som Beer Department delar ut fyra flaskor av fem möjliga till Hop Ottin'.
Fotnot: "Hot Oppin" är den lokala dialekten "Boontling" som talas i Anderson Valley. Ungefärlig översätting till mer traditionell engelska är "hard working hops" något som stämmer rätt hyfsat på denna öl.
Det är väl kanske att missbruka ordet vacker men precis som Centennial IPA som jag smakade och skrev sist på Beer Department så är Hop Ottin' en vacker öl. Jag kan inte låta bli att tycka det. Färgen är mörk bärnsten, också med en klar ton av brunt i sig. Kolsyran spritter i glaset på ett glatt sätt och överst på denna öl lägger sig ett aningens brunfärgat, mycket kraftigt och bastant skum, ett skum som sedan finns kvar länge i glaset.
Doften är någonting som likt kolsyran spritter till i näsan. Vi pratar IPA här så då finns det bröd och citrus i doften. Men jag anar också en del sötma och en del kryddor men jag kan inte sätta fingret på vilken krydda. Men så det där som kittlar så fint i näsan, visst doftar det ovanligt nog hö!
Smaken är även den mer åt det traditionella, vad jag förväntar mig av en amerikansk IPA. Frukter och blommor i smaken som fungerar som en fin balans till den humle och beska som ligger i botten på ölen. Även i smaken så finns en del kryddighet likt den jag känner i doften hos Hop Ottin' IPA. Det som drar ned smakintrycket lite, lite grand är att jag tycker mig ana alkoholhalten på 7.0% i ölen, det finns en liten tendens till spritsmak framför allt när Hop Ottin' blir lite varmare ett tag efter serveringen.
Hop Ottin' tillhörde de nyheter som Systembolaget lanserade i början av februari ("vårsläppet") och tanken är att denna öl skall finnas tillgänglig i tre till fyra månader. Med andra ord är det relativt enkelt att hitta Hop Ottin' bland Systembolagets hyllor ännu så länge. Priset för Hop Ottin' uppgår till 24.30 för en 355 flaska.
Hur står sig då Hop Ottin' i konkurrensen? Jo tack bara bra skulle jag enkelt kunna sammanfatta det hela. Hop Ottin' är i mitt tycke en bättre öl än exempelvis Centennial IPA (som dessutom är nästan dubbelt så dyr) som avsmakades häromdagen. Lite grand saknas dock för att jag skall slå klackarna i taket men nog är det mycket välförtjänt som Beer Department delar ut fyra flaskor av fem möjliga till Hop Ottin'.
Fotnot: "Hot Oppin" är den lokala dialekten "Boontling" som talas i Anderson Valley. Ungefärlig översätting till mer traditionell engelska är "hard working hops" något som stämmer rätt hyfsat på denna öl.
tisdag 30 mars 2010
Aprilnyheter på Systembolaget
April månads nyheter är lätt sammanfattade för till skillnad från mars (då det kom några nyheter på Systembolaget) så erbjuder inte början av april några nya fina och spännande nyheter att smaka av.
Å andra sidan så ger det kanske oss öldrickare en möjlighet att fullt njuta av Systembolagets sortiment av påsköl istället.
Å andra sidan så ger det kanske oss öldrickare en möjlighet att fullt njuta av Systembolagets sortiment av påsköl istället.
måndag 29 mars 2010
Centennial IPA
Det är åter dags för en debutant för Beer Department, idag så tittar jag närmare på en av mitt i månad nyheterna för mars nämligen Centennial IPA från det Michigan-baserade bryggeriet Founders Brewing Company vars öl jag inte kan påminna mig om att jag har druckit tidigare.
Färgen på Centennial IPA är mörkt orange till och med lite grumlig i mitt tycke. Ett helt vitt skum bygger upp fint i glaset och det är en öl när jag är färdig med att hälla upp min Centennial IPA i mitt glas så känner jag mig glad och nöjd, det är en öl som är vacker att skåda om nu öl kan vara vacker.
Doften är relativt svag men på sant IPA manér så finns en del citrusfrukter och kanske lite ananas. Jag saknar dock den blommiga som doft som så ofta är typisk för en amerikansk IPA.
Trots att jag har svårt att släppa ögonen från det vackra jag har hällt upp i glaset så måste jag ändå ta en första provsmakning, det är ju liksom målet med det hela. Om ölen är vacker så är tyvärr smaken inte lika vacker. Visst finns det lite smak i Centennial IPA men det är faktiskt en öl som är tämligen anonym i mitt tycke, mycket mindre smak än vad mitt sinne hade ställt in sig på. Här finns lite grand bröd och aningens syrlighet som kittlar lite på tungan men faktiskt inte så mycket mer. Denna lite tunna och rentav lite tråkiga smak lyckas ändå, på något sätt, dölja alkoholhalten som ligger på sina modiga 7.2%, alltid något.
Men så kommer då den smakmässigt riktigt stora behållningen med Centennial IPA smygande, nämligen den underbara beskan i eftersmaken. En helt perfekt balanserad beska sprider sig efter några sekunder i strupe och mun, inte alltför bitter som humlerik öl ibland kan bli men heller inte mjäkigt feg som man ofta kan uppleva öl som man förväntar sig lite mer smak av. Det som överraskar mest är att dock att doften av Centennial IPA inte alls avslöjar denna fina beska, det var verkligen ingenting som jag hade räknat med.
Centennial IPA finns fortfarande att köpa på Systembolaget, dock enbart på de tre Systembolag som tar in alla nyheter, Regeringsgatan i Stockholm, Nordstan i Göteborg samt Hansacompagniet i Malmö. Centennial IPA går dock att beställa till andra Systembolag om du är sugen att prova den. Centennial IPA kostar 44.90 för en 355 ml flaska.
Vad skall vi då ge denna debutant för betyg? Jag har några vänner som är alldeles lyrisk över Centennial IPA, personligen har jag lite svårt att vara lika förtjust. I grund och botten är det en bra öl men jag tycker ändå att smaken är lite för tunn för att generera de allra högsta betygen. Lägger man dessutom in priset, Centennial är till exempel mer än dubbelt så dyr som Red Seal Ale och Samuel Adams Boston Ale som är öl ur liknande skola, som en aspekt ja då tycker inte jag att betyget kan bli högre än tre flaskor av fem möjliga.
Färgen på Centennial IPA är mörkt orange till och med lite grumlig i mitt tycke. Ett helt vitt skum bygger upp fint i glaset och det är en öl när jag är färdig med att hälla upp min Centennial IPA i mitt glas så känner jag mig glad och nöjd, det är en öl som är vacker att skåda om nu öl kan vara vacker.
Doften är relativt svag men på sant IPA manér så finns en del citrusfrukter och kanske lite ananas. Jag saknar dock den blommiga som doft som så ofta är typisk för en amerikansk IPA.
Trots att jag har svårt att släppa ögonen från det vackra jag har hällt upp i glaset så måste jag ändå ta en första provsmakning, det är ju liksom målet med det hela. Om ölen är vacker så är tyvärr smaken inte lika vacker. Visst finns det lite smak i Centennial IPA men det är faktiskt en öl som är tämligen anonym i mitt tycke, mycket mindre smak än vad mitt sinne hade ställt in sig på. Här finns lite grand bröd och aningens syrlighet som kittlar lite på tungan men faktiskt inte så mycket mer. Denna lite tunna och rentav lite tråkiga smak lyckas ändå, på något sätt, dölja alkoholhalten som ligger på sina modiga 7.2%, alltid något.
Men så kommer då den smakmässigt riktigt stora behållningen med Centennial IPA smygande, nämligen den underbara beskan i eftersmaken. En helt perfekt balanserad beska sprider sig efter några sekunder i strupe och mun, inte alltför bitter som humlerik öl ibland kan bli men heller inte mjäkigt feg som man ofta kan uppleva öl som man förväntar sig lite mer smak av. Det som överraskar mest är att dock att doften av Centennial IPA inte alls avslöjar denna fina beska, det var verkligen ingenting som jag hade räknat med.
Centennial IPA finns fortfarande att köpa på Systembolaget, dock enbart på de tre Systembolag som tar in alla nyheter, Regeringsgatan i Stockholm, Nordstan i Göteborg samt Hansacompagniet i Malmö. Centennial IPA går dock att beställa till andra Systembolag om du är sugen att prova den. Centennial IPA kostar 44.90 för en 355 ml flaska.
Vad skall vi då ge denna debutant för betyg? Jag har några vänner som är alldeles lyrisk över Centennial IPA, personligen har jag lite svårt att vara lika förtjust. I grund och botten är det en bra öl men jag tycker ändå att smaken är lite för tunn för att generera de allra högsta betygen. Lägger man dessutom in priset, Centennial är till exempel mer än dubbelt så dyr som Red Seal Ale och Samuel Adams Boston Ale som är öl ur liknande skola, som en aspekt ja då tycker inte jag att betyget kan bli högre än tre flaskor av fem möjliga.
onsdag 24 mars 2010
Udda fågel
Har förvisso det uttalade målet att denna blogg enbart skall handla om amerikansk öl... men...
I helgen drack jag för första gången ett par flaskor Amarillo Spring ifrån dalabryggeriet Oppigårds och jag måste säga att jag blev helt såld. En alldeles fantastisk öl från Oppigårds som står sig väl mot de bästa amerikanska IPA jag har druckit.
Skynda dig till Systembolaget och skaffa ett par flaskor innan denna öl tar slut är mitt råd.
I helgen drack jag för första gången ett par flaskor Amarillo Spring ifrån dalabryggeriet Oppigårds och jag måste säga att jag blev helt såld. En alldeles fantastisk öl från Oppigårds som står sig väl mot de bästa amerikanska IPA jag har druckit.
Skynda dig till Systembolaget och skaffa ett par flaskor innan denna öl tar slut är mitt råd.
lördag 20 mars 2010
Sierra Nevada Stout
Den senaste tiden har jag druckit en hel del öl från det Kalifornien-baserade bryggeriet Sierra Nevada, det har mest råkat bli så jag har egentligen inte haft något mål att smaka av alla deras öl. När jag för några veckor sedan av i London så hittade jag Sierra Nevada Stout i en butik jag var in i och eftersom jag just då var väldigt sugen på amerikansk öl framför den engelska så hamnade några flaskor i min varukorg.
Väl tillbaka på hotellet så får denna Stout kylas en liten stund innan det är dags för ett första smakprov. Ölen som jag slår upp i glaset är svart, svart och åter svart, det råder ingen större tvekan om att det är en stout som jag har fått tag på i alla fall. Skummet lägger sig ovanpå ölen med en skaplig höjd men det är ett skum som har ganska bråttom iväg någon annanstans. De öar av skum som blir kvar i glaset genom hela provningen är lätt färgad till brun av den svarta ölen men det är trots allt ett skum som är ljusare än det man brukar se hos en stout.
Doften är ganska anonym eller så är det all trafik i London som har spelat mina sinnen ett spratt. Här finns i alla fall några delar kaffe, lite grand choklad och är det möjligtvis torkade katrinplommon som också lägger sig i lite grand.
Precis som doften så är också smaken anonym. Det finns en smak på Sierra Nevada Stout men det är ingenting som är riktigt markerat, ingenting som står ut. Även här så anar jag kaffe och mörk choklad, sedan är det någonting mer som jag till sist bestämmer mig för att det är metall eller järn. Det som dock verkligen står ut när jag dricker Sierra Nevada Stout är den enorma mängden kolsyra, jag kan inte påminna mig om att jag har druckit en så "livlig" stout förut.
Sierra Nevada Stout är ingen öl som du kan köpa på Systembolaget men det är en öl som är hyfsat enkel att hitta på puben. Priset för en 350 ml flaska brukar ligga på runt 70 kronor. Sierra Nevadas version av Stout har en alkoholhalt på 5.8%.
Jag vet att jag har varit inne på det förr men jag får lov och säga det igen. Sierra Nevada är ett bryggeri som blandar och ger. Jag har haft några enormt fina upplevelser när jag har druckit öl från Sierra Nevada men jag har också ibland känt mig lite lurad på konfekten. Sierra Nevada Stout är en öl som tyvärr hamnar i den senare kategorin, jag tycker att Sierra Nevada Stout är på tok för tråkig, det känns som en axelryckning, för att vara en stor ölupplevelse. Betyget stannar därför på två flaskor av fem möjliga.
Fotnot: På tal om London kan jag varmt rekommendera puben Jerusalem Tavern i närheten av Farringdons tunnelbanestation. Jerusalem Tavern serverar enbart öl från bryggeriet St. Peters men då detta bryggeri allt som oftast tillverkar finfin öl så är det lätt att dra åt handbromsen ett par timmar på Jerusalem Tavern.
Väl tillbaka på hotellet så får denna Stout kylas en liten stund innan det är dags för ett första smakprov. Ölen som jag slår upp i glaset är svart, svart och åter svart, det råder ingen större tvekan om att det är en stout som jag har fått tag på i alla fall. Skummet lägger sig ovanpå ölen med en skaplig höjd men det är ett skum som har ganska bråttom iväg någon annanstans. De öar av skum som blir kvar i glaset genom hela provningen är lätt färgad till brun av den svarta ölen men det är trots allt ett skum som är ljusare än det man brukar se hos en stout.
Doften är ganska anonym eller så är det all trafik i London som har spelat mina sinnen ett spratt. Här finns i alla fall några delar kaffe, lite grand choklad och är det möjligtvis torkade katrinplommon som också lägger sig i lite grand.
Precis som doften så är också smaken anonym. Det finns en smak på Sierra Nevada Stout men det är ingenting som är riktigt markerat, ingenting som står ut. Även här så anar jag kaffe och mörk choklad, sedan är det någonting mer som jag till sist bestämmer mig för att det är metall eller järn. Det som dock verkligen står ut när jag dricker Sierra Nevada Stout är den enorma mängden kolsyra, jag kan inte påminna mig om att jag har druckit en så "livlig" stout förut.
Sierra Nevada Stout är ingen öl som du kan köpa på Systembolaget men det är en öl som är hyfsat enkel att hitta på puben. Priset för en 350 ml flaska brukar ligga på runt 70 kronor. Sierra Nevadas version av Stout har en alkoholhalt på 5.8%.
Jag vet att jag har varit inne på det förr men jag får lov och säga det igen. Sierra Nevada är ett bryggeri som blandar och ger. Jag har haft några enormt fina upplevelser när jag har druckit öl från Sierra Nevada men jag har också ibland känt mig lite lurad på konfekten. Sierra Nevada Stout är en öl som tyvärr hamnar i den senare kategorin, jag tycker att Sierra Nevada Stout är på tok för tråkig, det känns som en axelryckning, för att vara en stor ölupplevelse. Betyget stannar därför på två flaskor av fem möjliga.
Fotnot: På tal om London kan jag varmt rekommendera puben Jerusalem Tavern i närheten av Farringdons tunnelbanestation. Jerusalem Tavern serverar enbart öl från bryggeriet St. Peters men då detta bryggeri allt som oftast tillverkar finfin öl så är det lätt att dra åt handbromsen ett par timmar på Jerusalem Tavern.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)