Mina damer och herrar, viljan finns men det är av diverse olika anledningar så finns inte tiden just nu därav blir denna blogg minst sagt lidande. Jag hoppas och tror att saker och ting kommer att bli bättre vad det gäller tiden inom en snar framtid, inte minst då jag har ett helg gäng öl som jag har smakat men inte skrivit om. Under tiden... något sent... håll tillgodo med de nyhet som Systembolaget kan erbjuda i oktober.
East India Pale Ale:
Ser man på, Systembolaget bjuder plötsligt på en nyhet ifrån det New York-baserade bryggeriet Brooklyn Brewery. Fast ärligt sagt... nyhet... jag vet inte riktigt. East India Pale Ale är en öl som har varit hyfsat enkel att hitta på välsorterade pubar de senaste åren, därmed inte sagt att det är dumt av Systembolaget att välja just denna öl. East India Pale Ale är en öl som definitivt är värd att köpa nu när den finns på Systembolaget, priset är 22.90 för en 355 ml flaska.
Yeti:
Och ser man på ytterligare ett gammalt välkänt bryggeri gör comeback på Systembolaget i oktober, nämligen det Colorado-baserade bryggeriet Great Divide. Ölet som lanseras är dock en gammal bekant om än i en ny förpackning. Denna Imperial Stout har funnits tillgänglig på Systembolaget vid några tillfällen tidigare, då i flaskstorleken 650 ml. Det som är nytt denna gång är att flaskstorleken har ändrats till 355 ml, priset är 29.90.
Även om dessa båda öl inte är helt okända för mig så kommer jag att försöka få tag på några flaskor av båda. Ingen av ölen står väl ut som något av absolut toppklass men det är å andra sidan öl som är väl värd att prova om man har några sekiner över.
lördag 2 oktober 2010
söndag 12 september 2010
Mitt i månaden nyheter september
Så här när hösten börjar närma sig allt mer så vore det trevligt att få chansen att dricka lite ny amerikansk öl men där går man bet. Bland september månads mindre nyhetssläpp som tyvärr inte innehåller en enda amerikan.
Bara att ge sig till tåls ett par veckor till och hoppas på bättre utdelning i början av oktober.
Bara att ge sig till tåls ett par veckor till och hoppas på bättre utdelning i början av oktober.
fredag 10 september 2010
Rea på Systembolaget
Ytterligare en amerikansk öl reas nu ut på Systembolaget. Denna gång gäller det:
Summer Solstice, ordinarie pris 19.80 för en 355 ml flaska, nedsatt pris är 15.90.
Jag har väldigt svårt att motivera varför du skulle köpa denna öl även till nedsatt pris då jag personligen tyckte att den var riktigt dålig. Har du inte provat den förr har du kanske en anledning. Annars... spara dina pengar till viktigare och bättre köp.
Summer Solstice, ordinarie pris 19.80 för en 355 ml flaska, nedsatt pris är 15.90.
Jag har väldigt svårt att motivera varför du skulle köpa denna öl även till nedsatt pris då jag personligen tyckte att den var riktigt dålig. Har du inte provat den förr har du kanske en anledning. Annars... spara dina pengar till viktigare och bättre köp.
onsdag 8 september 2010
Öl och musik
lördag 4 september 2010
Ytterligare septembernyheter på Systembolaget
Något försenat så har jag upptäckt att ytterligare lite nyheter har smugit sig in på Systembolaget med säljstart onsdag 1/9, nämligen årets upplaga av oktoberfestölen.
Samuel Adams Octoberfest:
Precis som förra året är antalet amerikanska oktoberfestöl begränsat till en enda och precis som förra året rör det sig om Octoberfest från det Massachusetts-baserade bryggeriet Samuel Adams som återigen letar sig in på Systembolagets hyllor. Personligen tycker jag att Octoberfest är en av de sämre öl som Samuel Adams brygger, det är en öl som inte direkt har imponerat på mig de senaste åren. Årets upplaga av Octoberfest kommer att kosta 17.90 för en 355 ml flaska.
Som de flesta andra oktoberfestöl så kommer även Samuel Adams Octoberfest att finnas i ett generöst antal flaskor, det skall med andra ord inte vara svårt att få tag på denna öl. För egen del kommer jag att köpa några flaskor för att se om årets upplaga överraskar positivt, i sådana fall kan det bli tal om att köpa ett sexpack till.
Samuel Adams Octoberfest:
Precis som förra året är antalet amerikanska oktoberfestöl begränsat till en enda och precis som förra året rör det sig om Octoberfest från det Massachusetts-baserade bryggeriet Samuel Adams som återigen letar sig in på Systembolagets hyllor. Personligen tycker jag att Octoberfest är en av de sämre öl som Samuel Adams brygger, det är en öl som inte direkt har imponerat på mig de senaste åren. Årets upplaga av Octoberfest kommer att kosta 17.90 för en 355 ml flaska.
Som de flesta andra oktoberfestöl så kommer även Samuel Adams Octoberfest att finnas i ett generöst antal flaskor, det skall med andra ord inte vara svårt att få tag på denna öl. För egen del kommer jag att köpa några flaskor för att se om årets upplaga överraskar positivt, i sådana fall kan det bli tal om att köpa ett sexpack till.
torsdag 2 september 2010
Sierra Nevada Harvest Southern Hemisphere
Jag är väl inte direkt överraskad över att återigen hitta en öl från det Kalifornien-baserade bryggeriet Sierra Nevada i Systembolagets sortiment. Nåväl nu väl inte det hela världen då Sierra Nevada i regel gör god öl, och hellre någonting från Sierra Nevada än ingen öl alls så jag struntar i denna diskussion just nu. Denna gång handlar nyheten om den på färsk humle tillverkade Harvest Southern Hemisphere 2010 som en andra gång dyker upp på Systembolaget.
Den nästan lite bulliga och otympliga flaskan öppnas och genast så sprider sig doften av humle. Här kommer kanske den färska humlen till sin största rätt, det doftar härligt. Det vita skummet är till en början ett par fingrar högt men ganska så snabbt så försvinner den större delen av detta skum med undantag av en tunn hinna som blir kvar i glaset.
Doften innehåller som redan sagt mycket av humle. Men här finns också en del toner av det man kan förvänta sig i amerikansk variant av India Pale Ale, citrusfrukter, en del bröd och så lite blommor från sommarängen. Jag tycker dock att doften klingar av rätt snabbt efter det att korken har öppnats men det är kanske inbillning från min sida. Färgen på ölen är lite grand som den solbränna jag lyckades arbeta upp den soliga sommar, en lite mörkare ton av bärnsten.
Så var det där med smaken. Som redan doften avslöjar så finns även en hel del av just det man finner i doften, bröd, citrus men också en rätt rejäl beska. Alla dessa smaker döljer dock effektivt den ganska höga alkoholhalten på 6.7%, som alltid ett plus i kanten för det.
Harvest Southern Hemisphere tillhörde Systembolagets mindre nyhetssläpp som lanserades i mitten av augusti. Av dessa flaskor så finns enbart ett fåtal kvar på Systembolaget, priset för en flaska Harvest Southern Hemisphere är 79 kronor för en 710 ml flaska. Är du intresserad av att smaka Harvest Southern Hemisphere så är det till att vara snabb till Systembolaget, annars är välsorterade pubar ditt alternativ. Tyvärr så lär du då få vara beredd på att slanta upp betydligt mer än de 79 kronor som Systembolaget tar för ölen.
Det är möjligt att mitt minne sviker mig en smula här men i jämförelse med 2009 års upplaga av Harvest Southern Hemisphere så tycker jag att Sierra Nevada har lyckats bättre denna gång, 2010 års upplaga har generellt sett lite mer smak än föregångaren, den står ut lite mera helt enkelt. Den beska som jag till viss del saknade i 2009 års upplaga har nu lagts till och resultatet är en öl som känns mer balanserad. Men även om 2010 års upplaga innehåller mera smak så gör det inte ölen svårare att dricka, tvärtom det här är en behaglig och fin dryckesupplevelse på alla sätt och vis även om det inte når upp till det allra högsta av klass. Betyget kan jag dock inte hålla igen på, årets upplaga av Harvest Southern Hemisphere når utan tvekan upp till fyra flaskor av fem möjliga.
Den nästan lite bulliga och otympliga flaskan öppnas och genast så sprider sig doften av humle. Här kommer kanske den färska humlen till sin största rätt, det doftar härligt. Det vita skummet är till en början ett par fingrar högt men ganska så snabbt så försvinner den större delen av detta skum med undantag av en tunn hinna som blir kvar i glaset.
Doften innehåller som redan sagt mycket av humle. Men här finns också en del toner av det man kan förvänta sig i amerikansk variant av India Pale Ale, citrusfrukter, en del bröd och så lite blommor från sommarängen. Jag tycker dock att doften klingar av rätt snabbt efter det att korken har öppnats men det är kanske inbillning från min sida. Färgen på ölen är lite grand som den solbränna jag lyckades arbeta upp den soliga sommar, en lite mörkare ton av bärnsten.
Så var det där med smaken. Som redan doften avslöjar så finns även en hel del av just det man finner i doften, bröd, citrus men också en rätt rejäl beska. Alla dessa smaker döljer dock effektivt den ganska höga alkoholhalten på 6.7%, som alltid ett plus i kanten för det.
Harvest Southern Hemisphere tillhörde Systembolagets mindre nyhetssläpp som lanserades i mitten av augusti. Av dessa flaskor så finns enbart ett fåtal kvar på Systembolaget, priset för en flaska Harvest Southern Hemisphere är 79 kronor för en 710 ml flaska. Är du intresserad av att smaka Harvest Southern Hemisphere så är det till att vara snabb till Systembolaget, annars är välsorterade pubar ditt alternativ. Tyvärr så lär du då få vara beredd på att slanta upp betydligt mer än de 79 kronor som Systembolaget tar för ölen.
Det är möjligt att mitt minne sviker mig en smula här men i jämförelse med 2009 års upplaga av Harvest Southern Hemisphere så tycker jag att Sierra Nevada har lyckats bättre denna gång, 2010 års upplaga har generellt sett lite mer smak än föregångaren, den står ut lite mera helt enkelt. Den beska som jag till viss del saknade i 2009 års upplaga har nu lagts till och resultatet är en öl som känns mer balanserad. Men även om 2010 års upplaga innehåller mera smak så gör det inte ölen svårare att dricka, tvärtom det här är en behaglig och fin dryckesupplevelse på alla sätt och vis även om det inte når upp till det allra högsta av klass. Betyget kan jag dock inte hålla igen på, årets upplaga av Harvest Southern Hemisphere når utan tvekan upp till fyra flaskor av fem möjliga.
tisdag 31 augusti 2010
Septembernyheter på Systembolaget
Även om höstens stora nyhetssläpp inte innehåller någon ny amerikansk öl så betyder det inte att det inte kommer att finnas några nya amerikanska öl att tillgå. Tvärtom, i de av Systembolagets butiker som säljer nyheter i små partier har man möjligheten att köpa två stycken amerikaner när de släpps onsdag 1/9.
The Maharaja:
The Maharaja är den tredje ölen som finns att tillgå i "diktator-serien" från det Colorado-baserade bryggeriet Avery Brewing Company. Tidigare har The Czar funnits till försäljning på Systembolaget, den tredje ölen som likt The Maharaja inte har funnits på Systembolaget tidigare är The Kaiser. Denna India Pale Ale är kommer att kosta 78.80 för en 650 ml flaska.
Seventeen:
Ja när vi ändå är på gång då så varför inte ta en öl till från det Colorado-baserade bryggeriet Avery Brewing Company? Seventeen är en Black Lager, något som alltför sällan finns till försäljning på Systembolaget i min mening, priset är satt till 79.20 för en 650 ml flaska.
Även om priset är ganska högt för dessa båda öl och även om min ekonomi inte är i allra bästa form efter semestern så blir det nog till att hasta iväg till Systembolaget för att få tag på ett eller ett par exemplar av dessa öl. De öl jag har provat från Avery Brewing Company så här långt har övertygat, jag hoppas på det bästa även med dessa två.
The Maharaja:
The Maharaja är den tredje ölen som finns att tillgå i "diktator-serien" från det Colorado-baserade bryggeriet Avery Brewing Company. Tidigare har The Czar funnits till försäljning på Systembolaget, den tredje ölen som likt The Maharaja inte har funnits på Systembolaget tidigare är The Kaiser. Denna India Pale Ale är kommer att kosta 78.80 för en 650 ml flaska.
Seventeen:
Ja när vi ändå är på gång då så varför inte ta en öl till från det Colorado-baserade bryggeriet Avery Brewing Company? Seventeen är en Black Lager, något som alltför sällan finns till försäljning på Systembolaget i min mening, priset är satt till 79.20 för en 650 ml flaska.
Även om priset är ganska högt för dessa båda öl och även om min ekonomi inte är i allra bästa form efter semestern så blir det nog till att hasta iväg till Systembolaget för att få tag på ett eller ett par exemplar av dessa öl. De öl jag har provat från Avery Brewing Company så här långt har övertygat, jag hoppas på det bästa även med dessa två.
måndag 30 augusti 2010
New World Porter
En typ av öl som jag har upptäckt relativt sent är portern. Jag har egentligen ingen förklaring till det, annat en dåliga minnen av porterstek när man var yngre kanske. Hur som helst när jag väl upptäckte porter så har denna typ av öl snabbt seglat upp som en favorit, numera föredrar jag den lite sötare portern mot beskare stouten. Med den bakgrunden så är inte utan viss glädje som jag tar mig an New World Porter från det Colorado-baserade bryggeriet Avery Brewing Company.
Av med kapsylen och dags för ett första intryck, ett intryck som delvis bekräftar de förväntningar jag har på New World Porter. Drycken är svart, nästan helt ogenomskinlig. Ett kraftigt skum bygger upp i glaset, aningens brunfärgat men ändå mindre färgat av den svarta drycken än vad jag trodde. Skummet ligger kvar länge i glaset med en konsistens av till sist liknar vispad grädde.
Doften är inte så markerad, här finns dock toner av mörk choklad, kaffe och det mörka vörtbröd som man hittar i affären till jul. Men... här finns också en del av den fruktighet och blommiga doft som man normalt sett hittar i en India Pale Ale snarare än en porter.
Smaken innehåller som doften en hel del av choklad och en slags rostad eller nästan bränd smak. Det som mest överraskar i smaken är dock en ton av lakrits, ingenting som jag har känt i öl så många gånger men faktiskt trevligare än vad jag trodde.
New World Porter tillhör de nyheter som lanserades av Systembolaget i början av augusti. Ännu så länge är tillgången relativt god så det bör bara enkelt att få tag på en flaska eller två. Priset för New World Porter är 26:40 för en 355 ml flaska, alkoholhalten är stadiga 6.7%.
Sammanfattningsvis då… Eftersom de två tidigare öl som jag har provat ifrån Avery Brewing Company har varit riktigt fina så är det möjligt att mina förväntningar på New World Porter (och porter generellt) ligger lite för högt just nu. Men även Averys försök med att brygga porter är helt ok i mitt tycke. En öl som hamnar där någonstans där mitt emellan. Det är absolut inget fel på New World Porter men det är inte en öl som håller den allra högsta av klass heller. Baserat på detta så slutar betyget på tre flaskor av fem möjliga.
Av med kapsylen och dags för ett första intryck, ett intryck som delvis bekräftar de förväntningar jag har på New World Porter. Drycken är svart, nästan helt ogenomskinlig. Ett kraftigt skum bygger upp i glaset, aningens brunfärgat men ändå mindre färgat av den svarta drycken än vad jag trodde. Skummet ligger kvar länge i glaset med en konsistens av till sist liknar vispad grädde.
Doften är inte så markerad, här finns dock toner av mörk choklad, kaffe och det mörka vörtbröd som man hittar i affären till jul. Men... här finns också en del av den fruktighet och blommiga doft som man normalt sett hittar i en India Pale Ale snarare än en porter.
Smaken innehåller som doften en hel del av choklad och en slags rostad eller nästan bränd smak. Det som mest överraskar i smaken är dock en ton av lakrits, ingenting som jag har känt i öl så många gånger men faktiskt trevligare än vad jag trodde.
New World Porter tillhör de nyheter som lanserades av Systembolaget i början av augusti. Ännu så länge är tillgången relativt god så det bör bara enkelt att få tag på en flaska eller två. Priset för New World Porter är 26:40 för en 355 ml flaska, alkoholhalten är stadiga 6.7%.
Sammanfattningsvis då… Eftersom de två tidigare öl som jag har provat ifrån Avery Brewing Company har varit riktigt fina så är det möjligt att mina förväntningar på New World Porter (och porter generellt) ligger lite för högt just nu. Men även Averys försök med att brygga porter är helt ok i mitt tycke. En öl som hamnar där någonstans där mitt emellan. Det är absolut inget fel på New World Porter men det är inte en öl som håller den allra högsta av klass heller. Baserat på detta så slutar betyget på tre flaskor av fem möjliga.
söndag 22 augusti 2010
Höstnyheter på Systembolaget
Årets tredje stora nyhetssläpp på Systembolaget, nyhetssläpp höst, kommer att ske den 1/9.
Tyvärr så innehåller detta nyhetssläpp inte en enda amerikansk öl, hösten är tydligen en årstid som inte passar sig för amerikansk öl...
Beer Department kommer självklart att göra sitt bästa för att bevisa motsatsen under veckor och månader som kommer.
Tyvärr så innehåller detta nyhetssläpp inte en enda amerikansk öl, hösten är tydligen en årstid som inte passar sig för amerikansk öl...
Beer Department kommer självklart att göra sitt bästa för att bevisa motsatsen under veckor och månader som kommer.
fredag 20 augusti 2010
Tidningsartikel om amerikansk öl
I väntan på att Beer Department gör sitt så kan vi jag tipsa om ännu en utmärkt summering av månadens nyheter, denna gång augusti, som är gjord av Ulrika Nyström Ljung i Dagens Nyheter. Artikeln hittar du här.
De amerikanska öl som lanserades som nyheter i augusti finns fortfarande att köpa men det börjar så sakteliga sina i sortimentet. Beer Departments åsikter om dessa öl kommer inom kort att kunna läsas på denna sida.
De amerikanska öl som lanserades som nyheter i augusti finns fortfarande att köpa men det börjar så sakteliga sina i sortimentet. Beer Departments åsikter om dessa öl kommer inom kort att kunna läsas på denna sida.
torsdag 19 augusti 2010
Semestern slut...
...och därmed så kommer uppdateringarna av Beer Department komma att dyka upp betydligt oftare från och med nu.
En massa roliga öl har avsmakats under denna varma, soliga och jättefina sommar men mer om detta senare.
En massa roliga öl har avsmakats under denna varma, soliga och jättefina sommar men mer om detta senare.
onsdag 18 augusti 2010
Mitt i månaden nyheter augusti
En nyhet som kommer i senaste laget kanske men här är i alla fall mitt i månaden nyhetssläppet för augusti på Systembolaget:
Sierra Nevada Harvest, Southern Hemisphere:
Detta är såvitt jag vet den andra gången som Harvest Southern Hemisphere från det Kalifornien-baserade bryggeriet Sierra Nevada tas in på Systembolaget. Den första omgången var helt ok så jag har väl vissa förväntningar även på 2010 års upplaga. Vill du köpa den får du dock vara snabb, sedan Harvest Southern Hemisphere släpptes på Systembolaget måndag 16/8 så har den stora majoriteten av flaskor redan sålts. Men det går att få tag på den ännu, vill du göra ett försök så får du betala 79 kronor för en 710 ml flaska.
Sierra Nevada Harvest, Southern Hemisphere:
Detta är såvitt jag vet den andra gången som Harvest Southern Hemisphere från det Kalifornien-baserade bryggeriet Sierra Nevada tas in på Systembolaget. Den första omgången var helt ok så jag har väl vissa förväntningar även på 2010 års upplaga. Vill du köpa den får du dock vara snabb, sedan Harvest Southern Hemisphere släpptes på Systembolaget måndag 16/8 så har den stora majoriteten av flaskor redan sålts. Men det går att få tag på den ännu, vill du göra ett försök så får du betala 79 kronor för en 710 ml flaska.
onsdag 4 augusti 2010
Budweiser Ice Cold
Jag är en person som kanske hör till undantagen bland de som brukar skriva om öl, jag tycker nämligen att Budweiser från det Missouri-baserade bryggeriet Budweiser är en öl som fungerar. Den är definitivt inte min favoritöl, långt därifrån, men det är ändå en öl som går att dricka speciellt en varm sommardag. Under en resa till Dublin nyligen så fick jag möjlighet att tänja på gränserna lite grand vad det gäller denna öl, efter en gäng pint Guinness så valde jag att köpa en variant av världens kanske mest kända öl, Budweiser Ice Cold.
Grejen med denna variant är att det är, enligt egen utsago, den "kallaste öl som serveras". Hur nu detta är ett försäljningsargument kan man alltid ifrågasätta men troligtvis är det sant då ölen är iskall i glaset, enligt reklamen -2 grader Celsius, har lite svårt att tro det då ölen är fortfarande inte innehåller iskristaller i det som tappas upp.
Bartendern gör ett hyfsat jobb med att få till lite snövitt skum i glaset men ungefär där tar det roliga slut. Helt slut. Färgen på ölen är mycket svagt gul, men i stort sett är det en genomskinlig öl som serveras. Jag kan inte känna någon speciell doft men okej då jag är i en pubmiljö så i en något lugnare omgivning kanske det finns doft även om jag tvivlar på det.
På samma självklara sätt som det saknas doft i ölen så saknas det även all form av smak. Jag känner ingenting alls när jag dricker ölen, tja förutom att det kittlar i halsen av kylan som Budweiser Ice Cold har. Det enda jag kan tänka är "så alldeles enormt onödigt".
Budweiser Ice Cold kan såvitt jag vet inte köpas i Sverige. Som tv-kocken Gordon Ramsey skulle ha uttryckt det, "thank fuck for that". På plats i Dublin gav jag knapp fem euro för en pint, mycket vänligt sagt bortkastade pengar.
Som sagt i inledningen, jag tycker faktiskt att den vanliga Budweiser fungerar. Det här är dock någonting helt annat, det är ett skämt, det är en ren parodi på öl. Som en av de personer som jag reste med till Dublin uttryckte det när han smakade "grattis du har fått mousserande kallvatten". En ytterst träffande beskrivning. Betyget kan givetvis inte bli något annat än en krossad flaska av fem möjliga.
Grejen med denna variant är att det är, enligt egen utsago, den "kallaste öl som serveras". Hur nu detta är ett försäljningsargument kan man alltid ifrågasätta men troligtvis är det sant då ölen är iskall i glaset, enligt reklamen -2 grader Celsius, har lite svårt att tro det då ölen är fortfarande inte innehåller iskristaller i det som tappas upp.
Bartendern gör ett hyfsat jobb med att få till lite snövitt skum i glaset men ungefär där tar det roliga slut. Helt slut. Färgen på ölen är mycket svagt gul, men i stort sett är det en genomskinlig öl som serveras. Jag kan inte känna någon speciell doft men okej då jag är i en pubmiljö så i en något lugnare omgivning kanske det finns doft även om jag tvivlar på det.
På samma självklara sätt som det saknas doft i ölen så saknas det även all form av smak. Jag känner ingenting alls när jag dricker ölen, tja förutom att det kittlar i halsen av kylan som Budweiser Ice Cold har. Det enda jag kan tänka är "så alldeles enormt onödigt".
Budweiser Ice Cold kan såvitt jag vet inte köpas i Sverige. Som tv-kocken Gordon Ramsey skulle ha uttryckt det, "thank fuck for that". På plats i Dublin gav jag knapp fem euro för en pint, mycket vänligt sagt bortkastade pengar.
Som sagt i inledningen, jag tycker faktiskt att den vanliga Budweiser fungerar. Det här är dock någonting helt annat, det är ett skämt, det är en ren parodi på öl. Som en av de personer som jag reste med till Dublin uttryckte det när han smakade "grattis du har fått mousserande kallvatten". En ytterst träffande beskrivning. Betyget kan givetvis inte bli något annat än en krossad flaska av fem möjliga.
tisdag 3 augusti 2010
Augustinyheter på Systembolaget
Beer Department kan idag bjuda på en något lite sen nyhet, nämligen de amerikanska öl som ingår i augusti månads nyhetssläpp.
New World Porter:
New World Porter är som namnet antyder en porter från det Colorado-baserade bryggeriet Avery Brewing Company. Detta är en öl som jag inte har provat tidigare men jag ser fram mot det då den öl som jag hittills har druckit från Avery Brewing Company har varit riktigt fin. Priset är 26:40 för en 355 ml flaska.
Old Stock Ale:
Ett av mina favoritbryggerier i världen är det Kalifornien-baserade bryggeriet North Coast Brewing Company, med ett undantag så är den öl jag har druckit därifrån mycket, mycket bra. Undantaget är just Old Stock Ale som är en öl som med sin enorma alkoholhalt på 11.7% och sin i övrigt udda smak är i svåraste laget för mig. Kanske är 2010 års upplaga bättre än de upplagor av Old Stock Ale som har funnits på Systembolaget tidigare år, naturligtvis kommer jag att prova. Priset för årets upplaga av Old Stock Ale är 42.90 för en 355 ml flaska.
Sierra Nevada Bigfoot:
Precis som Old Stock Ale är Bigfoot från det Kalifornien-baserade bryggeriet Sierra Nevada en öl som har dykt upp på Systembolaget de senaste åren. Och precis som i fallet med Old Stock Ale är denna alkoholstarka, 9.6%, barleywine en öl som jag har haft mycket svårt för. Till min glädje var dock 2009 års upplaga av Bigfoot den bästa som jag har druckit så här långt så jag har vissa förhoppningar även på 2010 års upplaga. Priset i år för Bigfoot är 29:90 för en 350 ml flaska.
Samtliga dessa öl har tagits in i en relativt stor mängd av Systembolaget så det skall inte vara några som helst problem att få tag på dem. Undertecknad är naturligtvis mest intresserad av New World Porter som jag inte har druckit för men även Old Stock Ale och Bigfoot kommer att inhandlas trots att jag är en smula tveksam till dessa öls prisvärdhet.
New World Porter:
New World Porter är som namnet antyder en porter från det Colorado-baserade bryggeriet Avery Brewing Company. Detta är en öl som jag inte har provat tidigare men jag ser fram mot det då den öl som jag hittills har druckit från Avery Brewing Company har varit riktigt fin. Priset är 26:40 för en 355 ml flaska.
Old Stock Ale:
Ett av mina favoritbryggerier i världen är det Kalifornien-baserade bryggeriet North Coast Brewing Company, med ett undantag så är den öl jag har druckit därifrån mycket, mycket bra. Undantaget är just Old Stock Ale som är en öl som med sin enorma alkoholhalt på 11.7% och sin i övrigt udda smak är i svåraste laget för mig. Kanske är 2010 års upplaga bättre än de upplagor av Old Stock Ale som har funnits på Systembolaget tidigare år, naturligtvis kommer jag att prova. Priset för årets upplaga av Old Stock Ale är 42.90 för en 355 ml flaska.
Sierra Nevada Bigfoot:
Precis som Old Stock Ale är Bigfoot från det Kalifornien-baserade bryggeriet Sierra Nevada en öl som har dykt upp på Systembolaget de senaste åren. Och precis som i fallet med Old Stock Ale är denna alkoholstarka, 9.6%, barleywine en öl som jag har haft mycket svårt för. Till min glädje var dock 2009 års upplaga av Bigfoot den bästa som jag har druckit så här långt så jag har vissa förhoppningar även på 2010 års upplaga. Priset i år för Bigfoot är 29:90 för en 350 ml flaska.
Samtliga dessa öl har tagits in i en relativt stor mängd av Systembolaget så det skall inte vara några som helst problem att få tag på dem. Undertecknad är naturligtvis mest intresserad av New World Porter som jag inte har druckit för men även Old Stock Ale och Bigfoot kommer att inhandlas trots att jag är en smula tveksam till dessa öls prisvärdhet.
måndag 26 juli 2010
Rea på Systembolaget
Trots att en hel del av sommaren återstår så väljer nu Systembolaget att rea ut en del av de nyheter som har lanserats under våren. De öl som just nu har "fyndpriser" är:
312 Urban Wheat Ale, ordinarie pris 19.90 för en 355 ml flaska, nedsatt pris är 15.90.
Hop Ottin' IPA, ordinarie pris 24.30 för en 355 ml flaska, nedsatt pris är 19.40.
I ärlighetens namn så är det väl bara de ytterst få flaskor som finns kvar av Hop Ottin' IPA som jag ser som ett fynd. 312 Urban Wheat Ale... tja känner du dig rik i dessa semestertider så kan det väl vara något att köpa, annars avstå.
söndag 25 juli 2010
Semester
Den senaste tiden har antalet inlägg på Beer Department varit lätträknade, värmen i Sverige har gjort att jag hellre har suttit utomhus och njutit av att dricka öl än att sitta inomhus och skriva om den.
Å andra sidan så har sommar, sol och lediga dagar gett mig möjligheten att testa många öl som jag kommer att skriva om inom en snar framtid, var så säkra på det.
tisdag 29 juni 2010
Grattis på födelesedagen...
Säger Beer Department till sig själv idag då det är exakt ett år sedan som denna blogg såg dagens ljus. Ett år senare och 148 inlägg senare så är det dags för lite tårta och uppvaktning... nä självklart får detta firas med någon god amerikansk öl.
Denna blogg skapades till en början som ett slags "minnesarkiv" för att jag skulle kunna gå tillbaka och titta på vilka öl som jag har druckit och vad jag tyckte om dem, i de fall jag är osäker. Vartefter tiden har gått så har även bloggen fått sina läsare och det är naturligtvis väldigt kul.
Beer Department kör därmed vidare i missionen att övertyga att öl från USA är så mycket mer än den "vattniga" uppfattningen som många har.
Denna blogg skapades till en början som ett slags "minnesarkiv" för att jag skulle kunna gå tillbaka och titta på vilka öl som jag har druckit och vad jag tyckte om dem, i de fall jag är osäker. Vartefter tiden har gått så har även bloggen fått sina läsare och det är naturligtvis väldigt kul.
Beer Department kör därmed vidare i missionen att övertyga att öl från USA är så mycket mer än den "vattniga" uppfattningen som många har.
måndag 28 juni 2010
Summer Solstice
Så är det dags att ge sig på en andra öl ifrån ifrån det Kalifornien-baserade bryggeriet Anderson Valley Brewing Company. Den första, Hop Ottin' IPA, var ju en trevlig sak så jag hoppas på något liknande när jag provsmakar deras blandning av ale och veteöl Summer Solstice.
Det hela börjar i alla fall bra, när jag häller upp Summer Solstice i glaset så är det en öl med en lätt grumlig och tämligen mörk gul färg. Skummet lägger sig hyfsat högt och lite bubbligt i glaset, skummet försvinner däremot snabbt och lämnar endast små öar kvar i glaset.
Doften innehåller framför allt en söt ton som en nybakad bulle minus lite kanel. Däremot så finns det lite kryddor i doften som sticker lite grand i näsan och en aningens citrus där någonstans i bakgrunden.
Dags för en första provsmakning som raskt följs av en till då jag har svårt att känna någon distinkt smak i ölen. Tyvärr hjälper inte en andra eller tredje sipp heller, det är tunt, väldigt tunt, med smak i Summer Solstice och den smak som finns där är knappast någonting som är till fördel då det mest smakar av för mycket jäst, en fadd smak. Och trots att alkoholhalten inte är högre än 5.3% så tycker jag mig ana en ton av sprit i smaken också, det hjälper inte till att få mig på bättre humör när jag provsmakar Summer Solstice.
Priset för en Summer Solstice är 19.80 för en 355 ml flaska. Summer Solstice ingår i det större nyhetssläppet "Sommar" på Systembolaget, den är därför ännu så länge lätt att få tag på. Men ärligt sagt så har jag få argument för varför du skall jaga den. Om nu Systembolaget skall envisas med att ta in amerikansk veteöl så måste det bara finnas bättre alternativ än Summer Solstice eller för den delen 312 Urban Wheat Ale som lanserades bland vårnyheterna.
Betyget då? Ja vad skall man säga som ännu inte är sagt... Det är inte så lätt för mig att recensera veteöl när jag har svårt för denna typ av öl. Men... jag försöker i möjligaste mån att alltid vara objektiv och det gäller även veteöl. Ändå kvarstår faktum, Summer Solstice är inte god, det är inte en bra öl, punkt slut. Det är så tunt med smak att den blir helt ointressant. Så tyvärr så blir min andra erfarenhet av Anderson Valley Brewing Company en stor besvikelse, betyget för Summer Solstice blir en flaska av fem möjliga.
Fotnot: Av någon anledning så heter denna öl Summer Solstice enbart när den säljs på Systembolagets hyllor. Anderson Valleys egna namn på denna öl är High Rollers Wheat men det är kanske inte ett tillräckligt "coolt" namn på en öl som lanseras av Systembolaget till den svenska sommaren.
Det hela börjar i alla fall bra, när jag häller upp Summer Solstice i glaset så är det en öl med en lätt grumlig och tämligen mörk gul färg. Skummet lägger sig hyfsat högt och lite bubbligt i glaset, skummet försvinner däremot snabbt och lämnar endast små öar kvar i glaset.
Doften innehåller framför allt en söt ton som en nybakad bulle minus lite kanel. Däremot så finns det lite kryddor i doften som sticker lite grand i näsan och en aningens citrus där någonstans i bakgrunden.
Dags för en första provsmakning som raskt följs av en till då jag har svårt att känna någon distinkt smak i ölen. Tyvärr hjälper inte en andra eller tredje sipp heller, det är tunt, väldigt tunt, med smak i Summer Solstice och den smak som finns där är knappast någonting som är till fördel då det mest smakar av för mycket jäst, en fadd smak. Och trots att alkoholhalten inte är högre än 5.3% så tycker jag mig ana en ton av sprit i smaken också, det hjälper inte till att få mig på bättre humör när jag provsmakar Summer Solstice.
Priset för en Summer Solstice är 19.80 för en 355 ml flaska. Summer Solstice ingår i det större nyhetssläppet "Sommar" på Systembolaget, den är därför ännu så länge lätt att få tag på. Men ärligt sagt så har jag få argument för varför du skall jaga den. Om nu Systembolaget skall envisas med att ta in amerikansk veteöl så måste det bara finnas bättre alternativ än Summer Solstice eller för den delen 312 Urban Wheat Ale som lanserades bland vårnyheterna.
Betyget då? Ja vad skall man säga som ännu inte är sagt... Det är inte så lätt för mig att recensera veteöl när jag har svårt för denna typ av öl. Men... jag försöker i möjligaste mån att alltid vara objektiv och det gäller även veteöl. Ändå kvarstår faktum, Summer Solstice är inte god, det är inte en bra öl, punkt slut. Det är så tunt med smak att den blir helt ointressant. Så tyvärr så blir min andra erfarenhet av Anderson Valley Brewing Company en stor besvikelse, betyget för Summer Solstice blir en flaska av fem möjliga.
Fotnot: Av någon anledning så heter denna öl Summer Solstice enbart när den säljs på Systembolagets hyllor. Anderson Valleys egna namn på denna öl är High Rollers Wheat men det är kanske inte ett tillräckligt "coolt" namn på en öl som lanseras av Systembolaget till den svenska sommaren.
söndag 27 juni 2010
Julinyheter på Systembolaget
Julinyheterna på Systembolaget är mycket lätt sammanfattade, de finns inga överhuvudtaget. Det är väl helt enkelt som så att det inte finns möjlighet (och kanske intresse från köparna) att lansera nyheter i juli då många svenska har semester.
lördag 26 juni 2010
Sierra Nevada Glissade Golden Bock 2010
Ja men då så, då är det dags att testa en öl ifrån det Kalifornien-baserade bryggeriet Sierra Nevada igen, något som inte ha varit helt ovanligt de senaste åren, Sierra Nevada har verkligen lyckats att få in en fot på Systembolaget. Och visst kan jag förstå varför, i regel är det bra eller mycket bra öl som lämnar detta bryggeri för att nå Systembolagets hyllor men jag kan samtidigt tycka att de får lite väl mycket plats. Hur som helst, nu lämnar vi detta resonemang och ser till att korka upp en flaska Glissade Golden Bock.
Som namnet antyder så är det verkligen en gyllene dryck som hamnar i glaset. På denna vackert gyllenfärgade dryck lägger sig en ordentlig krona kritvitt skum. Skummet rimmar väl med den stora aktiviteten av kolsyra som nästan sprätter omkring i glaset för att liksom tala om ”kom igen nu, drick mig!”.
Doften innehåller en del frukt, citrusen finns där men också lite grand ananas och är det inte gröna äpplen också? Det som annars överraskar mest är att doften innehåller sin beskärda del av humle, jag trodde dock inte att den skulle vara så tydlig som den är.
Så var det där med smaken. Till en början så är jag aningens besviken på smaken, det är ganska tamt och ingenting som egentligen står ut. Men ett par minuter in i provningen av Glissade så börjar den ta sig, och den tar sig rejält. Förklaring kan vara att jag hade kylt ölen lite grand för mycket innan jag drack den och det gjorde att jag till en början missade flera av de fina smaknyanser som Glissade har eller är det helt enkelt som så att Glissade kommer smygande vartefter jag dricker den. I smaken finns i alla fall lite sötma och lite beska. Här finns också lite grand av de frukter som doften avslöjar. Smakerna är där men de står inte ut, smaken är väldigt ren eller "okomplex", det är svårt att beskriva i ord vad det egentligen smakar.
Om humlen var tydligt markerad i doften så jag dock sakna den lite grand i smaken, här är det precis tvärtom mot doften faktiskt. Även eftersmaken kommer smygande efter ett par minuter, ingen skarp sådan men väl en smak som lämnar ett behagligt minne efter sig på ett milt men ändå väl markerat sätt.
Glissade tillhörde de nyheter som Systembolaget lanserade i början på juni. Du hittar den fortfarande på Systembolaget men det är inte så värst många flaskor som finns kvar så skynda dig på om du vill prova denna dryck. Priset är 27.90 för en 350 ml flaska. Glissade har en alkoholhalt på 6.4%.
Hur skall man då summera detta? Ja från att ha varit lätt besviken så gick jag till att bli försiktigt positiv och jag fortsätter till och med i denna anda för Golden Pilsener växer rejält vartefter jag dricker mer och mer av den. Det första intrycket var inte det rätta denna gång, det första intrycket byts dessutom mot någonting som är betydligt bättre. Efter att ha debatterat med mig själv en stund så beslutar jag mig till sist för att Sierra Nevada Glissade Golden Bock är värd fyra flaskor av fem möjliga. Den fjärde flaskan står dock lite ostabilt på hyllan.
Som namnet antyder så är det verkligen en gyllene dryck som hamnar i glaset. På denna vackert gyllenfärgade dryck lägger sig en ordentlig krona kritvitt skum. Skummet rimmar väl med den stora aktiviteten av kolsyra som nästan sprätter omkring i glaset för att liksom tala om ”kom igen nu, drick mig!”.
Doften innehåller en del frukt, citrusen finns där men också lite grand ananas och är det inte gröna äpplen också? Det som annars överraskar mest är att doften innehåller sin beskärda del av humle, jag trodde dock inte att den skulle vara så tydlig som den är.
Så var det där med smaken. Till en början så är jag aningens besviken på smaken, det är ganska tamt och ingenting som egentligen står ut. Men ett par minuter in i provningen av Glissade så börjar den ta sig, och den tar sig rejält. Förklaring kan vara att jag hade kylt ölen lite grand för mycket innan jag drack den och det gjorde att jag till en början missade flera av de fina smaknyanser som Glissade har eller är det helt enkelt som så att Glissade kommer smygande vartefter jag dricker den. I smaken finns i alla fall lite sötma och lite beska. Här finns också lite grand av de frukter som doften avslöjar. Smakerna är där men de står inte ut, smaken är väldigt ren eller "okomplex", det är svårt att beskriva i ord vad det egentligen smakar.
Om humlen var tydligt markerad i doften så jag dock sakna den lite grand i smaken, här är det precis tvärtom mot doften faktiskt. Även eftersmaken kommer smygande efter ett par minuter, ingen skarp sådan men väl en smak som lämnar ett behagligt minne efter sig på ett milt men ändå väl markerat sätt.
Glissade tillhörde de nyheter som Systembolaget lanserade i början på juni. Du hittar den fortfarande på Systembolaget men det är inte så värst många flaskor som finns kvar så skynda dig på om du vill prova denna dryck. Priset är 27.90 för en 350 ml flaska. Glissade har en alkoholhalt på 6.4%.
Hur skall man då summera detta? Ja från att ha varit lätt besviken så gick jag till att bli försiktigt positiv och jag fortsätter till och med i denna anda för Golden Pilsener växer rejält vartefter jag dricker mer och mer av den. Det första intrycket var inte det rätta denna gång, det första intrycket byts dessutom mot någonting som är betydligt bättre. Efter att ha debatterat med mig själv en stund så beslutar jag mig till sist för att Sierra Nevada Glissade Golden Bock är värd fyra flaskor av fem möjliga. Den fjärde flaskan står dock lite ostabilt på hyllan.
fredag 25 juni 2010
Glad midsommar
onsdag 23 juni 2010
Tekniska svårigheter del 3
"Äntligen" brukar Gert Fylking skrika när Nobelpristagaren i litteratur utnämns. Kan bara instämma i detta, äntligen är fiberkabeln i ordning in till min dator och äntligen så är det över med ADSL-uppkopplingen.
Om allt går som det skall i fortsättningen så kommer Beer Department uppdateras betydligt mer regelbundet. Den senaste tiden har varit frustrerande... men nu skall väl allt rörande tekniska svårigheter vara ett minne blott...
Om allt går som det skall i fortsättningen så kommer Beer Department uppdateras betydligt mer regelbundet. Den senaste tiden har varit frustrerande... men nu skall väl allt rörande tekniska svårigheter vara ett minne blott...
onsdag 9 juni 2010
Månadens pub
Efter en tids frånvaro är Månadens pub tillbaka och idag så styr vi stegen till de hyfsat centrala delarna i Stockholm för ett besök på Man in the Moon som du hittar på Tegnérgatan 2c.
Man in the Moon är ett ställe som jag besöker titt som tätt, det är ett ställe som har det mesta som jag söker när jag letar en bra pub. Ett fint och varierat utbud av fatöl krönt av Man in the Moons helt egna Månen Pale Ale. Utbudet av fatölen är såpass varierat så att de flesta viktigare länder som producerar öl är täckta, öl från Sverige, Tjeckien, Tyskland, England, Irland och USA brukar kunna tappas upp.
Om utbudet på fatöl är riktigt bra så är utbudet på öl i flaska i toppen av vad man kan hitta i Stockholm. Samma sak här, variationen av olika typer av öl och antalet länder som är täckta är enormt bra. I Man in the Moons stora sortiment av flasköl hittar du också ett stor mängd lagrad öl, det är inte alltid man hittar det i Stockholm.
Priserna på öl är humana totalt sett. En fatöl får man betala runt 60 kronor för vilket i de flesta fall är prisvärt. Bland flaskölen så anser jag att vissa öl, många amerikaner, betingar ett väl högt pris medan man kan göra riktiga fynd bland de belgiska ölen, i synnerhet om man ger sig på de lagrade varianterna.
Maten på Man in the Moon är också någonting som jag sällan eller aldrig blir besviken på. Ett grundutbud av klassiker, inklusive en fin raggmunk med fläsk, är allt som oftast ett prisvärt alternativ på runt 150 kronor rätten medan a la carte menyn håller priser på dryga femtiolappen mer. Det är gott, det är vällagat men jag får ibland känslan att maten är lite förberedd och inte tillagad på beställning.
Personalen är trevlig och kunnig och de kommer gärna med tips om vilken öl som man kan tänkas beställa in. Men... servicen är inte alltid på topp, något som har retat mig några gånger är att personalen förvisso kommer med fina förslag men det är långt ifrån alltid som de väntar på min mitt godkännande av den föreslagna ölen. Ett i-världsproblem ja visst men lik förbaskat känns det lite onödigt att få en Red Seal Ale (även om det är en fantastisk öl) uppkorkad när det är en öl som jag lika kan köpa på Systembolaget. Jag är i regel ute efter något som inte är lättillgängligt på Systembolaget när jag är på lokal.
Vad värre är så har det vid några tillfällen också dykt upp en eller ett par öl på min nota som jag definitivt inte har druckit. Det är absolut inga som helst problem att få dem strukna när man påpekar felet men även om Man in the Moon är en pub som ofta är välbesökt så tycker jag att det är slarvigt. Hade det hänt en gång så kan man säkert skylla på "den mänskliga faktorn", tyvärr har det hänt mig fler än en gång och då blir jag (förmodligen grundlöst) ändå misstänksam. För tillfället kan jag inte påminna mig om att det har hänt på andra mer "seriösa" pubar jag har besökt och då menar jag inte ställen som serverar stor stark för 19 kronor.
Sammanfattningsvis är ändå Man in the Moon ett ställe som rekommenderas varmt. De är inte bäst i Stockholm men de tillhör lagret av pubar precis under de allra bästa man kan hitta här. Mina besök på Man in the Moon leder fram till att jag med glädje ger dem betyget fyra barspeglar av fem möjliga.
Man in the Moon är ett ställe som jag besöker titt som tätt, det är ett ställe som har det mesta som jag söker när jag letar en bra pub. Ett fint och varierat utbud av fatöl krönt av Man in the Moons helt egna Månen Pale Ale. Utbudet av fatölen är såpass varierat så att de flesta viktigare länder som producerar öl är täckta, öl från Sverige, Tjeckien, Tyskland, England, Irland och USA brukar kunna tappas upp.
Om utbudet på fatöl är riktigt bra så är utbudet på öl i flaska i toppen av vad man kan hitta i Stockholm. Samma sak här, variationen av olika typer av öl och antalet länder som är täckta är enormt bra. I Man in the Moons stora sortiment av flasköl hittar du också ett stor mängd lagrad öl, det är inte alltid man hittar det i Stockholm.
Priserna på öl är humana totalt sett. En fatöl får man betala runt 60 kronor för vilket i de flesta fall är prisvärt. Bland flaskölen så anser jag att vissa öl, många amerikaner, betingar ett väl högt pris medan man kan göra riktiga fynd bland de belgiska ölen, i synnerhet om man ger sig på de lagrade varianterna.
Maten på Man in the Moon är också någonting som jag sällan eller aldrig blir besviken på. Ett grundutbud av klassiker, inklusive en fin raggmunk med fläsk, är allt som oftast ett prisvärt alternativ på runt 150 kronor rätten medan a la carte menyn håller priser på dryga femtiolappen mer. Det är gott, det är vällagat men jag får ibland känslan att maten är lite förberedd och inte tillagad på beställning.
Personalen är trevlig och kunnig och de kommer gärna med tips om vilken öl som man kan tänkas beställa in. Men... servicen är inte alltid på topp, något som har retat mig några gånger är att personalen förvisso kommer med fina förslag men det är långt ifrån alltid som de väntar på min mitt godkännande av den föreslagna ölen. Ett i-världsproblem ja visst men lik förbaskat känns det lite onödigt att få en Red Seal Ale (även om det är en fantastisk öl) uppkorkad när det är en öl som jag lika kan köpa på Systembolaget. Jag är i regel ute efter något som inte är lättillgängligt på Systembolaget när jag är på lokal.
Vad värre är så har det vid några tillfällen också dykt upp en eller ett par öl på min nota som jag definitivt inte har druckit. Det är absolut inga som helst problem att få dem strukna när man påpekar felet men även om Man in the Moon är en pub som ofta är välbesökt så tycker jag att det är slarvigt. Hade det hänt en gång så kan man säkert skylla på "den mänskliga faktorn", tyvärr har det hänt mig fler än en gång och då blir jag (förmodligen grundlöst) ändå misstänksam. För tillfället kan jag inte påminna mig om att det har hänt på andra mer "seriösa" pubar jag har besökt och då menar jag inte ställen som serverar stor stark för 19 kronor.
Sammanfattningsvis är ändå Man in the Moon ett ställe som rekommenderas varmt. De är inte bäst i Stockholm men de tillhör lagret av pubar precis under de allra bästa man kan hitta här. Mina besök på Man in the Moon leder fram till att jag med glädje ger dem betyget fyra barspeglar av fem möjliga.
tisdag 8 juni 2010
Mitt i månaden nyheter juni
Precis som i maj så innehåller inte det mindre mitt i månaden nyhetssläppet på Systembolaget i juni några nya amerikanska öl.
Bra för ekonomin, trist för intresset med andra ord.
Bra för ekonomin, trist för intresset med andra ord.
fredag 4 juni 2010
Dugan A
Jag kan inte riktigt förstå vad tiden har tagit vägen denna vår, jag har förvisso varit på resande fot stora delar av maj men nu är våren redan slut och sommaren står för dörren. Nåväl det är väl bara att acceptera detta faktum och sedan får man hoppas på att sommaren går lite långsammare.
För att fira sommarens ankomst så tar Beer Department fram det stora artilleriet och korkar upp en flaska Dugan A från det Colorado-baserade bryggeriet Avery Brewing Company. Den första öl jag provade från Avery, Hog Heaven, var en klart positiv överraskning så ribban ligger högt nu när det är dags att prova deras India Pale Ale.
Dags att slå upp ölen i glaset och den här gången är jag beredd... Och visst är det ett mycket kraftigt skum som snabbt tornar upp sig i glaset. Färgen på skummet är beige, skummet har konsistensen av vispad grädde. Stora mängder livlig kolsyra hjälper sedan till att behålla skummet på fin nivå genom hela provsmakningen.
Då detta är en amerikansk IPA så är mina förväntningar frukt, blommor och bröd i doften men Dugan A överraskar på det viset att det är ännu mera doft i ölen än vad jag någonsin hade trott, en riktig doftbomb, en härlig sådan.
På samma sätt så överraskar smaken. Massor av frukt, massor av blommor, massor av bröd och massor av fin beska. Allt i en mycket fin och balanserad blandning, ingen av smakerna tillåts att dominera över de andra. Det är extra allt av allting men Dugan A kommer undan med det.
Det känns nästan inte nödvändigt att eftersmaken på Dugan A är lika fin den med, men hur skulle det kunna vara på något annat sätt med alla dessa smaker i ölen. Det här är så bra.
Precis som AleSmith IPA som avsmakades häromdagen av Beer Department så är Dugan A en öl som ingick i det begränsade nyhetssläppet för maj månad. Även Dugan A finns fortfarande att köpa på Systembolaget, åtminstone hos de mer välsorterade Systembolagen. Är du sugen att prova (och det är du, tro mig) så får du betala 79.40 för 650 ml flaska. Alkoholhalten ligger på 8.5%.
Som avslutning blir det som vanligt en sammanfattning. Ja men det här var väl ett alldeles förträffligt sätt att fira sommarens ankomst på, Avery Brewing Company har gjort det igen. Denna gång är jag kanske inte lika överraskad då det handlar om en amerikansk IPA som jag nästan per automatik gillar. Men faktum kvarstår, det här är öl som är väldigt bra. Jag kan bara lyfta på hatten, salutera sommarens ankomst, och sedan ge Dugan A ett tveklöst överbetyg fem flaskor av fem möjliga. Även om Dugan A är en dyr öl så rekommenderas den varmt.
För att fira sommarens ankomst så tar Beer Department fram det stora artilleriet och korkar upp en flaska Dugan A från det Colorado-baserade bryggeriet Avery Brewing Company. Den första öl jag provade från Avery, Hog Heaven, var en klart positiv överraskning så ribban ligger högt nu när det är dags att prova deras India Pale Ale.
Dags att slå upp ölen i glaset och den här gången är jag beredd... Och visst är det ett mycket kraftigt skum som snabbt tornar upp sig i glaset. Färgen på skummet är beige, skummet har konsistensen av vispad grädde. Stora mängder livlig kolsyra hjälper sedan till att behålla skummet på fin nivå genom hela provsmakningen.
Då detta är en amerikansk IPA så är mina förväntningar frukt, blommor och bröd i doften men Dugan A överraskar på det viset att det är ännu mera doft i ölen än vad jag någonsin hade trott, en riktig doftbomb, en härlig sådan.
På samma sätt så överraskar smaken. Massor av frukt, massor av blommor, massor av bröd och massor av fin beska. Allt i en mycket fin och balanserad blandning, ingen av smakerna tillåts att dominera över de andra. Det är extra allt av allting men Dugan A kommer undan med det.
Det känns nästan inte nödvändigt att eftersmaken på Dugan A är lika fin den med, men hur skulle det kunna vara på något annat sätt med alla dessa smaker i ölen. Det här är så bra.
Precis som AleSmith IPA som avsmakades häromdagen av Beer Department så är Dugan A en öl som ingick i det begränsade nyhetssläppet för maj månad. Även Dugan A finns fortfarande att köpa på Systembolaget, åtminstone hos de mer välsorterade Systembolagen. Är du sugen att prova (och det är du, tro mig) så får du betala 79.40 för 650 ml flaska. Alkoholhalten ligger på 8.5%.
Som avslutning blir det som vanligt en sammanfattning. Ja men det här var väl ett alldeles förträffligt sätt att fira sommarens ankomst på, Avery Brewing Company har gjort det igen. Denna gång är jag kanske inte lika överraskad då det handlar om en amerikansk IPA som jag nästan per automatik gillar. Men faktum kvarstår, det här är öl som är väldigt bra. Jag kan bara lyfta på hatten, salutera sommarens ankomst, och sedan ge Dugan A ett tveklöst överbetyg fem flaskor av fem möjliga. Även om Dugan A är en dyr öl så rekommenderas den varmt.
onsdag 2 juni 2010
Foton
Nu har en del foton från Beer Departments äventyr i USA nyligen kommit på plats. Tyvärr så vart det alldeles för dålig kvalité på korten från Denver så det är enbart New York som finns förevigat.
Scrolla till tidigare inlägg nedan i bloggen eller välj snabbvalet New York här bredvid för att titta på fotona.
Scrolla till tidigare inlägg nedan i bloggen eller välj snabbvalet New York här bredvid för att titta på fotona.
AleSmith IPA
Så är Beer Department tillbaka på svensk mark igen efter två väldigt fina veckor i USA. Efter ett par dagars kamp mot jetlag så är det återigen dags att korka upp och varför då inte ta sig an en öl från ett bryggeri som jag inte har druckit öl ifrån förut, nämligen AleSmith IPA från det Kalifornien-baserade bryggeriet AleSmith Brewing Company.
Fram med flasköppnaren, kapsylen åker av och jag börjar hälla upp AleSmith i mitt glas. Och här går det undan, ett mycket kraftigt, lätt brunfärgat skum stiger så pass högt i glaset att delar av ölen hamnar utanför detsamma. Detta var någonting jag inte var beredd på men å andra sidan så var det kanske någon mening med det också efter att i stort sett har serverats öl nästan helt utan skum under mina två veckor i USA.
Nåväl efter denna lilla malör så tar jag det lugnare och så småningom så finns ölen på plats i glaset, fortfarande med en imponerade mängd skum. Färgen på AleSmith är gyllene gul, om än med en grumlig, oklar ton i sig. Doften är också en trevlig sak, här finns massor av citrus och lika stora mängder mörkt bröd.
Detta är en India Pale Ale och den innehåller därför många smaker som jag har skrivit om förr. Här finns bröd, här finns fin humlebeska och här finns en fruktighet i form av jag tror det är persika eller nektarin. En viss honungssötma döljer sig också i smaken, men varken sötman eller fruktigheten är så tydlig som jag hade trott. Smakerna blandar sig fint i munnen tillsammans med någonting mer…
Och som ni kanske märker så bygger det upp sig ett litet ”men” här och detta beror på att den relativt höga alkoholhalten på 7.3% märks lite för väl i smaken. Den här gången är det inte på värsta viset, tonen av alkohol värmer kinderna snarare än är störande spritig men trots allt så märks alkoholen för mycket för att jag skall vara helt nöjd och för att jag skall tycka att det är riktigt gott.
AleSmith IPA är en av de amerikanska ölnyheter som Systembolaget lanserade i början på maj. AleSmith IPA finns fortfarande att köpa hos de mer välsorterade Systembolagen i Sverige, priset är 99 kronor för en 650 ml flaska.
Vad handlar då de slutliga raderna rörande AleSmith IPA om. Ja i stort sett är jag väldigt nöjd, AleSmith överraskar förvisso inte men å andra sidan så innehåller den det mesta som jag gillar hos en riktigt bra öl. Betyget för AleSmith IPA slutar på fyra flaskor av fem möjliga, det som hindrar högsta betyg är framför allt tonen av alkohol som tveklöst finns där plus att jag tycker att det är en aningens för dyr öl i förhållande till den kvalitet som jag får.
Fram med flasköppnaren, kapsylen åker av och jag börjar hälla upp AleSmith i mitt glas. Och här går det undan, ett mycket kraftigt, lätt brunfärgat skum stiger så pass högt i glaset att delar av ölen hamnar utanför detsamma. Detta var någonting jag inte var beredd på men å andra sidan så var det kanske någon mening med det också efter att i stort sett har serverats öl nästan helt utan skum under mina två veckor i USA.
Nåväl efter denna lilla malör så tar jag det lugnare och så småningom så finns ölen på plats i glaset, fortfarande med en imponerade mängd skum. Färgen på AleSmith är gyllene gul, om än med en grumlig, oklar ton i sig. Doften är också en trevlig sak, här finns massor av citrus och lika stora mängder mörkt bröd.
Detta är en India Pale Ale och den innehåller därför många smaker som jag har skrivit om förr. Här finns bröd, här finns fin humlebeska och här finns en fruktighet i form av jag tror det är persika eller nektarin. En viss honungssötma döljer sig också i smaken, men varken sötman eller fruktigheten är så tydlig som jag hade trott. Smakerna blandar sig fint i munnen tillsammans med någonting mer…
Och som ni kanske märker så bygger det upp sig ett litet ”men” här och detta beror på att den relativt höga alkoholhalten på 7.3% märks lite för väl i smaken. Den här gången är det inte på värsta viset, tonen av alkohol värmer kinderna snarare än är störande spritig men trots allt så märks alkoholen för mycket för att jag skall vara helt nöjd och för att jag skall tycka att det är riktigt gott.
AleSmith IPA är en av de amerikanska ölnyheter som Systembolaget lanserade i början på maj. AleSmith IPA finns fortfarande att köpa hos de mer välsorterade Systembolagen i Sverige, priset är 99 kronor för en 650 ml flaska.
Vad handlar då de slutliga raderna rörande AleSmith IPA om. Ja i stort sett är jag väldigt nöjd, AleSmith överraskar förvisso inte men å andra sidan så innehåller den det mesta som jag gillar hos en riktigt bra öl. Betyget för AleSmith IPA slutar på fyra flaskor av fem möjliga, det som hindrar högsta betyg är framför allt tonen av alkohol som tveklöst finns där plus att jag tycker att det är en aningens för dyr öl i förhållande till den kvalitet som jag får.
lördag 29 maj 2010
Kommentarer
Från och med nu så fungerar fältet för kommentarer tillhörande de inlägg som publiceras på Beer Department fullt ut. En miss i inställningarna har gjort att du tidigare var tvungen att vara inloggad med ett google-konto för att kunna lägga kommentarer, detta är nu åtgärdat.
Frihet under ansvar ok!
Frihet under ansvar ok!
fredag 28 maj 2010
Juninyheter på Systembolaget
Så har större delen av maj redan gått, var tar tiden vägen just nu? Okej att jag har varit på resande fot stora delar av maj men det är ändå svårt att tro att våren redan är slut och att sommaren finns där runt hörnet. Systembolaget väljer att fira sommarens ankomst med en ny amerikansk öl som kommer att finnas tillgänglig för inköp tisdag 1/6.
Sierra Nevada Glissade Golden Bock 2010:
Så är det dags att ta in ytterligare en öl från det Kalifornien-baserade bryggeriet Sierra Nevada. Jag har väl ingenting emot det egentligen samtidigt som jag kan känna att just Sierra Nevada får väldigt mycket utrymme bland nyheterna som lanseras på Systembolaget. Hur som helst kommer jag garanterat lägga beslag på ett antal flaskor Sierra Nevada Glissade Golden Bock 2010. Denna öl kommer att finnas tillgänglig på de mer välsorterade Systembolagen i Sverige, priset för en 350 ml flaska är satt till 27.90.
Sierra Nevada Glissade Golden Bock 2010:
Så är det dags att ta in ytterligare en öl från det Kalifornien-baserade bryggeriet Sierra Nevada. Jag har väl ingenting emot det egentligen samtidigt som jag kan känna att just Sierra Nevada får väldigt mycket utrymme bland nyheterna som lanseras på Systembolaget. Hur som helst kommer jag garanterat lägga beslag på ett antal flaskor Sierra Nevada Glissade Golden Bock 2010. Denna öl kommer att finnas tillgänglig på de mer välsorterade Systembolagen i Sverige, priset för en 350 ml flaska är satt till 27.90.
torsdag 27 maj 2010
Tisdag i New York
Det första ljud jag hör när jag vaknar på hotellrummet är ljudet av regn. Massor av regn. Suck. Jag hoppas på det bästa, drar på mig täcket igen och sover några timmar till i hopp om bättre väder. Tyvärr hjälper inte sömnen ett dugg mot vädret i alla fall, regnet fortsätter att ösa ned så jag inser snart att jag får ändra de planer jag hade för dagen. En del utomhusaktiviteter får bytas mot inomhusaktiviteter istället, dagen får till stora delar handla om att gå runt i mer eller mindre galna affärer efter Broadway och i Chinatown och att springa så fort jag bara kan mellan dessa för att undvika att bli alltför blöt. När det regnar i New York så regnar det rejält. Till sist så är jag trött på affärerna men samtidigt är jag inte så sugen på att dricka öl heller i ösregnet. Men det är bara att bita ihop och bege sig mot ett av målen på denna resa, Chelsea Brewing Company, en restaurang och mikrobryggeri beläget vid Hudson River på Chelsea Piers vid 12th Avenue och 22 Street.
En första anblick på Chelsea Brewing Company imponerar inte, en ganska tråkig lokal med faktiskt ful inredning (ha som om jag är någon expert på inredning). Men å andra sidan skulle med största sannolikhet mitt första intryck här nere vid vattnet vara helt annorlunda om det fina vädret från i söndags rådde även idag.
Nåväl jag är inte här för inredning och väder, jag är här för att prova deras öl och ta mig en bit mat. Hamburgare får bli mitt (självklara) val, till det så passar jag på att beställa in Chelsea Brewing Companys sampler plate, sex öl i som serveras i glas om 4 fluid oz (en dryg deciliter) styck.
Den första ölen som jag provar är en av bryggeriets flaggskepp, Checker Cab Blonde Ale. En mycket ljus öl som får mig att befara att detta är likt Millers eller Coors men till min glädje har jag fel. Detta är en öl som snarare påminner väldigt mycket om den tyska Kölschen, till exempel den utmärkta DOM så fanns på Systembolaget tills för något år sedan. Inte så mycket doft, en anings bröd bara, men desto mera fräsch krispig smak likt en kall vintermorgon i februari. Lite citrus, lite honung ryms här också. "It's time to grab a cab" säger Chelsea Brewing Company själva och varför inte en helt duglig öl det får bli tre flaskor av fem möjliga.
Dagens andra öl blir Sunset Red Ale. Som namnet antyder är detta en kopparfärgad Ale som ser vackert inbjudande ut i glaset men tyvärr slutar det roliga där. Jag har svårt att känna någon doft från ölen och smaken innehåller frukt i ungefär en sekund innan en liten beska tar över. Med minsta möjliga marginal når Sunset Red Ale upp till två flaskor av fem möjliga, det här var mest en bagatell som passerade.
Efter denna besvikelse så ser jag fram mot att prova den tredje ölen med det lovande namnet Hop Angel IPA. En grumlig mörkgul öl har slagits upp i mitt lilla glas. Det doftar bröd och det doftar citrusfrukter. Smaken blandar fint diverse frukter och humle men smaken försvinner också ganska så fort ur munnen. Det skulle vara intressant att dricka denna öl i ett större glas och något lite varmare, jag tror att den skulle vinna på det, nu får det bli ett betyg på tre flaskor av fem möjliga.
Ett av Chelsea Brewing Companys stoltheter, en öl som har vunnit ett flertal priser är den fjärde ölen jag provar, Black Hole XXX Stout. Drycken är svart som en stjärnlös natt i november. Det doftar starkt kaffe och kakao och det är också vad mycket av smaken innehåller. En mycket fin och lång eftersmak gör att detta är en öl som stannar kvar länge i gommen. Utan någon som helst tvekan förstår jag var denna öl har fått priser, jag stämmer in i hyllningskören och ger den fem flaskor av fem möjliga.
Det är väl egentligen inte så snällt att prova fler öl efter den jättefina stout som jag nyss har provat men jag dricker ett glas vatten för att neutralisera smakerna innan jag ger mig på den femte ölen, Summer Solstice Wheat. Namnet ljuger något då denna öl enbart till 50% procent består av vete, de andra 50% är istället korn. Och jag undrar om detta inte är att föredra framför en ren veteöl som jag har betydligt svårare för. Visst finns det tydliga tecken på vetet, ölen är grumligt gul, det doftar jäst och smakar lite "stickigt" i munnen. Men på detta så ligger också smaker som man normalt inte hittar i veteölen, denna öl blir lite rejälare på något vis. En annan glädjande smak är att detta är ännu en sommaröl som inte smakar så förtvivlat mycket citron, de amerikanska bryggmästarna måste läsa min blogg eftersom de tycks ha hörsammat min önskan om bättring... Även detta är en öl från Chelsea Brewing Company som är bra men det räcker inte till överbetyg, därför tre flaskor av fem möjliga.
En annan inte helt vanlig bas i öl är råg, därför är det spännande att få ta itu med den sjätte och sista ölen, Rye Knot. Denna bärnstensfärgade öl är nog den öl som doftar mest av de som jag har provat idag. Säd, frukter och mörkt bröd känns i doften samt en del kryddor och visst finns det lite kardemumma i doften också (om jag inte förväxlar det med någon annan brödkrydda). Smaken är komplex med en blandning av det som finns i doften. Så småningom tonar detta bort och ersätts av en fin beska som värmer i ösregnet denna tisdag i New York. Rye Knot får bli en fin avslutning på en fin resa, fyra flaskor av fem möjliga.
Det sammanlagda intrycket av Chelsea Brewing Company är att det är värt ett besök, kan tänka mig att det är ett fantastiskt ställe när regnet inte faller i mängder från himlen. Deras stout är alldeles underbar och värt ett besök bara den, rye imponerar och överraskar också men i övrigt så är det tämligen slätstruket och ingenting som riktigt står ut. Men som sagt stället bör besökas i synnerhet om du som undertecknad är intresserad av amerikansk öl.
Därmed är det dags att gå tillbaka till hotellet och packa väskorna. Heartland Brewery hanns inte med denna gång, jag har dock varit där förr, men i gengäld så fann jag en del andra så pärlor och också en del gamla bekanta som fortfarande är väl värt ett besök. Skall försöka ta mig tillbaka till New York i september då det arrangeras ett helt gäng konserter som jag vill se inom några dagar. Men även då skall det nog hinnas med en öl eller två.
En första anblick på Chelsea Brewing Company imponerar inte, en ganska tråkig lokal med faktiskt ful inredning (ha som om jag är någon expert på inredning). Men å andra sidan skulle med största sannolikhet mitt första intryck här nere vid vattnet vara helt annorlunda om det fina vädret från i söndags rådde även idag.
Nåväl jag är inte här för inredning och väder, jag är här för att prova deras öl och ta mig en bit mat. Hamburgare får bli mitt (självklara) val, till det så passar jag på att beställa in Chelsea Brewing Companys sampler plate, sex öl i som serveras i glas om 4 fluid oz (en dryg deciliter) styck.
Den första ölen som jag provar är en av bryggeriets flaggskepp, Checker Cab Blonde Ale. En mycket ljus öl som får mig att befara att detta är likt Millers eller Coors men till min glädje har jag fel. Detta är en öl som snarare påminner väldigt mycket om den tyska Kölschen, till exempel den utmärkta DOM så fanns på Systembolaget tills för något år sedan. Inte så mycket doft, en anings bröd bara, men desto mera fräsch krispig smak likt en kall vintermorgon i februari. Lite citrus, lite honung ryms här också. "It's time to grab a cab" säger Chelsea Brewing Company själva och varför inte en helt duglig öl det får bli tre flaskor av fem möjliga.
Dagens andra öl blir Sunset Red Ale. Som namnet antyder är detta en kopparfärgad Ale som ser vackert inbjudande ut i glaset men tyvärr slutar det roliga där. Jag har svårt att känna någon doft från ölen och smaken innehåller frukt i ungefär en sekund innan en liten beska tar över. Med minsta möjliga marginal når Sunset Red Ale upp till två flaskor av fem möjliga, det här var mest en bagatell som passerade.
Efter denna besvikelse så ser jag fram mot att prova den tredje ölen med det lovande namnet Hop Angel IPA. En grumlig mörkgul öl har slagits upp i mitt lilla glas. Det doftar bröd och det doftar citrusfrukter. Smaken blandar fint diverse frukter och humle men smaken försvinner också ganska så fort ur munnen. Det skulle vara intressant att dricka denna öl i ett större glas och något lite varmare, jag tror att den skulle vinna på det, nu får det bli ett betyg på tre flaskor av fem möjliga.
Ett av Chelsea Brewing Companys stoltheter, en öl som har vunnit ett flertal priser är den fjärde ölen jag provar, Black Hole XXX Stout. Drycken är svart som en stjärnlös natt i november. Det doftar starkt kaffe och kakao och det är också vad mycket av smaken innehåller. En mycket fin och lång eftersmak gör att detta är en öl som stannar kvar länge i gommen. Utan någon som helst tvekan förstår jag var denna öl har fått priser, jag stämmer in i hyllningskören och ger den fem flaskor av fem möjliga.
Det är väl egentligen inte så snällt att prova fler öl efter den jättefina stout som jag nyss har provat men jag dricker ett glas vatten för att neutralisera smakerna innan jag ger mig på den femte ölen, Summer Solstice Wheat. Namnet ljuger något då denna öl enbart till 50% procent består av vete, de andra 50% är istället korn. Och jag undrar om detta inte är att föredra framför en ren veteöl som jag har betydligt svårare för. Visst finns det tydliga tecken på vetet, ölen är grumligt gul, det doftar jäst och smakar lite "stickigt" i munnen. Men på detta så ligger också smaker som man normalt inte hittar i veteölen, denna öl blir lite rejälare på något vis. En annan glädjande smak är att detta är ännu en sommaröl som inte smakar så förtvivlat mycket citron, de amerikanska bryggmästarna måste läsa min blogg eftersom de tycks ha hörsammat min önskan om bättring... Även detta är en öl från Chelsea Brewing Company som är bra men det räcker inte till överbetyg, därför tre flaskor av fem möjliga.
En annan inte helt vanlig bas i öl är råg, därför är det spännande att få ta itu med den sjätte och sista ölen, Rye Knot. Denna bärnstensfärgade öl är nog den öl som doftar mest av de som jag har provat idag. Säd, frukter och mörkt bröd känns i doften samt en del kryddor och visst finns det lite kardemumma i doften också (om jag inte förväxlar det med någon annan brödkrydda). Smaken är komplex med en blandning av det som finns i doften. Så småningom tonar detta bort och ersätts av en fin beska som värmer i ösregnet denna tisdag i New York. Rye Knot får bli en fin avslutning på en fin resa, fyra flaskor av fem möjliga.
Det sammanlagda intrycket av Chelsea Brewing Company är att det är värt ett besök, kan tänka mig att det är ett fantastiskt ställe när regnet inte faller i mängder från himlen. Deras stout är alldeles underbar och värt ett besök bara den, rye imponerar och överraskar också men i övrigt så är det tämligen slätstruket och ingenting som riktigt står ut. Men som sagt stället bör besökas i synnerhet om du som undertecknad är intresserad av amerikansk öl.
Därmed är det dags att gå tillbaka till hotellet och packa väskorna. Heartland Brewery hanns inte med denna gång, jag har dock varit där förr, men i gengäld så fann jag en del andra så pärlor och också en del gamla bekanta som fortfarande är väl värt ett besök. Skall försöka ta mig tillbaka till New York i september då det arrangeras ett helt gäng konserter som jag vill se inom några dagar. Men även då skall det nog hinnas med en öl eller två.
onsdag 26 maj 2010
Måndag i New York
Det vackra vädret fortsätter i New York så efter en fin frukost med omelett och färska frukter så beger sig jag och mitt resesällskap oss till Central Park ett par timmar. Central Park är en verklig oas där man med lätthet kan sitta i timmar och bara titta på skolklasser som spelar baseball, hundägare som spökar ut sina stackars hundar till prydnadsföremål samt mammor/barnflickor som utför barnvagnsgymnastik på gångvägarna i parken. En av de mer märkvärdiga syner jag har sett.
Efter att ha vinkat adjö till mitt resesällskap så är jag plötsligt själv i storstaden men här finns ju en och annan sak att göra även på egen hand så med raska steg sticker jag iväg till ”the weird and wonderful world of MoMa”, Museum of Modern Art. Efter ett par timmar på museet så blir i alla fall jag törstig, måste vara den torra luften.
Första stopp för dagen blir The Blarney Stone, 3rd Avenue mellan 44 och 45 Street. Jag skulle kunna berätta så mycket om Blarney Stone (och jag kommer att göra det som en del av månadens pub någon gång i framtiden), denna gång nöjer jag mig med att citera en nätrecension av Blarney Stone ”Beer is surprisingly cheap, lighting is awful, weird little old men try to sell you belts, Yankee hats, or Viagra...it's extremely entertaining and all around awesome.”.
Ölen är verkligen billig på Blarney Stone, utbudet är dessutom riktigt hyfsat. Jag väljer en Goose Island IPA från det Illinois-baserade bryggeriet Goose Island som jag får betala hela $4 för. Men då får jag och andra sidan en ”big boy”, tror att det är ett mått som motsvarar 24 fluid oz, det vill säga två normala flaskor (710 ml) amerikansk öl. Det är många som menar att Goose Island är en av världens bästa bryggerier, personligen är jag inte övertygad ännu och jag blir det inte heller av deras IPA.
Färgen är lik honung, blekt guldfärgad med andra ord. Doften innehåller lite humle men det är svårt att urskilja någon egentlig doft (eller döljs den av andra dofter som finns på The Blarney Stone...). Smaken innehåller också lite humle och lite sötma såsom utav honung. En aningens ton av citrusfrukter tycker jag också finns där. Återigen handlar det inte om någon dålig öl från Goose Island, men det är inte heller något av yttersta klass därför får betyget bli tre flaskor av fem möjliga.
Som vanligt omtumlad, av upplevelsen snarare än ölen, på Blarney Stone beger jag mig söderut på Manhattan för den ”obligatoriska” rundan bland alla second hand skivbutiker på Bleecker Street. Både ett och annat fynd får följa med till Sverige. På 281 Bleecker Street finns även en av mina absoluta favoritställen i New York, Blind Tiger Ale House. Hos Blind Tiger Ale House så hittar man ett tjugotal olika öl på tapp och mängder av olika amerikanska öl på flaska. Här pratar vi heller inte om Coors och Millers utan det är genomgående mindre bryggerier med stor fyndvarning på ölen. Blir du osäker? Inga problem, den kunniga personalen hjälper dig gärna att hitta rätt bland annat genom att servera smakprov.
Till min stora glädje så har Blind Tiger dagen till ära en öl på fat från ett av världens bästa bryggerier i mina ögon, det Kalifornien-baserade Firestone Walker Brewing Company. Ett glas Union Jack India Pale Ale (som jag inte har druckit förr) slåss upp i mitt glas och ännu än gång har jag den stora glädjen att konstatera Firestone Walker Brewing Company levererar öl av yppersta klass. Denna India Pale har precis det där jag letar efter när jag är på jakt efter en riktigt bra öl. Doften från Union Jack är en explosion av sötma och humle, men det finns också en ton av träd i doften tycker jag, tall/fura kanske. Det låter konstigt men är tilltalande. Färgen är vackert rödbrun, med ett fint lager vitt skum på toppen. Smaken är... ja alldeles fantastisk, som Blast! på Brooklyn Brewery igår så är också detta en öl som balanserar sötma, frukt, humle och beska näst intill perfekt. Det är nästan så att en tår av lycka rullar utför kinden när jag konstaterar att betyget enbart kan bli fem flaskor av fem möjliga.
Från Bleecker Street är det inte långt till en annan av mina favoritgator i New York, Astor Place/St. Marks Place. Även efter denna gata så finns mängder av butiker med skivor, t-shirtar, serietidningar och annat roligt men några av dessa roliga butiker har också försvunnit sedan jag var i New York sist. Den ekonomiska krisen har spelat roll kanske.
Nåväl ett och annat fynd görs här innan jag vandrar vidare söderut på Manhattan i sökandet efter en annan pub som jag har fått tips om vi min vän bakom bloggen Cyklar i skogen. Tredje ölen och sista ölen för dagen intas på Spring Lounge som ligger i hörnet mellan Spring Street och Mulberry Street.
Spring Lounge är ganska likt Blind Tiger Ale House när det gäller ölutbud. Även här erbjuds cirka 20 amerikanska öl på fat medan flaskutbudet är lite mindre i jämförelse. Mitt val faller på en pint Fresh Chester Pale Ale från det New York-baserade bryggeriet Captain Lawrence Brewing Company. Enligt utsago är detta en Pale Ale även om det första jag själv kommer att tänka på är en gammal hederlig Brown Ale a la Newcastle, inte minst då färgen på ölen är tydligt brun. Det som skiljer från Newcastle är den mycket livliga kolsyran i Fresh Chester Pale Ale. Detta genererar dock inte så mycket skum, skummet finns där en kort stund men försvinner snabbt. Doften innehåller små bitar av jäst, sötma, humle och vitt vin, tro det eller ej. Smaken är diffus, bröd och lite humle i bakgrunden kan jag identifiera men mest smakar det... någonting som jag inte kommer på vad det är. Kanske börjar mina sinnen bli avtrubbade men jag kan verkligen inte komma på vad det smakar av Fresh Chester Pale Ale, inte mer än att det finns smak där. Som dagens första öl Goose Island IPA är även Fresh Chester Pale Ale en helt ok som kanske otacksamt testas efter den magnifika Union Jack. Betyget stannar på tre flaskor av fem möjliga.
Därmed börjar måndagen i New York gå mot sitt slut, jag tar mig tillbaka till hotellrummet, tittar lite på den underbara ”sporten” wrestling innan jag släcker lampan och somnar sött. Imorgon är tanken att en helt ny upplevelse skall klaras av men mer om det senare.
Efter att ha vinkat adjö till mitt resesällskap så är jag plötsligt själv i storstaden men här finns ju en och annan sak att göra även på egen hand så med raska steg sticker jag iväg till ”the weird and wonderful world of MoMa”, Museum of Modern Art. Efter ett par timmar på museet så blir i alla fall jag törstig, måste vara den torra luften.
Första stopp för dagen blir The Blarney Stone, 3rd Avenue mellan 44 och 45 Street. Jag skulle kunna berätta så mycket om Blarney Stone (och jag kommer att göra det som en del av månadens pub någon gång i framtiden), denna gång nöjer jag mig med att citera en nätrecension av Blarney Stone ”Beer is surprisingly cheap, lighting is awful, weird little old men try to sell you belts, Yankee hats, or Viagra...it's extremely entertaining and all around awesome.”.
Ölen är verkligen billig på Blarney Stone, utbudet är dessutom riktigt hyfsat. Jag väljer en Goose Island IPA från det Illinois-baserade bryggeriet Goose Island som jag får betala hela $4 för. Men då får jag och andra sidan en ”big boy”, tror att det är ett mått som motsvarar 24 fluid oz, det vill säga två normala flaskor (710 ml) amerikansk öl. Det är många som menar att Goose Island är en av världens bästa bryggerier, personligen är jag inte övertygad ännu och jag blir det inte heller av deras IPA.
Färgen är lik honung, blekt guldfärgad med andra ord. Doften innehåller lite humle men det är svårt att urskilja någon egentlig doft (eller döljs den av andra dofter som finns på The Blarney Stone...). Smaken innehåller också lite humle och lite sötma såsom utav honung. En aningens ton av citrusfrukter tycker jag också finns där. Återigen handlar det inte om någon dålig öl från Goose Island, men det är inte heller något av yttersta klass därför får betyget bli tre flaskor av fem möjliga.
Som vanligt omtumlad, av upplevelsen snarare än ölen, på Blarney Stone beger jag mig söderut på Manhattan för den ”obligatoriska” rundan bland alla second hand skivbutiker på Bleecker Street. Både ett och annat fynd får följa med till Sverige. På 281 Bleecker Street finns även en av mina absoluta favoritställen i New York, Blind Tiger Ale House. Hos Blind Tiger Ale House så hittar man ett tjugotal olika öl på tapp och mängder av olika amerikanska öl på flaska. Här pratar vi heller inte om Coors och Millers utan det är genomgående mindre bryggerier med stor fyndvarning på ölen. Blir du osäker? Inga problem, den kunniga personalen hjälper dig gärna att hitta rätt bland annat genom att servera smakprov.
Till min stora glädje så har Blind Tiger dagen till ära en öl på fat från ett av världens bästa bryggerier i mina ögon, det Kalifornien-baserade Firestone Walker Brewing Company. Ett glas Union Jack India Pale Ale (som jag inte har druckit förr) slåss upp i mitt glas och ännu än gång har jag den stora glädjen att konstatera Firestone Walker Brewing Company levererar öl av yppersta klass. Denna India Pale har precis det där jag letar efter när jag är på jakt efter en riktigt bra öl. Doften från Union Jack är en explosion av sötma och humle, men det finns också en ton av träd i doften tycker jag, tall/fura kanske. Det låter konstigt men är tilltalande. Färgen är vackert rödbrun, med ett fint lager vitt skum på toppen. Smaken är... ja alldeles fantastisk, som Blast! på Brooklyn Brewery igår så är också detta en öl som balanserar sötma, frukt, humle och beska näst intill perfekt. Det är nästan så att en tår av lycka rullar utför kinden när jag konstaterar att betyget enbart kan bli fem flaskor av fem möjliga.
Från Bleecker Street är det inte långt till en annan av mina favoritgator i New York, Astor Place/St. Marks Place. Även efter denna gata så finns mängder av butiker med skivor, t-shirtar, serietidningar och annat roligt men några av dessa roliga butiker har också försvunnit sedan jag var i New York sist. Den ekonomiska krisen har spelat roll kanske.
Nåväl ett och annat fynd görs här innan jag vandrar vidare söderut på Manhattan i sökandet efter en annan pub som jag har fått tips om vi min vän bakom bloggen Cyklar i skogen. Tredje ölen och sista ölen för dagen intas på Spring Lounge som ligger i hörnet mellan Spring Street och Mulberry Street.
Spring Lounge är ganska likt Blind Tiger Ale House när det gäller ölutbud. Även här erbjuds cirka 20 amerikanska öl på fat medan flaskutbudet är lite mindre i jämförelse. Mitt val faller på en pint Fresh Chester Pale Ale från det New York-baserade bryggeriet Captain Lawrence Brewing Company. Enligt utsago är detta en Pale Ale även om det första jag själv kommer att tänka på är en gammal hederlig Brown Ale a la Newcastle, inte minst då färgen på ölen är tydligt brun. Det som skiljer från Newcastle är den mycket livliga kolsyran i Fresh Chester Pale Ale. Detta genererar dock inte så mycket skum, skummet finns där en kort stund men försvinner snabbt. Doften innehåller små bitar av jäst, sötma, humle och vitt vin, tro det eller ej. Smaken är diffus, bröd och lite humle i bakgrunden kan jag identifiera men mest smakar det... någonting som jag inte kommer på vad det är. Kanske börjar mina sinnen bli avtrubbade men jag kan verkligen inte komma på vad det smakar av Fresh Chester Pale Ale, inte mer än att det finns smak där. Som dagens första öl Goose Island IPA är även Fresh Chester Pale Ale en helt ok som kanske otacksamt testas efter den magnifika Union Jack. Betyget stannar på tre flaskor av fem möjliga.
Därmed börjar måndagen i New York gå mot sitt slut, jag tar mig tillbaka till hotellrummet, tittar lite på den underbara ”sporten” wrestling innan jag släcker lampan och somnar sött. Imorgon är tanken att en helt ny upplevelse skall klaras av men mer om det senare.
tisdag 25 maj 2010
Söndag i New York
Något försenat så är det dags för fortsättningen på Beer Departments äventyr i USA. Denna försening skyller jag enbart på att jag inte hittade något Internet-café i New York där man kunde programmera om tangentbordet till att få med å, ä och ö.
Strålande sol och mycket varmt väder i New York. Dagen börjar med frukost på Café 28 i hörnet mellan Fifth Avenue och 28th Street. Stället rekommenderas varmt för alla frukostsugna i New York. Efter frukost väntade en kort promenad söderut till Madison Square och Flatiron Building där jag och mitt resesällskap plötsligt fick oss en rejäl chock då vi ser en person balansera på kanten av en av hustaken. Efter några förvirrande sekunder då vi inte visste vad vi skulle göra så inser vi att personen inte rör sig. Alls. En docka som lurar oss totalt till en början. Bilder från denna installation bland hustaken hittar du här.
Efter en extra kopp kaffe i solen på Union Square lämnar jag Manhattan med hjälp och L-line tunnebanan för en tur till Bedford Street och ett besök på Brooklyn Brewery som numera har öppet även på söndagar. Dagen till ära så har jag tur som en tokig och trampar rakt in i en matfestival, Taste Williamsburg Greenpoint, som pågår på samma gata som där Brooklyn Brewery ligger. Massor av mat, massor av öl, massor av solsken. Livet är underbart.
Maten var prima men, det är ändå ölen som var i fokus för mig. Dagens första öl får bli Brooklyn East India Pale Ale som jag inte har testat på fat tidigare. Det är dock en öl som är förekommande på diverse restauranger och pubar åtminstone i Stockholm och jag har hört rykten om att den kommer in på Systembolaget senare i år. En gulorange öl som herr bartrender lägger en fin skumkrona på. Äntligen någon som slår upp öl med skum i USA. En del citrus och lite sötma i doften, smaken domineras dock av en mycket angenäm beska som dock effektivt tar bort det mesta av annan smak. Kanske är det dagen och tillfället som gör det men jag gillar denna öl, betyget blir därför fyra flaskor av fem möjliga.
Öl nummer två får bli en öl som jag initialt känner mig lite tveksam till, Brooklyn Summer Ale. Men ser man på, min tveksamhet kan jag lägga åt sidan för här serveras en sommarvariant av öl som inte innehåller mängder med citrus. Visst finns den där men det är inte den stora smaken i denna öl som istället är frukt och blommor som man normalt hittar i amerikansk IPA. En ton av jäst ersätter i övrigt beskan i denna öl. Besöket på Brooklyn Brewery fortsätter bra, betyget blir tre flaskor av fem möjliga.
En tredje öl, Pennant Ale '55, slinker under tiden som jag går på visning i bryggeriet. Eller visning är väl att ta i, det handlar snarare om en presentation av Brooklyn Brewery. Det är väl kul att vara med på men här tycker jag att Brooklyn Brewery har en förbättringspotential. Det har ölen också, Pennat Ale '55 som är en hyllning till Brooklyn Dodgers baseballlag som vann mästerskapet 1955 är en öl som jag tycker är engelsk i stilen. En klart markerad sötma finns i både doft och smak men det är ändå en öl som är tråkig och en öl som känns avslagen. Jag har svårt för denna typ av öl just nu, Pennant Ale '55 får därför betyget två flaskor av fem möjliga.
Dags att smita ut från bryggeriet en stund för mer mat och mer sol. Med tre öl i magen blir dagen om möjligt ännu mer fantastisk. Och självklart måste jag SMS:a mina vänner i Sverige och berätta hur fantastiskt jag har det. Träffade även på bryggerikatten Monster (som för övrigt har en egen Facebook-sida, det har inte jag...)
Rond nummer två på Brooklyn Brewery börjar med att ta en närmare titt på deras veteöl Brooklyn Weisse. Både doft och smak innehåller jäst och citrus men även här tycker jag att Brooklyn lyckas bra med att hålla ned citrustonen så att den inte tar över totalt. Ett fint vitt skum på toppen antyder också att detta är en veteöl. Trots den varma soliga dagen så är jag ändå inte alltför gillande till Brooklyn Weisse, veteöl är inte heller min största favorit så betyget får bli två flaskor av fem möjliga.
Dagens femte öl får bli Brooklyn Pilsener. Inga överraskningar här inte, en ganska bra imitation av vad de Tjeckiska bryggerierna kan erbjuda. En gyllengul öl med massor av kolsyra. Beskan finns där naturligtvis medan doften är ganska frånvarande. Helt ok men ingenting som imponerar storligen, betyget blir tre flaskor av fem möjliga.
Det sägs att man sparar det bästa till sist och gällande mitt besök på Brooklyn Brewery då jag dels får sällskap av bryggerikatten Monster och dessutom får ett glas av deras Double IPA Blast! framför mig. Det här är bra. Det är rentav riktigt bra, det ju så här det skall vara. Humle, Beska och frukt i perfekt balans och harmoni i såväl doft som smak. Så bra att det med lätthet döljer den höga alkoholhalten på 8.1%. Massor av fin kolsyra gör dessutom denna relativt tunga öl ändå lättdrucken. Betyget kan inte bli annat än fem flaskor av fem möjliga.
En alldeles förträfflig start på vistelsen i New York med andra ord, hur skall detta kunna toppas? Vi får väl se vad som händer härnäst.
Fotnot: Så snart som jag har hittat sladden mellan min kamera och min dator så kommer det att komma upp bilder från besöket på Brooklyn Brewery.
Strålande sol och mycket varmt väder i New York. Dagen börjar med frukost på Café 28 i hörnet mellan Fifth Avenue och 28th Street. Stället rekommenderas varmt för alla frukostsugna i New York. Efter frukost väntade en kort promenad söderut till Madison Square och Flatiron Building där jag och mitt resesällskap plötsligt fick oss en rejäl chock då vi ser en person balansera på kanten av en av hustaken. Efter några förvirrande sekunder då vi inte visste vad vi skulle göra så inser vi att personen inte rör sig. Alls. En docka som lurar oss totalt till en början. Bilder från denna installation bland hustaken hittar du här.
Efter en extra kopp kaffe i solen på Union Square lämnar jag Manhattan med hjälp och L-line tunnebanan för en tur till Bedford Street och ett besök på Brooklyn Brewery som numera har öppet även på söndagar. Dagen till ära så har jag tur som en tokig och trampar rakt in i en matfestival, Taste Williamsburg Greenpoint, som pågår på samma gata som där Brooklyn Brewery ligger. Massor av mat, massor av öl, massor av solsken. Livet är underbart.
Maten var prima men, det är ändå ölen som var i fokus för mig. Dagens första öl får bli Brooklyn East India Pale Ale som jag inte har testat på fat tidigare. Det är dock en öl som är förekommande på diverse restauranger och pubar åtminstone i Stockholm och jag har hört rykten om att den kommer in på Systembolaget senare i år. En gulorange öl som herr bartrender lägger en fin skumkrona på. Äntligen någon som slår upp öl med skum i USA. En del citrus och lite sötma i doften, smaken domineras dock av en mycket angenäm beska som dock effektivt tar bort det mesta av annan smak. Kanske är det dagen och tillfället som gör det men jag gillar denna öl, betyget blir därför fyra flaskor av fem möjliga.
Öl nummer två får bli en öl som jag initialt känner mig lite tveksam till, Brooklyn Summer Ale. Men ser man på, min tveksamhet kan jag lägga åt sidan för här serveras en sommarvariant av öl som inte innehåller mängder med citrus. Visst finns den där men det är inte den stora smaken i denna öl som istället är frukt och blommor som man normalt hittar i amerikansk IPA. En ton av jäst ersätter i övrigt beskan i denna öl. Besöket på Brooklyn Brewery fortsätter bra, betyget blir tre flaskor av fem möjliga.
En tredje öl, Pennant Ale '55, slinker under tiden som jag går på visning i bryggeriet. Eller visning är väl att ta i, det handlar snarare om en presentation av Brooklyn Brewery. Det är väl kul att vara med på men här tycker jag att Brooklyn Brewery har en förbättringspotential. Det har ölen också, Pennat Ale '55 som är en hyllning till Brooklyn Dodgers baseballlag som vann mästerskapet 1955 är en öl som jag tycker är engelsk i stilen. En klart markerad sötma finns i både doft och smak men det är ändå en öl som är tråkig och en öl som känns avslagen. Jag har svårt för denna typ av öl just nu, Pennant Ale '55 får därför betyget två flaskor av fem möjliga.
Dags att smita ut från bryggeriet en stund för mer mat och mer sol. Med tre öl i magen blir dagen om möjligt ännu mer fantastisk. Och självklart måste jag SMS:a mina vänner i Sverige och berätta hur fantastiskt jag har det. Träffade även på bryggerikatten Monster (som för övrigt har en egen Facebook-sida, det har inte jag...)
Rond nummer två på Brooklyn Brewery börjar med att ta en närmare titt på deras veteöl Brooklyn Weisse. Både doft och smak innehåller jäst och citrus men även här tycker jag att Brooklyn lyckas bra med att hålla ned citrustonen så att den inte tar över totalt. Ett fint vitt skum på toppen antyder också att detta är en veteöl. Trots den varma soliga dagen så är jag ändå inte alltför gillande till Brooklyn Weisse, veteöl är inte heller min största favorit så betyget får bli två flaskor av fem möjliga.
Dagens femte öl får bli Brooklyn Pilsener. Inga överraskningar här inte, en ganska bra imitation av vad de Tjeckiska bryggerierna kan erbjuda. En gyllengul öl med massor av kolsyra. Beskan finns där naturligtvis medan doften är ganska frånvarande. Helt ok men ingenting som imponerar storligen, betyget blir tre flaskor av fem möjliga.
Det sägs att man sparar det bästa till sist och gällande mitt besök på Brooklyn Brewery då jag dels får sällskap av bryggerikatten Monster och dessutom får ett glas av deras Double IPA Blast! framför mig. Det här är bra. Det är rentav riktigt bra, det ju så här det skall vara. Humle, Beska och frukt i perfekt balans och harmoni i såväl doft som smak. Så bra att det med lätthet döljer den höga alkoholhalten på 8.1%. Massor av fin kolsyra gör dessutom denna relativt tunga öl ändå lättdrucken. Betyget kan inte bli annat än fem flaskor av fem möjliga.
En alldeles förträfflig start på vistelsen i New York med andra ord, hur skall detta kunna toppas? Vi får väl se vad som händer härnäst.
Fotnot: Så snart som jag har hittat sladden mellan min kamera och min dator så kommer det att komma upp bilder från besöket på Brooklyn Brewery.
måndag 24 maj 2010
Mitt i månaden nyheter maj
Innan reserepotaget från USA fortsätter så sticker Beer Department mellan med notisen att Systembolagets mindre nyhetssläpp i maj inte innehåller några amerikanska öl alls.
Tur i oturen för Beer Department som befann sig i Denver vid tiden för detta nyhetssläpp.
Tur i oturen för Beer Department som befann sig i Denver vid tiden för detta nyhetssläpp.
lördag 15 maj 2010
Fredag i Denver
Så börjar tiden i Denver gå mot sitt slut och vad är då en bättre avslutning än att bege sig till en restaurang som brygger sin egen öl? Sagt och gjort, Beer Department styr stegen till Wynkoop Brewing Company för att prova några av deras öl.
Först ut är St. Charles ESB, en ale som enligt Wynkoops egen utsago skall vara väldigt brittisk i stilen. Och det kan jag skriva under på, ölen är Newcastle Brown Ale upp i dagen vad det gäller färg och till viss del även smak. Smaken är dock ganska anonym, en aningens humle annars är detta en öl som inte lämnar några större intryck. Tyvärr är den också "avslagen" på engelskt vis, något som gör att ölen blir ganska trist. Nä det har var inte alls roligt, betyget når nätt och jämnt upp till två flaskor av fem möjliga.
Bättre lycka andra gången då kanske. Jag väljer att prova Wynkoops flaggskepp, RailYard Ale. Denna bärnstensfärgade ale serveras med en liten skumkrona, det tycks som om amerikanarna är livrädda för skum. Eller har den ekonomiska krisen i USA gjort att folket som beställer öl kräver fulla glas för att få så mycket som möjligt av sina dollar? Nåväl, RailYard doftar gott, bröd och humle. Fast detta är en ale så får jag vissa tankar på den stil som Oktoberfestölen brukar ha både vad det gäller doft och smak. RailYard är betydligt bättre än St Charles men det är fortfarande inte en öl som får mig riktigt glad. Betyget blir tre flaskor av fem möjliga.
Aningens berusad bestämmer jag mig för att kvällens sista öl får bli den annorlunda Pattys Chile Beer. Som namnet antyder så är detta en öl som är spetsad med lite peppar, något som framför allt märks i doften. Det kittlar ganska bra i näsan av pepparn som är tillsatt. Ölen är i övrigt en ljus lager som följer standardreceptet för just en ljus lager när det gäller färgen. Samma sak i smaken också faktiskt, jag tycker inte att man känner mycket av pepparn i smaken tyvärr. Tror att detta hade varit en mycket roligare öl om pepparn i doften också fanns i smaken. Betyget blir två flaskor av fem möjliga.
Nu är det dags att lämna Denver för att istället styra kosan till New York. I planerna ingår att besöka åtminstone någon av bryggerierna Brooklyn Brewery, Heartland Brewery och Chelsea Brewing Company.
Först ut är St. Charles ESB, en ale som enligt Wynkoops egen utsago skall vara väldigt brittisk i stilen. Och det kan jag skriva under på, ölen är Newcastle Brown Ale upp i dagen vad det gäller färg och till viss del även smak. Smaken är dock ganska anonym, en aningens humle annars är detta en öl som inte lämnar några större intryck. Tyvärr är den också "avslagen" på engelskt vis, något som gör att ölen blir ganska trist. Nä det har var inte alls roligt, betyget når nätt och jämnt upp till två flaskor av fem möjliga.
Bättre lycka andra gången då kanske. Jag väljer att prova Wynkoops flaggskepp, RailYard Ale. Denna bärnstensfärgade ale serveras med en liten skumkrona, det tycks som om amerikanarna är livrädda för skum. Eller har den ekonomiska krisen i USA gjort att folket som beställer öl kräver fulla glas för att få så mycket som möjligt av sina dollar? Nåväl, RailYard doftar gott, bröd och humle. Fast detta är en ale så får jag vissa tankar på den stil som Oktoberfestölen brukar ha både vad det gäller doft och smak. RailYard är betydligt bättre än St Charles men det är fortfarande inte en öl som får mig riktigt glad. Betyget blir tre flaskor av fem möjliga.
Aningens berusad bestämmer jag mig för att kvällens sista öl får bli den annorlunda Pattys Chile Beer. Som namnet antyder så är detta en öl som är spetsad med lite peppar, något som framför allt märks i doften. Det kittlar ganska bra i näsan av pepparn som är tillsatt. Ölen är i övrigt en ljus lager som följer standardreceptet för just en ljus lager när det gäller färgen. Samma sak i smaken också faktiskt, jag tycker inte att man känner mycket av pepparn i smaken tyvärr. Tror att detta hade varit en mycket roligare öl om pepparn i doften också fanns i smaken. Betyget blir två flaskor av fem möjliga.
Nu är det dags att lämna Denver för att istället styra kosan till New York. I planerna ingår att besöka åtminstone någon av bryggerierna Brooklyn Brewery, Heartland Brewery och Chelsea Brewing Company.
fredag 14 maj 2010
Torsdag i Denver
Torsdag i Denver och Beer Department ger sig ut på jakt efter fler roliga öl att prova på plats nära bergen i Colorado.
Kvällens första öl blev en lager med det underbara namnet Mamas Little Yella Pils från det Colorado-baserade bryggeriet Oscar Blues Grill and Brewery. Ungefär där slutade dock allting roligt med denna öl. En ljus lager med mycket lite smak serveras iskall i ett pintglas. Roligare än så kan man ha det, en öl som tyvärr späder på den bild som många har av amerikansk öl. Betyget blir en flaska av fem möjliga.
Öl nummer två var då betydligt roligare, Mighty Arrow som är en Pale Ale från det Colorado-baserade bryggeriet New Belgium Brewing Co. En bärnstensfärgad öl med en hyfsad skumkrona fyller glaset. Doften är ganska anonym men det finns lite bröd och lite citrus i den. Denna citrus och även lite honung finns även i smaken som dock tonar över till det beska hållet. En rätt trevlig öl som jag återigen misstänker serveras lite för kall, den hade nog varit godare lite varmare. Betyget blir tre flaskor av fem möjliga.
Den tredje ölen för kvällen är också den stora fullträffen, Ranger, en India Pale Ale som också kommer från det Colorado-baserade bryggeriet New Belgium Brewing Co. Ranger innehåller precis allt det där jag gillar med öl. En guldröd öl har hamnat i mitt glas. Doften är fylld av blommor och humle, smaken likaså. Här pratar vi om en riktigt bra öl. Tyvärr blir avslutning lite väl besk, även om beska är något som jag gillar. Hur som helst är detta en riktigt bra öl, betyget blir därför fyra flaskor av fem möjliga.
Kvällens sista stopp blev ett ställe som heter Cowboy Lounge. Ett coolt ställe där det dansades linedance, åtminstone i början på kvällen. Stället serverade tre stycken olika öl, Budweiser, Bud Light och Corona. Vi slutar där, ingenting mer behöver dokumenteras om torsdagkvällen i Denver.
Kvällens första öl blev en lager med det underbara namnet Mamas Little Yella Pils från det Colorado-baserade bryggeriet Oscar Blues Grill and Brewery. Ungefär där slutade dock allting roligt med denna öl. En ljus lager med mycket lite smak serveras iskall i ett pintglas. Roligare än så kan man ha det, en öl som tyvärr späder på den bild som många har av amerikansk öl. Betyget blir en flaska av fem möjliga.
Öl nummer två var då betydligt roligare, Mighty Arrow som är en Pale Ale från det Colorado-baserade bryggeriet New Belgium Brewing Co. En bärnstensfärgad öl med en hyfsad skumkrona fyller glaset. Doften är ganska anonym men det finns lite bröd och lite citrus i den. Denna citrus och även lite honung finns även i smaken som dock tonar över till det beska hållet. En rätt trevlig öl som jag återigen misstänker serveras lite för kall, den hade nog varit godare lite varmare. Betyget blir tre flaskor av fem möjliga.
Den tredje ölen för kvällen är också den stora fullträffen, Ranger, en India Pale Ale som också kommer från det Colorado-baserade bryggeriet New Belgium Brewing Co. Ranger innehåller precis allt det där jag gillar med öl. En guldröd öl har hamnat i mitt glas. Doften är fylld av blommor och humle, smaken likaså. Här pratar vi om en riktigt bra öl. Tyvärr blir avslutning lite väl besk, även om beska är något som jag gillar. Hur som helst är detta en riktigt bra öl, betyget blir därför fyra flaskor av fem möjliga.
Kvällens sista stopp blev ett ställe som heter Cowboy Lounge. Ett coolt ställe där det dansades linedance, åtminstone i början på kvällen. Stället serverade tre stycken olika öl, Budweiser, Bud Light och Corona. Vi slutar där, ingenting mer behöver dokumenteras om torsdagkvällen i Denver.
torsdag 13 maj 2010
Onsdag i Denver
Så är det dags för ett första inlägg från Beer Departments resa i USA. Turen har gått till ett mycket kallt Denver, där det till och med kom lite snö natten mellan tisdag och onsdag. Nåväl det stoppar inte Beer Department från att dricka några öl, här är en några snabba anteckningar från vad onsdagkvällen kunde erbjuda i ölväg.
Först ut var Alaskan IPA från det Alaska-baserade bryggeriet Alaskan Brewing Company (mycket Alaska där). Alaskan IPA är en ganska trevlig IPA med en gyllene färg och ett rätt bra vitt skum. Smaken innehåller mycket av det som kan vänta sig från en amerikansk IPA, en tydlig humlesmak men också en ren och krispig smak. Men det som framför allt står ut är en beska som ligger kvar länge i munnen. Betyget blir tre flaskor av fem möjliga.
Öl nummer två blev 90 Schilling från det Colorado-baserade bryggeriet Odell Brewing Company. Nu börjar det bli riktigt fin klass på ölen, detta är en ale som doftar gott av frukt och bröd. Smaken är också riktigt fin, denna röd-skimrande öl innehåller toner av karamell och lite kaffe men också massor av härlig beska. Betyget blir fyra flaskor av fem möjliga.
Kvällens besvikelse blev den tredje och sista ölen, Fat Tire från det Colorado-baserade bryggeriet New Beliguim Brewing Company. Jag misstänker att denna ale borde ha serverats varmare än den kraftigt kylda variant jag fick, nu smakar det inte så mycket alls. En smula bröd, en smula humle, aningens frukt men mest passerar ölen med en axelryckning. Jag får kanske ge den en ny chans så småningom, nu stannar betyget på två flaskor av fem möjliga.
Först ut var Alaskan IPA från det Alaska-baserade bryggeriet Alaskan Brewing Company (mycket Alaska där). Alaskan IPA är en ganska trevlig IPA med en gyllene färg och ett rätt bra vitt skum. Smaken innehåller mycket av det som kan vänta sig från en amerikansk IPA, en tydlig humlesmak men också en ren och krispig smak. Men det som framför allt står ut är en beska som ligger kvar länge i munnen. Betyget blir tre flaskor av fem möjliga.
Öl nummer två blev 90 Schilling från det Colorado-baserade bryggeriet Odell Brewing Company. Nu börjar det bli riktigt fin klass på ölen, detta är en ale som doftar gott av frukt och bröd. Smaken är också riktigt fin, denna röd-skimrande öl innehåller toner av karamell och lite kaffe men också massor av härlig beska. Betyget blir fyra flaskor av fem möjliga.
Kvällens besvikelse blev den tredje och sista ölen, Fat Tire från det Colorado-baserade bryggeriet New Beliguim Brewing Company. Jag misstänker att denna ale borde ha serverats varmare än den kraftigt kylda variant jag fick, nu smakar det inte så mycket alls. En smula bröd, en smula humle, aningens frukt men mest passerar ölen med en axelryckning. Jag får kanske ge den en ny chans så småningom, nu stannar betyget på två flaskor av fem möjliga.
måndag 10 maj 2010
Sånger om att dricka
I väntan på att fler öl kommer att presenteras på denna blogg så passar Beer Department på att sticka in en liten topplista om fem favoritsånger som handlar om att dricka alkohol.
Inte helt politiskt korrekt kanske men håll till godo!
1, Carter The Unstoppable Sex Machine - Anytime, anyplace, anywhere
2, George Thorogood - One bourbon, one scotch, one beer
3, The Pogues - Streams of whiskey
4, Hank Thompson - A six pack to go
5, Rob Manuel - Beer, beer, beer
Vilken/vilka är dina favoritlåtar om att dricka?
Inte helt politiskt korrekt kanske men håll till godo!
1, Carter The Unstoppable Sex Machine - Anytime, anyplace, anywhere
2, George Thorogood - One bourbon, one scotch, one beer
3, The Pogues - Streams of whiskey
4, Hank Thompson - A six pack to go
5, Rob Manuel - Beer, beer, beer
Vilken/vilka är dina favoritlåtar om att dricka?
lördag 8 maj 2010
Uppdateringar...
...av bloggen har kommit lite grand på efterkälken igen. Den senaste veckan har Beer Department befunnit sig på resande fot i Tyskland och England utan en enda amerikansk öl i sikte. Men hav tröst, redan nästa vecka kommer nästa resa gå av stapeln just till USA.
Denver och New York kommer att besökas, tanken är att resan kommer att dokumenteras noga på denna blogg då det kommer att finnas mycket goda chanser till att en öl eller två slinker ned i gommen. Både Denver och New York hyser mängder med bryggerier i sin närhet så Beer Department kommer nog ha mycket goda möjligheter till att hitta något att smaka av.
Men redan innan dess kommer det att dyka upp ett par pinfärska nyheter på Systembolaget på denna blogg.
Denver och New York kommer att besökas, tanken är att resan kommer att dokumenteras noga på denna blogg då det kommer att finnas mycket goda chanser till att en öl eller två slinker ned i gommen. Både Denver och New York hyser mängder med bryggerier i sin närhet så Beer Department kommer nog ha mycket goda möjligheter till att hitta något att smaka av.
Men redan innan dess kommer det att dyka upp ett par pinfärska nyheter på Systembolaget på denna blogg.
fredag 30 april 2010
Trevlig Valborg
"Och raketerna de flög omkring när vintern kysste våren in,
den allra sista kvällen i april."
Perssons Pack - Sista kvällen i april
den allra sista kvällen i april."
Perssons Pack - Sista kvällen i april
Beer Department önskar alla en riktigt trevlig Valborgsmässoafton, hoppas att det finns utrymme för en amerikansk öl eller två bland alla brasor.
torsdag 29 april 2010
Samuel Adams Honey Porter
Den senaste tiden har jag mestadels ägnat mig åt mörk öl, kanske för att balansera den ljusare årstiden som allt tydligare är på väg. Eller så har det helt enkelt slumpat sig så, det är ju också en möjlig förklaring. Idag är inget undantag i alla fall då jag tar en närmare titt på Honey Porter från det Massachusetts-baserade bryggeriet Samuel Adams.
Eftersom det är en porter som jag slår upp glaset idag så är vissa grundförutsättningar klara. Ja det är en väldigt mörk öl, svart som en kopp kaffe men lyft glaset mot ljuset så ser man snarare en ton av brunsvart mahogny.
Det rikliga skummet har en aningens ton av denna mörka dryck, men det är det lilla det, vitt är annars den huvudsakliga färgen på skummet. Generöst är det jag först tänker på när det gäller Honey Porters skum, en kraftig skumkrona lägger sig till en början i glaset. Mycket av skummet försvinner ganska fort men skapliga mängder blir kvar genom hela provsmakningen.
Doften av kaffe går också igen i doften på ölen och som namnet lovar så finns också en ton av honung i doften. Vad mer då, ja jag undrar om det inte är en nötter som jag också känner, nötter eller om det kan vara någon krydda som jag inte klarar av att placera.
Dofterna från ölen går också igen i smaken, förutom kaffe, honung och en liten nötighet så finns också en bränd ton. Tyvärr. För här slutar det roliga enligt min mening. Jag brukar inte ha någonting emot att öl innehåller en lite rökighet eller en ganska kraftig beska. Men Honey Porter har hamnat lite fel då denna ton istället påminner om mat som har fått steka lite för länge.
Honey Porter ingår i Systembolagets ordinarie sortiment och därmed tämligen enkel att hitta, åtminstone i de mer välsorterade butikerna. Priset för Honey Porter ligger på 18.90 för en 355 ml flaska. Alkoholhalten hos Honey Porter ligger på 5.45%.
Som brukligt är på denna blogg så är det dags för en summering och ett betyg. Jag känner mig kluven till Honey Porter, någon slags hatkärlek skulle man kanske kunna beskriva det som. Jag vill verkligen tycka om Honey Porter då jag i grund och botten tycker att idén är väldigt intressant, smaksätt den ganska tunga portern med lätt och söt honung. Det borde ju bli så bra. Men jag är inte övertygad, jag kan bara inte fastna för Honey Porter då jag tycker att ölen lämnar ett alldeles för tråkigt slutintryck. Betyget stannar idag på två flaskor av fem möjliga, Samuel Adams kan så mycket bättre.
Eftersom det är en porter som jag slår upp glaset idag så är vissa grundförutsättningar klara. Ja det är en väldigt mörk öl, svart som en kopp kaffe men lyft glaset mot ljuset så ser man snarare en ton av brunsvart mahogny.
Det rikliga skummet har en aningens ton av denna mörka dryck, men det är det lilla det, vitt är annars den huvudsakliga färgen på skummet. Generöst är det jag först tänker på när det gäller Honey Porters skum, en kraftig skumkrona lägger sig till en början i glaset. Mycket av skummet försvinner ganska fort men skapliga mängder blir kvar genom hela provsmakningen.
Doften av kaffe går också igen i doften på ölen och som namnet lovar så finns också en ton av honung i doften. Vad mer då, ja jag undrar om det inte är en nötter som jag också känner, nötter eller om det kan vara någon krydda som jag inte klarar av att placera.
Dofterna från ölen går också igen i smaken, förutom kaffe, honung och en liten nötighet så finns också en bränd ton. Tyvärr. För här slutar det roliga enligt min mening. Jag brukar inte ha någonting emot att öl innehåller en lite rökighet eller en ganska kraftig beska. Men Honey Porter har hamnat lite fel då denna ton istället påminner om mat som har fått steka lite för länge.
Honey Porter ingår i Systembolagets ordinarie sortiment och därmed tämligen enkel att hitta, åtminstone i de mer välsorterade butikerna. Priset för Honey Porter ligger på 18.90 för en 355 ml flaska. Alkoholhalten hos Honey Porter ligger på 5.45%.
Som brukligt är på denna blogg så är det dags för en summering och ett betyg. Jag känner mig kluven till Honey Porter, någon slags hatkärlek skulle man kanske kunna beskriva det som. Jag vill verkligen tycka om Honey Porter då jag i grund och botten tycker att idén är väldigt intressant, smaksätt den ganska tunga portern med lätt och söt honung. Det borde ju bli så bra. Men jag är inte övertygad, jag kan bara inte fastna för Honey Porter då jag tycker att ölen lämnar ett alldeles för tråkigt slutintryck. Betyget stannar idag på två flaskor av fem möjliga, Samuel Adams kan så mycket bättre.
onsdag 28 april 2010
Ytterligare majnyheter
Ser man på vid en närmare titt bland nyheterna som Systembolaget lanserar i början på maj så har det nu dykt två stycken amerikanska öl till. Skillnaden mellan dessa och den tidigare nämnda Summer Solstice är att dessa två nyheter finns i en betydligt mer begränsad mängd.
Dugan A:
Dugan A är en India Pale Ale från det Colorado-baserade bryggeriet Avery Brewing Company som har haft åtminstone två öl representerade på Systembolaget tidigare. Priset för Dugan A kommer att bli 79.40 för en 650 ml flaska.
AleSmith IPA:
Även den andra ölen i detta nyhetssläpp är en India Pale Ale, denna gång från det Kalifornien-baserade bryggeriet AleSmith Brewing Company. Vill du köpa AleSmith IPA får du vara beredd att lägga 99 kronor för en 650 ml flaska.
Båda dessa flaskor är givna köp för mig. Det räcker med att säga IPA så är det köpet klart ur min synvinkel, då spelar det något höga priset mindre roll. Säljstart på Systembolaget är måndag 3/5.
Dugan A:
Dugan A är en India Pale Ale från det Colorado-baserade bryggeriet Avery Brewing Company som har haft åtminstone två öl representerade på Systembolaget tidigare. Priset för Dugan A kommer att bli 79.40 för en 650 ml flaska.
AleSmith IPA:
Även den andra ölen i detta nyhetssläpp är en India Pale Ale, denna gång från det Kalifornien-baserade bryggeriet AleSmith Brewing Company. Vill du köpa AleSmith IPA får du vara beredd att lägga 99 kronor för en 650 ml flaska.
Båda dessa flaskor är givna köp för mig. Det räcker med att säga IPA så är det köpet klart ur min synvinkel, då spelar det något höga priset mindre roll. Säljstart på Systembolaget är måndag 3/5.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)