Sierra Nevada Pale Ale

Man kan väl lugnt påstå att Sierra Nevada Pale Ale från bryggeriet Sierra Nevada Brewing Company i Kalifornien är en av de stora anledningarna till att jag fått ett intresse för amerikansk öl. När jag år 2000 var på min första tjänsteresa i USA och Los Angeles så drack "alla" Sierra Nevada Pale Ale och jag var inte sen att ta seden dit man kommer. Det var nog första gången som jag fick myten att amerikaner inte kan brygga god öl krossad.

Sierra Nevada Pale Ale är en tämligen grumlig öl, nästan lite för grumlig för att se helt inbjudande ut. Den färg som ändå döljer sig i diset är åt det gulbruna till. Doften är ganska svag men här finns en del humle, nybakat bröd och citrusfrukter.

Smaken inkluderar precis som förväntat på engelsk Pale Ale maner en brödaktig ton, en lite kryddig sådan. Smaken är dock i mitt tycke rejält avslagen, precis som om flaskan innehåller för lite kolsyra, och det gör är något som drar ned intrycket av Sierra Nevada Pale Ale ganska rejält. Denna avslagenhet är något som jag inte känner igen från när jag har druckit den på fat i Kalifornien, kan det måhända vara en öl som inte mår bra av att transporteras?

Sierra Nevada Pale Ale är numera en öl som du förutom i Kalifornien hittar på de flesta välsorterade Systembolag i Sverige, priset är 22.90 för en 355 ml flaska.

Det är få öl som har vållat så många diskussioner mellan mig och mina vänner som Sierra Nevada Pale Ale. Många av de som jag dricker öl med håller Sierra Nevada Pale Ale som det bättre du kan dricka från USA. Jag håller inte med, det finns tveklöst bättre och intressantare amerikanska öl att köpa på Systembolaget.

Betyget landar till sist på på tre flaskor av fem möjliga, den sista flaskan i betyget kommer dit med god hjälp av den godare fatvariant som jag har druckit i Kalifornien.

Fotnot: Min första närkontakt med Sierra Nevada Pale Ale slutade för övrigt med att jag blev tämligen berusad. Bartrendern på det ställe jag satt och ölade missförstod mig när jag beställde en pint Sierra Nevada Pale Ale, istället fick jag en pitcher öl. Typiskt svenskt var jag tvungen att dricka upp den ändå, 1.8 liter öl senare ramlade jag in på hotellrummet och sov sedan som ett barn till morgonen efter.