Marsnyhet på Systembolaget

Jag måste säga att jag inte blir helt klok på Systembolagets nyhetslanseringar just nu för uppenbarligen smyger man in en nyhetslansering med säljstart måndag 1/3 också. Samtidigt skall jag inte klaga för först och främst innehåller detta nyhetssläpp en amerikansk öl och det är också inte vilken amerikansk öl som helst.

Brooklyn Black Chocolate Stout:
Brooklyn Black Chocolate Stout är en öl från det New York-baserade bryggeriet Brooklyn Brewery som har funnits som tillfällig nyhet de senaste två åren på Systembolaget, det kan till och med vara något år till minnet sviker mig just nu. Första gången jag drack Black Chocolate Stout så var det kärlek vid första dropparna som hamnade i gommen, med tiden har jag sansat mig något men jag tycker fortfarande att det är en mycket bra och framför allt spännande öl. Årets upplaga av Black Chocolate Stout kommer att kosta (mycket prisvärda) 19.90 för en 355 ml flaska. En recension av förra årets version av Black Chocolate Stout hittar du här.

Sierra Nevada Celebration Ale 2009

För första gången i Beer Departments historia så är det dags att göra skriva om en öl för andra gången, nämligen Celebration Ale från det Kalifornien-baserade bryggeriet Sierra Nevada. Då Sierra Nevada Celebration var en av mina absoluta favoriter bland de öl jag drack 2009 så är mina förväntningar stora, är de månne för stora?

Det hela börjar i alla fall bra. Riktigt bra. Ett kraftigt men samtidigt "bubbligt" skum fyller glaset. Skummet är vitt men en aningens ton av brunt, precis så där mycket att det färgar det vita, inte mer. Skummet ligger kvar länge med en konsistens likt lätt vispad grädde som en krona på ölen. Ölen är dock inte riktigt lika livlig av kolsyra som jag minns den från förra året.

Doften är lite diffus, det är svårt att urskilja något som riktigt står ut. Men det är en amerikansk India Pale Ale som jag skriver om just nu och finns "så klart" en hel del citrusfrukter, en grundton av humle men också just den där blommiga smaken som så ofta är kännetecknar denna amerikansk IPA. Färgen är vackert orangegul.

Så här långt har jag inga invändningar på Celebration Ale, det hela lovar gott precis som förra året. Smaken är dock lite annorlunda i mitt tycke. Det känns som om årets upplaga har tonats ned från förra årets smakbomb till att bli betydligt beskare. Den snudd på perfekta balansen från förra året finns inte riktigt där i årets upplaga, istället så finns en dominans av en beska likt de vita innerskalet på en apelsin eller en grapefrukt. Celebration Ale är dock fortfarande en mycket god öl om än inte riktigt lika bra som förra årets version.

Celebration Ale ingick i det nyhetssläpp som Systembolaget lanserade i början av februari. Celebration Ale finns fortfarande tillgänglig på relativt många Systembolag men lagret börjar så smått att sina. Priset är 26.90 för en 350 ml flaska, Celebration Ale har en alkoholhalt på 6.8%.

Som sig bör så avslutar jag med ett betyg. Förra årets version av Sierra Nevada Celebration var som jag redan har varit inne på något av det bästa jag har druckit i ölväg. Årets upplaga når inte upp i riktigt samma klass tycker jag men lik väl är det en mycket bra och prisvärd öl. Betyget blir fyra flaskor av fem möjliga.

Fotnot: Vill du läsa mitt förra omdöme om Sierra Nevada Celebration så hittar du den här.

Shipyard Smashed Pumpkin

Det är med skräckblandad förtjusning som jag tar mig dagens öl det skall erkännas. För några år sedan så lanserade Systembolaget Pumpkinhead från det Maine-baserade bryggeriet Shipyard som förvisso hade en av de coolaste etiketter som jag har sett på en öl men som samtidigt är bland det värsta jag har druckit i ölväg. Det var till och med så illa att jag hällde ut flaskor av denna så kallade öl.

Jag försöker förtränga dessa hemska minnen när jag ger mig på Smashed Pumpkin, den fjärde öl som Systembolaget lanserar ut Shipyards bryggmästare Alan Pugsley's Signature Series.

Så fort jag häller upp Smashed Pumpkin i mitt glas så möts jag av en doft av... ja du gissar naturligtvis rätt, pumpa. Jag tycker mig ana en smula vanilj också men den doft som etiketten lovar, muskot, märker jag ingenting av.

Skummet bygger snabbt upp i glaset i en tämligen vacker vit ton, men lika snabbt som det bygger upp sig så försvinner det till att bara bli en tunn hinna på toppen av ölen. Färgen är betydligt ljusare än vad jag hade förväntat mig, färgen håller den lejongula ton som man ofta ser hos en lager snarare än en ale.

Jag tar sedan ett djupt andetag, för glaset till munnen och smakar... Och till min glädje så är det inte alldeles jättehemskt i alla fall. Tvärtom så blir jag något positivt överraskad, men å andra sidan så hade det inte behövts mycket för att göra mig positivt överraskad i detta fall, så hårt sitter minnena av Pumpkinhead kvar i mig.

Precis som med doften så börjar det med en smak av pumpa, men sedan händer inte så mycket mer för att vara ärlig. Efter de första sekundernas våg av pumpa så är det en mycket neutral öl som dessutom smakar lite avslaget, vad hände med kolsyran? Skall man säga någonting positivt så är ölen så pass neutral att den lyckas radera alkoholhalten på 9.0% också.

Smashed Pumpkin ingick i det lite mindre mitt i månaden nyhetssläppet som Systembolaget lanserade i december. Det finns fortfarande några få flaskor kvar att köpa av Smashed Pumpkin, priset är 71.50 för en 650 ml flaska.

Avslutningsvis, som sig bör ett betyg. Först och främst det här är inte så katastrofalt dåligt som Pumpkinhead var när den fanns att köpa på Systembolaget. Men jag kan ju inte med bästa vilja i världen säga att jag tycker att Smashed Pumpkin är en god öl. Eller för den delen prisvärd. Det är möjligt att mina hemska minnen av Pumpkinhead färgar detta inlägg för mycket men jag måste ändå säga att detta är den klart sämsta ölen jag har provat i Alan Pugsley's Signature Series. Betyget blir blygsamma en flaska av fem möjliga. Gillar du fruktöl i allmänhet kan detta vara något för dig annars kan du lika gärna avstå.

Fotnot: Från Smashed Pumpkin är steget till Smashing Pumpkins inte alltför långt. Låt mig därför få bjuda på följande musikbonus. Min favortitlåt med Smashing Pumpkins är "In the arms of sleep", min favoritplatta med Smashing Pumpkins är "Adore".

Fotnot 2: Detta är för övrigt Beer Departments etthundrade inlägg... Detta firas självklart med att dricka en mycket speciell amerikansk öl... men det återkommer jag om senare.

Sierra Nevada Harvest

Om man letar efter trender bland de amerikanska öl som tagits in i mer eller (oftast) mindre partier på Systembolaget det senaste året så kan man väl tycka att öl gjord på färsk humle är en av dem. Sålunda hakar Beer Department på trenden och gör en analys av Sierra Nevada Harvest Wet Hop Ale från det Kalifornien-baserade bryggeriet Sierra Nevada.

Kanske är det den färska humlen, men det första och omedelbara doften jag känner är en fräschhet som man kan likna vid nyklippt gräs, en doft som verkligen sprider sig i rummet. Så småningom så anar man toner av humle också men mest så är det ja... fräscht.

Färgen på ölen är lite knepig. Först tycker jag att den är bärnstensfärgad. Sedan ändrar jag mig och tycker att den snarare är ganska brun. Sedan ändrar jag mig igen och tycker att ölen är mer kopparfärgad eller orange. Sedan ändrar jag mig igen... ja så tar vi det från början.

Skummet på Harvest är tätt, rentav massivt. Skummet är vitt, kanske lite konstigt då ölen är relativt mörk men skummet tycks inte ta någon större färgning av detta. Fortfarande en bit in i drickandet ligger det kvar en ansenlig mängd skum i glas, trevligt nog.

I smaken finns stora mängder humle men inte på det där sättet att det blir beskt eller nästan bittert utan det är mer att det till en början kittlar och sprattlar i munnen. Så småningom så ersätts denna "busighet" av en mer markerad beska som ligger kvar härligt länge i strupen. Förutom den markanta humletonen så finns det en del tropiska frukter, mango kanske eller är det den kittlande humlen som lurar mig att tro att det är mango?

Det finns rätt bra med kolsyra i ölen men den har ändå en ton av den avslagenhet som man ofta hittar i handpumpad engelsk ale. Inte för att det är ton som egentligen stör mig, det är snarare som så att denna ton överraskar då det är ganska livligt med bubblor i glaset.

Harvest ingick i det mindre mitt i månaden släppet för februari i år. Det finns fortfarande flaskor kvar att köpa på Systembolaget men de försvinner i rask takt så om du är sugen att prova den så blir det till att skynda. Priset för Harvest är 69.10 för en 710 ml flaska. Harvest har en alkoholhalt på 6.7%, den märks inte alls i smaken.

Hur står då sig Harvest i förhållande till annan öl som Beer Department har provat? Ja men det här är inte så dumt. Som vanligt höll jag på att säga så blir det bra när Sierra Nevada ger sig på lite udda grejer, betydligt bättre än det som finns i deras standardsortiment. Jag gör tummen upp och ger glatt Sierra Nevada Harvest betyget fyra flaskor av fem möjliga.

Goosinator

Idag har jag grävt djupt i min samling av öl hemma och till min förvåning så hittade jag en flaska Goosinator från det Colorado-baserade bryggeriet Left Hand Brewing Company. Jag var inte ens medveten om att jag hade en flaska kvar av denna dryck men då jag minns den som en glad överraskning den första gången jag drack den så kyler jag den en liten stund innan det är dags för en avsmakning.

Till en början får jag ta en tuff strid med korken, av samma slag som i en vinflaska. Left Hand har verkligen gjort ett bra jobb med att försluta denna flaska. Kan det kanske vara därför som denna flaska Goosinator har blivit kvar i mitt förråd?

När jag till sist lyckas få korken ur flaskan så tappar jag försiktigt, vis av tidigare erfarenhet, upp Goosinator i ett glas men trots att jag är försiktig så skummar det ändå riktigt rejält, jag får tankar på när jag försöker hälla upp en veteöl i mitt glas. Nåväl likheterna med Goosinator upphör väl ungefär där. Goosinator är har en vacker brun färg i ton med hasselnötterna som knäcks i julhelgen. Det redan nämnda skummet ligger kvar länge med en ton av den färg som ölen har.

Precis som med färgen på ölen så finns en del "nötighet" i doften också, liksom en doft av ett mörkare träslag. Och så finns det en del rök i doften, inte så markerat som det ofta är när man sätter en rökig smak på öl, men det finns definitivt en ton där.

Hur smakar då Goosinator? Som med doften så är det en hel massa olika smaker som möts i denna flaska. Röken finns även här men återigen som en pikant ton snarare än dominerande. I övrigt så finns toner av sirap, nötter, sötma och saftigt mörkt bröd. Alla dessa smaker tillsammans blir dock lite ointressant, det är som de tar ut varandra på något sätt.

Goosinator finns inte längre att köpa på Systembolaget, faktum är att den inte går att köpa alls längre då Left Hand har slutat tillverka den. Då den fanns på Systembolaget vill jag minnas att den kostade runt 80 kronor för en 750 ml flaska.

Till sist är det dags för ett betyg. Goosinator är väl inte den allra bästa ölen i Left Hands "Big Mo" serie av öl, specialöl som tappas på 750 ml flaskor. Samtidigt så är det väl inte heller en öl som jag tycker står ut och "fel" håll heller. Problemet med Goosinator är väl att den blandar massor av spännande smaker som till sist tar ut varandra, betyget stannar därför på tre flaskor av fem möjliga.

Fotnot: Man kan väl kanske fråga sig varför jag skriver om en öl som inte längre går att få tag på. Det är en bra fråga, jag har inget bra svar :-)

Mitt i månaden nyheter februari

Det mindre mitt månaden nyhetssläppet för februari på Systembolaget bjuder på två stycken amerikansk öl som kommer att finnas tillgänglig från och med måndag 15/2.

Sierra Nevada Harvest:
Om jag inte helt missminner mig så fanns Sierra Nevada Harvest från det Kalifornien-baserade bryggeriet Sierra Nevada till försäljning på Systembolaget även förra året. Och jag inte har fått helt fel uppgifter så är detta en annan öl Sierra Nevada Harvest Southern Hemisphere som fanns till försäljning under hösten. Jag minns Sierra Nevada Harvest som en riktigt trevlig humlerik India Pale Ale som var väl värd sitt pris. Denna gång kommer Sierra Nevada Harvest kosta 69.10 för en 710 ml flaska.

Brooklyn Black Ops:
Brooklyn Black Ops är en Russian Imperial Stout från det New York-baserade bryggeriet Brooklyn Brewery. Svart som extrastark kaffe och rejält alkoholstarkt är väl vad man kan vänta när ölen beskrivs som en Russian Imperial Stout. Jag har inte druckit denna variant tidigare men om den är lika fin som Brooklyn Black Chocolate Stout så är det en bra öl. Något som också är fint, eller hur man nu ser det, är priset. Brooklyn Black Ops kommer att kosta 230 kr för en 750 ml flaska.

Double Bastard Ale

Det är en bister onsdag kväll, det är mitten av februari, det är dags för någonting som utmanar mig och mina sinnen. Jag öppnar kapsylen till en av de nyheter som ingick i årets första nyhetssläpp på Systembolaget nämligen en Double Bastard Ale från det Kalifornien-baserade bryggeriet Stone Brewing Co.

Färgen på Double Bastard Ale är brun med en liten orange ton i. Denna färg speglar sig även i skummet på ölen, ett skum som annars växer sig hyfsat högt i glaset. Skummet ligger kvar en stund i glaset men den större delen av det försvinner relativt snabbt.

Doften domineras av humle och bröd, dock inte så tydligt som jag kanske hade förväntat mig, jag hade nog trott på något av en humlebomb i detta fall. Jag anar också en aningens rökighet i doften eller är det kanske mörk choklad som ligger där och lurar? Någonting som jag inte riktigt kan bestämma mig för finns där bakom humlen i alla fall.

Hur är det då med smaken? Då jag tar det första smakprovet av Double Bastard Ale så smakar det först... ingenting. Smaken är förvånansvärt neutral de första sekunderna. Jag misstänker att jag dricker Double Bastard Ale lite för kall till en början, men även när flaskan värms upp i min vintervarma lägenhet så består detta intryck. Jag känner mig liksom lite blåst på konfekten.

Nåväl efter ett par sekunder så börjar ändå en del smak att sprida sig i munnen. Här finns en lite bränd ton, här finns också lite kola eller knäck. Men det som framför allt dominerar är en enorm eftersmak av humle som varar hur länge som helst. Det blir till och med beskt i munnen, bistert som den kalla kvällen utanför mitt fönster, farligt nära gränsen då det är gott eller inte.

Trots att ölen inte smakar så mycket till en början så lyckas Stone ändå väl dölja den höga alkoholhalten på 10.5%. När sedan smakerna börjar sprida sig i munnen så är det snarare som så att alkoholen värmen framför att ge smak.

Double Bastard Ale tillhörde som sagt de nyheter som lanserades i början av februari. Ölen finns fortfarande kvar att köpa på Systembolaget men det finns inte alltför många flaskor kvar av den. Om du är intresserad av att prova den så bege dig till Systembolaget så snart som möjligt. Double Bastard Ale kostar 89.90 för en 650 ml flaska.

Vad blir då betyget? Jag har druckit en del olika öl från Stone Brewing Co nu och mitt samlade intryck är att de alltid gör öl som är helt ok men jag väntar fortfarande på den där verkliga fullträffen. Double Bastard Ale faller väl in i de intryck jag redan har av Stone Brewing Co, det här är en öl som inte är dåligt på något vis men det är heller ingenting som riktigt står ut. Betyget får därför bli tre flaskor av fem möjliga.

Månadens pub

Idag så tar Beer Department och lämnar de centrala delarna av Stockholm igen och drar ned på det pubtäta Söder för ett besök på en av Stockholms mer internationellt kända ställen, nämligen Akkurat på Hornsgatan 18.

Akkurat är en pub som verkligen profilerar sig på att vara specialister på öl och whisky. Med all rätt, Akkurat har ett mycket stort utbud av både öl och whisky. I stort sett vad du än söker har du möjlighet att hitta på Akkurat. För den whiskyintresserade anordnar även Akkurat provningar regelbundet.

Som sagt, utbudet av öl på Akkurat är imponerande både på tapp såväl som på flaska. Här serveras gästöl från svenska mikrobryggerier med samma självklarhet som fatöl från något tyskt bryggeri som du knappt har hört talas om förr. Föredrar du belgisk öl så är det inga problem att hitta nog så spännande saker på Akkurat och för mig som gärna dricker amerikansk öl så är framför allt flaskutbudet omfattande men här kunde gärna Akkurat överraska lite mer i sitt sortiment.

Smakar det så kostar det, Akkurat skäms inte för att ta betalt för det man serverar i ölväg. Fatölen hamnar ofta på styvt 70 kronor och det behövs inte drickas alltför avancerad öl på flaska för att priserna ramlar iväg ytterligare några tior, 105 kronor för en flaska Brother Thelonious som på Systembolaget kostar 28 kronor är exempelvis saftigt i mitt tycke. Även om Akkurat inte är så väldigt mycket dyrare jämfört med några andra av mina favoritställen i Stockholm går jag allt som oftast ifrån Akkurat med känslan av att "det här blev en dyr kväll".

Personalen på Akkurat är väldigt kunnig och delar gärna med sig av sina kunskaper och erfarenheter. Om du har druckit en öl du gillar så är det tämligen enkelt att få tips om en liknande öl som också kan smaka. Tyvärr är det inte alltid som personalen är jättetrevlig, då och då har jag blivit rent ut sagt blivit illa bemött när jag har ställt frågor om öl eller bett om råd. Det är lite synd när man driver en pub med en så tydlig profil som Akkurat har. Kanske är det en fråga om stress, att personalen inte alltid har tid att svara på frågor alternativt ge tips på öl. Oavsett om det är stress eller inte så kan man dock vara artig om man inte vid dessa tillfällen istället för att ge intrycket av lite ölsnobberi.

Om man tittar närmare på maten så är även den riktigt bra. Jag har inte ätit så många gånger på Akkurat men mitt intryck av maten är enbart positivt. Men precis som i fallet med den dryck som serveras så är Akkurat dyr även på maten, så pass dyra att man ibland balanserar på gränsen till om det är prisvärt eller inte. Akkurats Biff Rydberg är smakar finfint men 245 kronor för anrättning testar verkligen plånboken speciellt om man vill dricka några kalla till. En kväll med både mat och dryck på Akkurat ramlar gärna iväg mot 500 kronor per person.

Det går inte att säga annat än att Akkurat är en av Stockholms allra bästa pubar. Punkt slut. Så är det. Utbudet är digert både vad det gäller öl och whisky. Här finns många spännande öl som man sällan eller aldrig ser på andra pubar i Stockholm. Akkurat tvekar dock inte en sekund att ta betalt för sina varor. Mycket betalt. Akkurat är dyrt. Punkt slut. Så är det. Det tillsammans med en personal som vid tillfällen har en ganska nedlåtande attityd mot sina gäster gör att det inte kan bli full pott i betyget men välförtjänt når ändå Akkurat fyra barspeglar av fem möjliga.

Uppdateringar igen

Då så, då kör vi igen. De senaste veckorna har varit minst sagt märkvärdiga och konstiga på den privata sidan så denna blogg har tyvärr fått lida av tids- och motivationsbrist. Men nu börjar saker och ting så sakteliga återgå till en något så när normal tillvaro och därmed så är det dags att kicka igång Beer Department på allvar igen. Inom en snar framtid så kommer därmed Beer Department börja uppdateras regelbundet igen.

Jag ber om ursäkt för de få uppdateringarna de senaste veckorna men det beror som sagt på privata saker utanför min kontroll.