Beer Department blev inspirerad, även om betyget inte blev det allra högsta, av den förra ölen som provades och beslutar sig därför raskt att hoppa på en till debutant för denna blogg. Även denna gång så tar Beer Department och slår upp en IPA, turen har kommit till Hop Ottin' IPA från det Kalifornien-baserade bryggeriet Anderson Valley Brewing Company.
Det är väl kanske att missbruka ordet vacker men precis som Centennial IPA som jag smakade och skrev sist på Beer Department så är Hop Ottin' en vacker öl. Jag kan inte låta bli att tycka det. Färgen är mörk bärnsten, också med en klar ton av brunt i sig. Kolsyran spritter i glaset på ett glatt sätt och överst på denna öl lägger sig ett aningens brunfärgat, mycket kraftigt och bastant skum, ett skum som sedan finns kvar länge i glaset.
Doften är någonting som likt kolsyran spritter till i näsan. Vi pratar IPA här så då finns det bröd och citrus i doften. Men jag anar också en del sötma och en del kryddor men jag kan inte sätta fingret på vilken krydda. Men så det där som kittlar så fint i näsan, visst doftar det ovanligt nog hö!
Smaken är även den mer åt det traditionella, vad jag förväntar mig av en amerikansk IPA. Frukter och blommor i smaken som fungerar som en fin balans till den humle och beska som ligger i botten på ölen. Även i smaken så finns en del kryddighet likt den jag känner i doften hos Hop Ottin' IPA. Det som drar ned smakintrycket lite, lite grand är att jag tycker mig ana alkoholhalten på 7.0% i ölen, det finns en liten tendens till spritsmak framför allt när Hop Ottin' blir lite varmare ett tag efter serveringen.
Hop Ottin' tillhörde de nyheter som Systembolaget lanserade i början av februari ("vårsläppet") och tanken är att denna öl skall finnas tillgänglig i tre till fyra månader. Med andra ord är det relativt enkelt att hitta Hop Ottin' bland Systembolagets hyllor ännu så länge. Priset för Hop Ottin' uppgår till 24.30 för en 355 flaska.
Hur står sig då Hop Ottin' i konkurrensen? Jo tack bara bra skulle jag enkelt kunna sammanfatta det hela. Hop Ottin' är i mitt tycke en bättre öl än exempelvis Centennial IPA (som dessutom är nästan dubbelt så dyr) som avsmakades häromdagen. Lite grand saknas dock för att jag skall slå klackarna i taket men nog är det mycket välförtjänt som Beer Department delar ut fyra flaskor av fem möjliga till Hop Ottin'.
Fotnot: "Hot Oppin" är den lokala dialekten "Boontling" som talas i Anderson Valley. Ungefärlig översätting till mer traditionell engelska är "hard working hops" något som stämmer rätt hyfsat på denna öl.
onsdag 31 mars 2010
tisdag 30 mars 2010
Aprilnyheter på Systembolaget
April månads nyheter är lätt sammanfattade för till skillnad från mars (då det kom några nyheter på Systembolaget) så erbjuder inte början av april några nya fina och spännande nyheter att smaka av.
Å andra sidan så ger det kanske oss öldrickare en möjlighet att fullt njuta av Systembolagets sortiment av påsköl istället.
Å andra sidan så ger det kanske oss öldrickare en möjlighet att fullt njuta av Systembolagets sortiment av påsköl istället.
måndag 29 mars 2010
Centennial IPA
Det är åter dags för en debutant för Beer Department, idag så tittar jag närmare på en av mitt i månad nyheterna för mars nämligen Centennial IPA från det Michigan-baserade bryggeriet Founders Brewing Company vars öl jag inte kan påminna mig om att jag har druckit tidigare.
Färgen på Centennial IPA är mörkt orange till och med lite grumlig i mitt tycke. Ett helt vitt skum bygger upp fint i glaset och det är en öl när jag är färdig med att hälla upp min Centennial IPA i mitt glas så känner jag mig glad och nöjd, det är en öl som är vacker att skåda om nu öl kan vara vacker.
Doften är relativt svag men på sant IPA manér så finns en del citrusfrukter och kanske lite ananas. Jag saknar dock den blommiga som doft som så ofta är typisk för en amerikansk IPA.
Trots att jag har svårt att släppa ögonen från det vackra jag har hällt upp i glaset så måste jag ändå ta en första provsmakning, det är ju liksom målet med det hela. Om ölen är vacker så är tyvärr smaken inte lika vacker. Visst finns det lite smak i Centennial IPA men det är faktiskt en öl som är tämligen anonym i mitt tycke, mycket mindre smak än vad mitt sinne hade ställt in sig på. Här finns lite grand bröd och aningens syrlighet som kittlar lite på tungan men faktiskt inte så mycket mer. Denna lite tunna och rentav lite tråkiga smak lyckas ändå, på något sätt, dölja alkoholhalten som ligger på sina modiga 7.2%, alltid något.
Men så kommer då den smakmässigt riktigt stora behållningen med Centennial IPA smygande, nämligen den underbara beskan i eftersmaken. En helt perfekt balanserad beska sprider sig efter några sekunder i strupe och mun, inte alltför bitter som humlerik öl ibland kan bli men heller inte mjäkigt feg som man ofta kan uppleva öl som man förväntar sig lite mer smak av. Det som överraskar mest är att dock att doften av Centennial IPA inte alls avslöjar denna fina beska, det var verkligen ingenting som jag hade räknat med.
Centennial IPA finns fortfarande att köpa på Systembolaget, dock enbart på de tre Systembolag som tar in alla nyheter, Regeringsgatan i Stockholm, Nordstan i Göteborg samt Hansacompagniet i Malmö. Centennial IPA går dock att beställa till andra Systembolag om du är sugen att prova den. Centennial IPA kostar 44.90 för en 355 ml flaska.
Vad skall vi då ge denna debutant för betyg? Jag har några vänner som är alldeles lyrisk över Centennial IPA, personligen har jag lite svårt att vara lika förtjust. I grund och botten är det en bra öl men jag tycker ändå att smaken är lite för tunn för att generera de allra högsta betygen. Lägger man dessutom in priset, Centennial är till exempel mer än dubbelt så dyr som Red Seal Ale och Samuel Adams Boston Ale som är öl ur liknande skola, som en aspekt ja då tycker inte jag att betyget kan bli högre än tre flaskor av fem möjliga.
Färgen på Centennial IPA är mörkt orange till och med lite grumlig i mitt tycke. Ett helt vitt skum bygger upp fint i glaset och det är en öl när jag är färdig med att hälla upp min Centennial IPA i mitt glas så känner jag mig glad och nöjd, det är en öl som är vacker att skåda om nu öl kan vara vacker.
Doften är relativt svag men på sant IPA manér så finns en del citrusfrukter och kanske lite ananas. Jag saknar dock den blommiga som doft som så ofta är typisk för en amerikansk IPA.
Trots att jag har svårt att släppa ögonen från det vackra jag har hällt upp i glaset så måste jag ändå ta en första provsmakning, det är ju liksom målet med det hela. Om ölen är vacker så är tyvärr smaken inte lika vacker. Visst finns det lite smak i Centennial IPA men det är faktiskt en öl som är tämligen anonym i mitt tycke, mycket mindre smak än vad mitt sinne hade ställt in sig på. Här finns lite grand bröd och aningens syrlighet som kittlar lite på tungan men faktiskt inte så mycket mer. Denna lite tunna och rentav lite tråkiga smak lyckas ändå, på något sätt, dölja alkoholhalten som ligger på sina modiga 7.2%, alltid något.
Men så kommer då den smakmässigt riktigt stora behållningen med Centennial IPA smygande, nämligen den underbara beskan i eftersmaken. En helt perfekt balanserad beska sprider sig efter några sekunder i strupe och mun, inte alltför bitter som humlerik öl ibland kan bli men heller inte mjäkigt feg som man ofta kan uppleva öl som man förväntar sig lite mer smak av. Det som överraskar mest är att dock att doften av Centennial IPA inte alls avslöjar denna fina beska, det var verkligen ingenting som jag hade räknat med.
Centennial IPA finns fortfarande att köpa på Systembolaget, dock enbart på de tre Systembolag som tar in alla nyheter, Regeringsgatan i Stockholm, Nordstan i Göteborg samt Hansacompagniet i Malmö. Centennial IPA går dock att beställa till andra Systembolag om du är sugen att prova den. Centennial IPA kostar 44.90 för en 355 ml flaska.
Vad skall vi då ge denna debutant för betyg? Jag har några vänner som är alldeles lyrisk över Centennial IPA, personligen har jag lite svårt att vara lika förtjust. I grund och botten är det en bra öl men jag tycker ändå att smaken är lite för tunn för att generera de allra högsta betygen. Lägger man dessutom in priset, Centennial är till exempel mer än dubbelt så dyr som Red Seal Ale och Samuel Adams Boston Ale som är öl ur liknande skola, som en aspekt ja då tycker inte jag att betyget kan bli högre än tre flaskor av fem möjliga.
onsdag 24 mars 2010
Udda fågel
Har förvisso det uttalade målet att denna blogg enbart skall handla om amerikansk öl... men...
I helgen drack jag för första gången ett par flaskor Amarillo Spring ifrån dalabryggeriet Oppigårds och jag måste säga att jag blev helt såld. En alldeles fantastisk öl från Oppigårds som står sig väl mot de bästa amerikanska IPA jag har druckit.
Skynda dig till Systembolaget och skaffa ett par flaskor innan denna öl tar slut är mitt råd.
I helgen drack jag för första gången ett par flaskor Amarillo Spring ifrån dalabryggeriet Oppigårds och jag måste säga att jag blev helt såld. En alldeles fantastisk öl från Oppigårds som står sig väl mot de bästa amerikanska IPA jag har druckit.
Skynda dig till Systembolaget och skaffa ett par flaskor innan denna öl tar slut är mitt råd.
lördag 20 mars 2010
Sierra Nevada Stout
Den senaste tiden har jag druckit en hel del öl från det Kalifornien-baserade bryggeriet Sierra Nevada, det har mest råkat bli så jag har egentligen inte haft något mål att smaka av alla deras öl. När jag för några veckor sedan av i London så hittade jag Sierra Nevada Stout i en butik jag var in i och eftersom jag just då var väldigt sugen på amerikansk öl framför den engelska så hamnade några flaskor i min varukorg.
Väl tillbaka på hotellet så får denna Stout kylas en liten stund innan det är dags för ett första smakprov. Ölen som jag slår upp i glaset är svart, svart och åter svart, det råder ingen större tvekan om att det är en stout som jag har fått tag på i alla fall. Skummet lägger sig ovanpå ölen med en skaplig höjd men det är ett skum som har ganska bråttom iväg någon annanstans. De öar av skum som blir kvar i glaset genom hela provningen är lätt färgad till brun av den svarta ölen men det är trots allt ett skum som är ljusare än det man brukar se hos en stout.
Doften är ganska anonym eller så är det all trafik i London som har spelat mina sinnen ett spratt. Här finns i alla fall några delar kaffe, lite grand choklad och är det möjligtvis torkade katrinplommon som också lägger sig i lite grand.
Precis som doften så är också smaken anonym. Det finns en smak på Sierra Nevada Stout men det är ingenting som är riktigt markerat, ingenting som står ut. Även här så anar jag kaffe och mörk choklad, sedan är det någonting mer som jag till sist bestämmer mig för att det är metall eller järn. Det som dock verkligen står ut när jag dricker Sierra Nevada Stout är den enorma mängden kolsyra, jag kan inte påminna mig om att jag har druckit en så "livlig" stout förut.
Sierra Nevada Stout är ingen öl som du kan köpa på Systembolaget men det är en öl som är hyfsat enkel att hitta på puben. Priset för en 350 ml flaska brukar ligga på runt 70 kronor. Sierra Nevadas version av Stout har en alkoholhalt på 5.8%.
Jag vet att jag har varit inne på det förr men jag får lov och säga det igen. Sierra Nevada är ett bryggeri som blandar och ger. Jag har haft några enormt fina upplevelser när jag har druckit öl från Sierra Nevada men jag har också ibland känt mig lite lurad på konfekten. Sierra Nevada Stout är en öl som tyvärr hamnar i den senare kategorin, jag tycker att Sierra Nevada Stout är på tok för tråkig, det känns som en axelryckning, för att vara en stor ölupplevelse. Betyget stannar därför på två flaskor av fem möjliga.
Fotnot: På tal om London kan jag varmt rekommendera puben Jerusalem Tavern i närheten av Farringdons tunnelbanestation. Jerusalem Tavern serverar enbart öl från bryggeriet St. Peters men då detta bryggeri allt som oftast tillverkar finfin öl så är det lätt att dra åt handbromsen ett par timmar på Jerusalem Tavern.
Väl tillbaka på hotellet så får denna Stout kylas en liten stund innan det är dags för ett första smakprov. Ölen som jag slår upp i glaset är svart, svart och åter svart, det råder ingen större tvekan om att det är en stout som jag har fått tag på i alla fall. Skummet lägger sig ovanpå ölen med en skaplig höjd men det är ett skum som har ganska bråttom iväg någon annanstans. De öar av skum som blir kvar i glaset genom hela provningen är lätt färgad till brun av den svarta ölen men det är trots allt ett skum som är ljusare än det man brukar se hos en stout.
Doften är ganska anonym eller så är det all trafik i London som har spelat mina sinnen ett spratt. Här finns i alla fall några delar kaffe, lite grand choklad och är det möjligtvis torkade katrinplommon som också lägger sig i lite grand.
Precis som doften så är också smaken anonym. Det finns en smak på Sierra Nevada Stout men det är ingenting som är riktigt markerat, ingenting som står ut. Även här så anar jag kaffe och mörk choklad, sedan är det någonting mer som jag till sist bestämmer mig för att det är metall eller järn. Det som dock verkligen står ut när jag dricker Sierra Nevada Stout är den enorma mängden kolsyra, jag kan inte påminna mig om att jag har druckit en så "livlig" stout förut.
Sierra Nevada Stout är ingen öl som du kan köpa på Systembolaget men det är en öl som är hyfsat enkel att hitta på puben. Priset för en 350 ml flaska brukar ligga på runt 70 kronor. Sierra Nevadas version av Stout har en alkoholhalt på 5.8%.
Jag vet att jag har varit inne på det förr men jag får lov och säga det igen. Sierra Nevada är ett bryggeri som blandar och ger. Jag har haft några enormt fina upplevelser när jag har druckit öl från Sierra Nevada men jag har också ibland känt mig lite lurad på konfekten. Sierra Nevada Stout är en öl som tyvärr hamnar i den senare kategorin, jag tycker att Sierra Nevada Stout är på tok för tråkig, det känns som en axelryckning, för att vara en stor ölupplevelse. Betyget stannar därför på två flaskor av fem möjliga.
Fotnot: På tal om London kan jag varmt rekommendera puben Jerusalem Tavern i närheten av Farringdons tunnelbanestation. Jerusalem Tavern serverar enbart öl från bryggeriet St. Peters men då detta bryggeri allt som oftast tillverkar finfin öl så är det lätt att dra åt handbromsen ett par timmar på Jerusalem Tavern.
torsdag 18 mars 2010
Samuel Adams Noble Pils
I fredags gjorde jag en trevlig upptäckt på en pub i Stockholm, bland deras fatöl fanns en för mig ny öl från det Massachusetts-baserade bryggeriet Samuel Adams. Ölen i fråga är något som Samuel Adams har valt att kalla för Noble Pils, undrar vad de som hedrar Alfreds minne egentligen tycker om det... Hur som helst så var denna upptäckt något som gjorde mitt val av första öl för kvällen lätt.
Eftersom personen som serverar mig kan sitt jobb så tar han tid på sig att hälla upp mitt glas med Noble Pils, men den som väntar på något gott kanske... Nåväl när jag får mitt glas så har det fyllts av en öl som är guldaktig i färgen, som ett sädesfält tidigt på hösten strax innan det är dags att tröska. På toppen av denna dryck ligger cirka två centimeter kritvitt skum som är precis så tätt och fint som jag förväntar mig av en pils.
Doften är ganska anonym tycker jag, den doft som ändå står ut lite grand är citrus men däremot så är det inga större inslag av humle som jag kanske hade förväntat mig.
Hur smakar då Noble Pils? Ja nog kan man dra vissa paralleller till den öl som kommer från de länder jag normalt sett tänker på när jag hör pilsner, Tjeckien och Tyskland för de förväntade smakerna finns där i form av citrus och humle. Men Noble Pils smakar betydligt mer citrus och betydligt mindre humle än vad jag hade trott. Till en början är Noble Pils en riktig citrus-kick men så småningom kryper det fram lite humle och beska också men Noble Pils hade inte mått dåligt av lite mer av den senare varan tycker jag.
Noble Pils finns inte att köpa på Systembolaget men jag har hittat den på flera pubar den senaste tiden både i Stockholm och i Göteborg så det borde inte vara något större problem att hitta den om du är sugen på att prova någonting nytt från Samuel Adams. När jag hittade den på krogen så kostade ett 40 cl glas 64 kronor. Noble Pils har en alkoholhalt på 5.2%.
Vad blir då mitt slutliga intryck av Noble Pils? Ja men det här är väl inte så dumt egentligen, en klart trevlig öl att prova som dock inte når upp i samma klass som "kusinen" Imperial Pilsner som tillfälligt fanns på Systembolaget förra året. Men som sagt ser du den på din favoritpub så tycker jag definitivt det är värt att prova så pass bra är ändå denna öl. Betyget för Noble Pils sätter jag därför till tre flaskor av fem möjliga.
Eftersom personen som serverar mig kan sitt jobb så tar han tid på sig att hälla upp mitt glas med Noble Pils, men den som väntar på något gott kanske... Nåväl när jag får mitt glas så har det fyllts av en öl som är guldaktig i färgen, som ett sädesfält tidigt på hösten strax innan det är dags att tröska. På toppen av denna dryck ligger cirka två centimeter kritvitt skum som är precis så tätt och fint som jag förväntar mig av en pils.
Doften är ganska anonym tycker jag, den doft som ändå står ut lite grand är citrus men däremot så är det inga större inslag av humle som jag kanske hade förväntat mig.
Hur smakar då Noble Pils? Ja nog kan man dra vissa paralleller till den öl som kommer från de länder jag normalt sett tänker på när jag hör pilsner, Tjeckien och Tyskland för de förväntade smakerna finns där i form av citrus och humle. Men Noble Pils smakar betydligt mer citrus och betydligt mindre humle än vad jag hade trott. Till en början är Noble Pils en riktig citrus-kick men så småningom kryper det fram lite humle och beska också men Noble Pils hade inte mått dåligt av lite mer av den senare varan tycker jag.
Noble Pils finns inte att köpa på Systembolaget men jag har hittat den på flera pubar den senaste tiden både i Stockholm och i Göteborg så det borde inte vara något större problem att hitta den om du är sugen på att prova någonting nytt från Samuel Adams. När jag hittade den på krogen så kostade ett 40 cl glas 64 kronor. Noble Pils har en alkoholhalt på 5.2%.
Vad blir då mitt slutliga intryck av Noble Pils? Ja men det här är väl inte så dumt egentligen, en klart trevlig öl att prova som dock inte når upp i samma klass som "kusinen" Imperial Pilsner som tillfälligt fanns på Systembolaget förra året. Men som sagt ser du den på din favoritpub så tycker jag definitivt det är värt att prova så pass bra är ändå denna öl. Betyget för Noble Pils sätter jag därför till tre flaskor av fem möjliga.
måndag 15 mars 2010
Påsköl
Även om årets nyhetssläpp av påsköl (som vanligt) inte innehåller någon amerikansk öl så kan väl Beer Department ändå slå ett litet slag för att även påskölen, liksom den tidigare mitt i månaden nyhetssläppet för mars, lanseras idag.
Bara öl från Sverige och Danmark bland påskölen, men nog finns det en hel del intressant öl att prova på bland påskölen i alla fall.
Bara öl från Sverige och Danmark bland påskölen, men nog finns det en hel del intressant öl att prova på bland påskölen i alla fall.
söndag 14 mars 2010
Mitt i månaden nyheter mars
Så här i sista minuten, eller åtminstone sista dagen, innan det mindre nyhetssläppet för mars månad på Systembolaget är det väl hög tid att ta en genomgång över vad som erbjuds. Och det som erbjuds är något av en jackpott för oss som gillar och är intresserade av amerikansk öl, inte mindre än fyra av de fem öl som erbjuds är bryggda i USA.
Juxtaposition:
Så var det återigen dags för en öl från det Kalifornien-baserade bryggeriet Stone Brewing Company. Men även bryggerierna BrewDog i Skottland och det Massachusetts-baserade bryggeriet Cambridge Brewing Company har ett finger med i spelet. Även om jag inte har varit så förtjust i öl från Stone så här långt så låter Juxtaposition minst sagt lovande då den beskrivs som en Black Pilsner. Juxtaposition kommer att kosta 66 kronor för en 330 ml flaska.
Founders Breakfast Stout:
Öl nummer två i detta nyhetssläpp är mig veterligen en öl från ett bryggeri som inte har representerats på Systembolaget förr, det Michigan-baserade Founders Brewing Company. Denna stout skall enligt uppgift ha en rejäl ton av kaffe i sig, likt de första tårar kaffe man dricker på morgonen kanske. Priset för en Breakfast Stout kommer att vara 54.90 för en 355 ml flaska.
Centennial:
Ja om man nu skall introducera ett nytt bryggeri på Systembolaget, varför inte göra det dubbelt upp. Även Centennial, en India Pale Ale, kommer från det Michigan-baserade bryggeriet Founders Brewing Company. Priset för Centennial kommer att bli 44.90 för en 355 ml flaska.
Boris The Crusher Barrel Age:
Den sista ölen som ingår i detta nyhetssläpp är en halv bekant. Under 2009 fanns Boris The Crusher från det Ohio-baserade bryggeriet Hoppin' Frog att köpa under en kortare tid. Detta är en lagrad variant av samma öl, priset kommer att vara 159 kronor för en 650 ml flaska.
Även om det är några dagar till nästa lön och även om det är ganska dyra nyheter som släpps på Systembolaget denna gång så kommer jag nog inte att kunna hålla mig från att köpa alla dessa öl, min nyfikenhet är för stor i synnerhet som det är lite nya bryggerier som kommer att representeras denna gång.
Juxtaposition:
Så var det återigen dags för en öl från det Kalifornien-baserade bryggeriet Stone Brewing Company. Men även bryggerierna BrewDog i Skottland och det Massachusetts-baserade bryggeriet Cambridge Brewing Company har ett finger med i spelet. Även om jag inte har varit så förtjust i öl från Stone så här långt så låter Juxtaposition minst sagt lovande då den beskrivs som en Black Pilsner. Juxtaposition kommer att kosta 66 kronor för en 330 ml flaska.
Founders Breakfast Stout:
Öl nummer två i detta nyhetssläpp är mig veterligen en öl från ett bryggeri som inte har representerats på Systembolaget förr, det Michigan-baserade Founders Brewing Company. Denna stout skall enligt uppgift ha en rejäl ton av kaffe i sig, likt de första tårar kaffe man dricker på morgonen kanske. Priset för en Breakfast Stout kommer att vara 54.90 för en 355 ml flaska.
Centennial:
Ja om man nu skall introducera ett nytt bryggeri på Systembolaget, varför inte göra det dubbelt upp. Även Centennial, en India Pale Ale, kommer från det Michigan-baserade bryggeriet Founders Brewing Company. Priset för Centennial kommer att bli 44.90 för en 355 ml flaska.
Boris The Crusher Barrel Age:
Den sista ölen som ingår i detta nyhetssläpp är en halv bekant. Under 2009 fanns Boris The Crusher från det Ohio-baserade bryggeriet Hoppin' Frog att köpa under en kortare tid. Detta är en lagrad variant av samma öl, priset kommer att vara 159 kronor för en 650 ml flaska.
Även om det är några dagar till nästa lön och även om det är ganska dyra nyheter som släpps på Systembolaget denna gång så kommer jag nog inte att kunna hålla mig från att köpa alla dessa öl, min nyfikenhet är för stor i synnerhet som det är lite nya bryggerier som kommer att representeras denna gång.
fredag 12 mars 2010
Brooklyn Black Chocolate Stout
Så är det dags att återuppta kontakten med en gammal bekant, även i år så har Systembolaget tagit in Brooklyn Black Chocolate Stout ifrån det New York-baserade bryggeriet Brooklyn Brewery, en öl som har funnits tillfälligt på Systembolaget de senaste åren.
Black Chocolate Stout är en öl som jag verkligen har uppskattat sedan jag drack den första gången, mycket på grund av att den är väldigt annorlunda mot den öl som jag normalt dricker. Men ibland behöver man något som skakar om sin värld och då har Black Chocolate Stout varit ett utmärkt alternativ så lätt ivrig ger jag mig på årets upplaga.
Utseendemässigt är det mesta sig likt med Black Chocolate Stout, ölen som hamnar i glaset är svart som sotarens kläder själ, låt vara med en aningens brun ton i. Skummet är även det sig likt från tidigare år, tungt rentav massivt och färgat mörkt brunt av ölens färg.
Black Chocolate Stout doftar också som jag minns den, här finns givetvis ton av mörk kakaorik choklad i doften men också en del starkt kaffe eller espresso. Dessa dofter ger tillsammans också en lite bränd ton till ölen. Vad jag också tycker mig ana som jag inte minns från tidigare år är att den höga alkoholhalten på 10.0% också finns med i doften från Black Chocolate Stout.
Även smaken på Black Chocolate Stout är på det stora hela taget sig lik. Smaken av mörk choklad blir ännu tydligare när man dricker ölen än vad doften kanske antyder, det är en rejäl dos kakao som nästan bränner lite i strupen. Även här finns kaffet närvarande och nog är det lite lakrits eller anis i där också. Det som är lite annorlunda med årets upplaga av Black Chocolate Stout är att jag tycker den är lite oljig, det blir liksom kvar ett lager öl i munnen om du förstår vad jag menar.
Något annat som är nytt för i år, som doften på ölen redan har skvallrat om, så finns det smak av alkohol i årets upplaga av Black Chocolate Stout trots att ölen i övrigt är väldigt smakrik så lyckas inte Brooklyn Brewery dölja detta i år. Tyvärr.
Årets upplaga av Black Chocolate Stout tillhörde de nyheter som Systembolaget lanserade i början av mars. Black Chocolate Stout finns fortfarande till försäljning på Systembolaget men det är inte jättemånga flaskor som finns kvar av den. Priset för Black Chocolate Stout är 19.90 för en 355 ml flaska, måste säga att det är ett ganska lågt pris med tanke på den höga alkoholhalten.
Så här när jag börjar närma mig några avslutande ord så är det självklart dags att sätta ett betyg. Årets upplaga av Black Chocolate Stout är i mitt tycke den sämsta hittills, eller är det så enkelt att jag börjar tröttna på den? Hur som helst är det fortfarande en öl som är tillräckligt bra för att prova och rekommendera. För även om jag tycker att årets upplaga är mindre bra så är det i jämförelse med upplagor som har funnits tidigare år som har varit mycket bra. Betyget för årets upplaga Black Chocolate Stout får därför ändå betyget tre flaskor av fem möjliga.
Fotnot: Om du är intresserad av att läsa om förra årets upplaga av Black Chocolate Stout så hittar du det här.
Black Chocolate Stout är en öl som jag verkligen har uppskattat sedan jag drack den första gången, mycket på grund av att den är väldigt annorlunda mot den öl som jag normalt dricker. Men ibland behöver man något som skakar om sin värld och då har Black Chocolate Stout varit ett utmärkt alternativ så lätt ivrig ger jag mig på årets upplaga.
Utseendemässigt är det mesta sig likt med Black Chocolate Stout, ölen som hamnar i glaset är svart som sotarens kläder själ, låt vara med en aningens brun ton i. Skummet är även det sig likt från tidigare år, tungt rentav massivt och färgat mörkt brunt av ölens färg.
Black Chocolate Stout doftar också som jag minns den, här finns givetvis ton av mörk kakaorik choklad i doften men också en del starkt kaffe eller espresso. Dessa dofter ger tillsammans också en lite bränd ton till ölen. Vad jag också tycker mig ana som jag inte minns från tidigare år är att den höga alkoholhalten på 10.0% också finns med i doften från Black Chocolate Stout.
Även smaken på Black Chocolate Stout är på det stora hela taget sig lik. Smaken av mörk choklad blir ännu tydligare när man dricker ölen än vad doften kanske antyder, det är en rejäl dos kakao som nästan bränner lite i strupen. Även här finns kaffet närvarande och nog är det lite lakrits eller anis i där också. Det som är lite annorlunda med årets upplaga av Black Chocolate Stout är att jag tycker den är lite oljig, det blir liksom kvar ett lager öl i munnen om du förstår vad jag menar.
Något annat som är nytt för i år, som doften på ölen redan har skvallrat om, så finns det smak av alkohol i årets upplaga av Black Chocolate Stout trots att ölen i övrigt är väldigt smakrik så lyckas inte Brooklyn Brewery dölja detta i år. Tyvärr.
Årets upplaga av Black Chocolate Stout tillhörde de nyheter som Systembolaget lanserade i början av mars. Black Chocolate Stout finns fortfarande till försäljning på Systembolaget men det är inte jättemånga flaskor som finns kvar av den. Priset för Black Chocolate Stout är 19.90 för en 355 ml flaska, måste säga att det är ett ganska lågt pris med tanke på den höga alkoholhalten.
Så här när jag börjar närma mig några avslutande ord så är det självklart dags att sätta ett betyg. Årets upplaga av Black Chocolate Stout är i mitt tycke den sämsta hittills, eller är det så enkelt att jag börjar tröttna på den? Hur som helst är det fortfarande en öl som är tillräckligt bra för att prova och rekommendera. För även om jag tycker att årets upplaga är mindre bra så är det i jämförelse med upplagor som har funnits tidigare år som har varit mycket bra. Betyget för årets upplaga Black Chocolate Stout får därför ändå betyget tre flaskor av fem möjliga.
Fotnot: Om du är intresserad av att läsa om förra årets upplaga av Black Chocolate Stout så hittar du det här.
torsdag 11 mars 2010
Månadens Pub
Efter förra månadens besök på Akkurat så tar Beer Department idag apostlahästarna några hundra meter och tittar in på Soldaten Svejk som du hittar på Östgatagatan 35 på Södermalm i Stockholm.
Soldaten Svejk är en av relativt få riktiga temakrogar i Stockholm, här serveras nästan bara öl från Tjeckien och Slovakien. Att ölen serveras med stor glädje och minst lika storhet gör inte saken sämre, man känner sig verkligen välkommen på Soldaten Svejk och något som tycks vara självklart är att det alltid finns plats för en person till vilket gör att pubdelen ibland blir hysteriskt fullsatt.
Ölen som serveras på Soldaten Svejk serveras med stor omsorg, glöm det där med att få en stor stark upptappad i ett glas på knappt tio sekunder. Nä här får du vackert vänta tills ölen är redo att serveras, allt som oftast med ett rejält lager skum som byggs genom att sakta fylla på glaset från tappen i omgång efter omgång. Priset för en halvliter öl ligger på runt femtiolappen, jag kan inte säga att jag tycker att det är dyrt med tanke om att man alltid blir serverad ett perfekt glas pilsner.
Hur är det då med maten? Jo tack bara bra är väl det enkla svaret. Soldaten Svejk är inget alternativ för dig som följer en diet då deras mat oftast är kalorifyllda anrättningar som serveras på mycket välfyllda tallrikar. Kan man ta det där med kalorier så är dock maten som serveras på Soldaten Svejk mycket god… Schnitzeln är så pass väl tilltagen att den fyller större delen av fatet den serveras på, den utmärkta raggmunken serveras minst lika generöst. Generöst är även priserna på maten, för styva hundringen blir du rejält mätt.
Är man sugen på lite barmat och inte känner för att gå in i restaurangen så är Svejks ölkorv- och osttallrik ett mycket bra alternativ. Enorma mängder, det räcker ledigt till flera småhungriga personer, korv och ost serveras till ett löjligt lågt pris. Jag har aldrig fattat att Soldaten Svejk kan servera denna tallrik till ett så pass lågt pris som 75 kronor.
Sammanfattningsvis då, Svejks stora styrka är också deras svaghet, nämligen ölutbudet. Är man intresserad av att dricka öl från Tjeckien och Slovakien, ja då hittar man knappast ett bättre ställe i Stockholm eller för den delen i Sverige. Är man intresserad av att dricka öl från några andra länder så får man i stort se sig om efter andra alternativ. Nåväl detta skall inte ligga till någon större last för Soldaten Svejk när jag sätter ett betyg men det gör samtidigt att jag inte tycker att Soldaten Svejk kan få det allra högsta betyget, men mycket väl förtjänta fyra barspeglar av fem möjliga skall Soldaten Svejk givetvis ha.
lördag 6 mars 2010
High Tide Fresh Hop IPA
Idag är det dags för en debut för min del, det är dags att för första gången dricka en öl ifrån det Kalifornien-baserade bryggeriet Port Brewing Company vars öl nådde Systembolaget i slutet av 2009. Mitt val faller på deras High Tide Fresh Hop IPA, som sannolikt är den Port Brewing öl som jag känner mig mest nyfiken på av de Port Brewing öl som har nått Systembolaget.
Korkan av, glaset fram, dags att sätta igång sinnena igen för en ny öl. High Tide är en ganska ljus öl, ljusare än vanligt för att vara en India Pale Ale, men i den ljusa tonen så finns också en mörkare orange färg. Skummet lägger sig medelhögt i glaset, ganska krämigt och gräddigt, skummet ligger sedan kvar ganska länge i mitt glas.
Doften, ja vad skall man säga, det är en doft som innehåller precis det som man kan förvänta sig tycker jag. Doften av humle finns där självklart, liksom den lika obligatoriska doften av bröd. Det något oväntade är att doften också är lite "kryddig" och "pepprig" om det nu inte är humlen som kittlar i min näsa. Doften är däremot inte så tydlig, den försvinner ganska snabbt i rummet och lämnar inte så stora spår efter sig.
Hur smakar då High Tide? Överraskningsmomentet är liksom borta här med, det är humle och bröd som dominerar. Jag tycker mig kunna identifiera lite ananas i High Tide, annars är den smak av frukt som man ofta känner i liknande öl frånvarande. Och precis som på samma sätt som doften så avtar smaken ganska fort. Visst ligger lite (med betoning på lite) beska kvar i munnen ett tag men de andra smakerna avtar raskt. Jag får en liten "jaha, var det här allt" känsla. Nåväl, det finns i alla fall tillräckligt med smak för att dölja alkoholhalten på 6.5%.
Med tanke på att jag har druckit en hel del "fresh hop" öl på slutet så känns det lite grand som om jag upprepar mig när jag skriver dessa rader. Men High Tide är rent generellt sett rätt lik sina konkurrenter av samma typ tycker jag i alla fall, det är svårt att skriva någonting nytt.
För tillfället finns inte High Tide att köpa på Systembolaget, då den fanns så fick man böta 89 kronor för en 650 ml flaska. High Tide går dock att hitta på pubar som saluför ett lite mer avancerat sortiment fortfarande och jag tycker nog att det kan vara en öl som kan vara värd att prova, i synnerhet om du inte har druckit öl baserad på färsk humle förr.
Slutet på innebär som vanligt att det är dags att sätta ett betyg och mitt intryck är att High Tide står sig relativt väl i jämförelse med de andra öl gjord på färsk humle som lanserats på Systembolaget. Samtidigt är det inte en öl som ligger i skiktet av yttersta klass, varken totalt sett eller i förhållande till andra "fresh hop" öl som jag har provat. Betyget slutar därför på tre flaskor av fem möjliga, den fjärde flaskan är dock inte jättelångt borta.
Korkan av, glaset fram, dags att sätta igång sinnena igen för en ny öl. High Tide är en ganska ljus öl, ljusare än vanligt för att vara en India Pale Ale, men i den ljusa tonen så finns också en mörkare orange färg. Skummet lägger sig medelhögt i glaset, ganska krämigt och gräddigt, skummet ligger sedan kvar ganska länge i mitt glas.
Doften, ja vad skall man säga, det är en doft som innehåller precis det som man kan förvänta sig tycker jag. Doften av humle finns där självklart, liksom den lika obligatoriska doften av bröd. Det något oväntade är att doften också är lite "kryddig" och "pepprig" om det nu inte är humlen som kittlar i min näsa. Doften är däremot inte så tydlig, den försvinner ganska snabbt i rummet och lämnar inte så stora spår efter sig.
Hur smakar då High Tide? Överraskningsmomentet är liksom borta här med, det är humle och bröd som dominerar. Jag tycker mig kunna identifiera lite ananas i High Tide, annars är den smak av frukt som man ofta känner i liknande öl frånvarande. Och precis som på samma sätt som doften så avtar smaken ganska fort. Visst ligger lite (med betoning på lite) beska kvar i munnen ett tag men de andra smakerna avtar raskt. Jag får en liten "jaha, var det här allt" känsla. Nåväl, det finns i alla fall tillräckligt med smak för att dölja alkoholhalten på 6.5%.
Med tanke på att jag har druckit en hel del "fresh hop" öl på slutet så känns det lite grand som om jag upprepar mig när jag skriver dessa rader. Men High Tide är rent generellt sett rätt lik sina konkurrenter av samma typ tycker jag i alla fall, det är svårt att skriva någonting nytt.
För tillfället finns inte High Tide att köpa på Systembolaget, då den fanns så fick man böta 89 kronor för en 650 ml flaska. High Tide går dock att hitta på pubar som saluför ett lite mer avancerat sortiment fortfarande och jag tycker nog att det kan vara en öl som kan vara värd att prova, i synnerhet om du inte har druckit öl baserad på färsk humle förr.
Slutet på innebär som vanligt att det är dags att sätta ett betyg och mitt intryck är att High Tide står sig relativt väl i jämförelse med de andra öl gjord på färsk humle som lanserats på Systembolaget. Samtidigt är det inte en öl som ligger i skiktet av yttersta klass, varken totalt sett eller i förhållande till andra "fresh hop" öl som jag har provat. Betyget slutar därför på tre flaskor av fem möjliga, den fjärde flaskan är dock inte jättelångt borta.
torsdag 4 mars 2010
312 Urban Wheat Ale
Februari, tio minusgrader, snöstorm utanför fönsterrutan i min lägenhet. På något är det väl inte de ideala förhållandet för att prova en veteöl, som jag förknippar väldigt mycket med varma sommardagar, men jag gör ett försök. Dagens öl är 312 Urban Wheat Ale från det Illinois-baserade bryggeriet Goose Island.
Det första som händer är att 312 Urban Wheat Ale överraskar mig, jag kan inte påminna mig om att jag har hällt upp en veteöl i ett glas som skummar så lite. Därmed inte sagt att det saknas skum, det finns där, men inte alls i de mängder som jag är van vid när jag dricker veteöl. Skummet försvinner dessutom i rask takt så snart är det bara en tunn hinna på ölets topp som finns kvar.
Doften är fylld av vete och jäst men här finns också en del citrusfrukter, en ganska frisk och trevlig doft som till skillnad från skummet inte överraskar, det här var nog precis det jag hade förväntat mig. Färgen på 312 Urban Wheat Ale är grummligt gul.
Hur smakar då 312 Urban Wheat Ale? Det enkla svaret är som den doftar, här finns en klar veteton, lite jästsmak och en del citrus. Förutom dessa smaker så tycker jag mig ana en liten del sötma också. Men på det hela taget är det en anonym smak, ingenting som står ut alls. Det blir till och med ointressant, jag hade fått för mig att detta var en veteöl som var relativt kraftig i smaken men nej jag upplever inte ölen som så.
312 Urban Wheat Ale tillhörde de nyheter som inkluderades i Systembolagets vårnyheter, ännu så länge finns ölen lättillgänglig på Systembolaget. Priset är 19.90 för en 355 ml flaska, alkoholhalten är 4.2%.
Hur är det då med det slutliga betyget? Tja som jag var inne på från början så är det kanske helt fel att dricka veteöl i februari men jag har gjort mitt allra bästa för att vara objektiv. Mitt omdöme om 312 Urban Wheat Ale är dock att det är en relativt svag öl, inte bara alkoholmängden då alltså. Det är ingen öl som har en riktig karraktär, istället känns den ganska mjäkig. 312 Urban Wheat Ale är oförarglig på något sätt, därför stannar betyget på två flaskor av fem möjliga. Det är högst möjligt att jag måste prova 312 Urban Wheat Ale en betydligt varmare dag, eventuellt kommer jag få ett helt annat intryck av ölen då.
Fotnot: 312 är för övrigt riktnumret till Chicago-området i USA.
Det första som händer är att 312 Urban Wheat Ale överraskar mig, jag kan inte påminna mig om att jag har hällt upp en veteöl i ett glas som skummar så lite. Därmed inte sagt att det saknas skum, det finns där, men inte alls i de mängder som jag är van vid när jag dricker veteöl. Skummet försvinner dessutom i rask takt så snart är det bara en tunn hinna på ölets topp som finns kvar.
Doften är fylld av vete och jäst men här finns också en del citrusfrukter, en ganska frisk och trevlig doft som till skillnad från skummet inte överraskar, det här var nog precis det jag hade förväntat mig. Färgen på 312 Urban Wheat Ale är grummligt gul.
Hur smakar då 312 Urban Wheat Ale? Det enkla svaret är som den doftar, här finns en klar veteton, lite jästsmak och en del citrus. Förutom dessa smaker så tycker jag mig ana en liten del sötma också. Men på det hela taget är det en anonym smak, ingenting som står ut alls. Det blir till och med ointressant, jag hade fått för mig att detta var en veteöl som var relativt kraftig i smaken men nej jag upplever inte ölen som så.
312 Urban Wheat Ale tillhörde de nyheter som inkluderades i Systembolagets vårnyheter, ännu så länge finns ölen lättillgänglig på Systembolaget. Priset är 19.90 för en 355 ml flaska, alkoholhalten är 4.2%.
Hur är det då med det slutliga betyget? Tja som jag var inne på från början så är det kanske helt fel att dricka veteöl i februari men jag har gjort mitt allra bästa för att vara objektiv. Mitt omdöme om 312 Urban Wheat Ale är dock att det är en relativt svag öl, inte bara alkoholmängden då alltså. Det är ingen öl som har en riktig karraktär, istället känns den ganska mjäkig. 312 Urban Wheat Ale är oförarglig på något sätt, därför stannar betyget på två flaskor av fem möjliga. Det är högst möjligt att jag måste prova 312 Urban Wheat Ale en betydligt varmare dag, eventuellt kommer jag få ett helt annat intryck av ölen då.
Fotnot: 312 är för övrigt riktnumret till Chicago-området i USA.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)